Hur islamofobi-kortet används i tid och otid

I Norrköping har en islamsk förening vid namnd ”Sommarens ekonomiska förening” ansökt om att få starta en islamsk förskola. Föreningens talesman är inte sen med att drämma till med det hemska ”islamofobi” när deras vilja inte går igenom. Detta naturligtvis i förhoppningen att locka till sig vänsterflugorna till sockerbiten och hjälpa dem mot det rasistska Sverige.Talesmannen påstår för tidningen att de blivit nekade för att kommunen när ett irrationellt hat mot islam och muslimer.

Jag roade mig med att läsa Norrköping kommuns motivering. I den nämns ingenting om det som talesmannen påstår. Däremot står det att det vore ekonomiskt osunt att splitta upp de få elever som finns (med skolnedläggningar till följd) Den islamska propagandan (min beteckning) tillgodoses av att det redan finns en islamisk skola i Norrköping. Föreningen har också sökt tillstånd utan att ange var skolan skulle ligga.

Ordet islamofobi är nu så vedertaget och anses som sanning varje gång det nämns så ingen kollar fakta utan accepterar att alla per automatik är islamofober bara för att någon säger det. Vilket naturligtvis är en konsekvens av den medvetna strategin att, likt en tidigare propagandaminsiter, nämna en lögn tillräckligt många gånger tills den blir sann.

Folkbladet

Artikel från Politiskt inkorrekt om nyheter som inte får plats

Politiskt inkorrekt sammanfattar nyheter som gammelmedia anser oviktiga. I denna artikel berättar de om den tyske domaren som inte var politiskt korrekt och skrev en bok om sina erfarenheter som domare i ungdomsbrottsdomstol. Hon dog i Juni i år, enligt tyska myndigheter genom självmord. Inte för att det bevisligen var det, utan för att man inte kunnat fastställa mord. Det får ju en att fundera. Tog hon livet av sig för att hon visste hur hon skulle bli behandlad när hon sagt sin mening? Eller kunde man lägligt inte hitta bevis för mord då det skulle göra folk upprörda? Hon hade vad jag förstått inte någon historik som skulle förebåda ett självmord. Ja, om detta kan man spekulera. Oddsen för att boken översätts till svenska är höga tippar jag.

Kirsten Heisig var en högt profilerad domare i Berlin, där hon gjort sig känd för sin frispråkighet och sin häftiga kritik mot ledarskiktets bristande insikt om de verkliga förhållandena i Tyskland. Hon talade öppet om hur vissa etniska minoritetskulturer negligerar barnens utbildning och lockar in dem i kriminella gäng. Heisig var också populär bland vanliga tyskar då hon förespråkade korta handläggningstider i domstolsärenden och nolltolerans vad gäller ungdomsbrottslighet…..

Läs mer på Politiskt Inkorrekt.

Varför låter man sig luras? eller den om den politiskt korrekta bjälken i ögat.

Tidningen Östrans ledare undrar angående de hittils tre ”kaninmännen” lyckats lura till sig miljonbelopp från försäkringskassan genom att låtsas vara CP-skadade och dylikt:

”Hur kan man utan någon större kontroll av skojarsimulanternas påstående så lång tid betala ut dessa mångmiljonbelopp?”

Bara en politiskt korrekt individ, eller nån halalhippie från vänstern, kan ställa sig den frågan utan att se det uppenbara: Det svenska politiskt korrekta stinkande mörka molnet som kväver all sorts pragmatik. Tjänstemännen på försäkringskassan och andra myndigheter är beroende av sina jobb och vill säkerligen behålla dem. Att då utmana det klibbiga molnet av PK är ju inte så klokt. Självbevarelsedriften är starkare än att göra sitt jobb rätt. En helt naturlig utveckling baserad på de signaler som media och politiker sänder ut.

Om tjänstemännen ifrågasatt dessa familjer och assistansföretaget enligt normal standard, som etniska svenskar får leva med, skulle genast ha renderat i ett gatlopp i media om den ”strukturella rasismen”.  Den svenska inkvisionen skulle slagit till direkt. Oavsett hur rätt tjänstemännen skulle ha så skulle de blivit stigmatiserade som rasister och islamofober. Kolla bara på migrationsverkets personal som inte vågar offentligt gå ut med missförhållanderna där.

Östran FN

Senaste kränkhetsnytt

En kvinna anställdes som telefonförsäljare för sex år sen. Hon hade ett för norden krångligt namn att uttala och komma ihåg så företaget bad henne använda en enklare pseudonym. Efter sex år kände hon att hon tappat sin identitet när hon pratade med främlingar. Vad gör man då i Sverige, som ju är möjligheternas land? Man går inte till facket och man pratar inte med arbetsgivaren,  man går till DO och anmäler att man är diskriminerad i förhoppningen att få ett tillskott i kassan. Med tanke med vilken lätthet DO delar ut någon annans pengar så är inte den strategin så orealistisk, det kostar ju inget att prova.

Sydsvenskan