Linda Skugge ryter till i aftonbladet över dagens ungdom där hon anklagar ungdomar för att vara bortskämda och lata som inte ”får” jobb. Jag har också ofta ställt mig frågande till uttrycket att man ”får” någonting. Man har det man själv skapar.
När jag var ung var jag lat, jag är om möjligt ännu latare idag ju äldre jag blivit. Men jag har inte stått en dag utan jobb. Mycket kan man väl förklara med att jag haft säkra jobb under lågkonjukturerna men i alla fall. Men mycket kan också bero på att jag aldrig gått på dagis 
Inte heller har jag haft inställningen till att jag är värd något bättre jobb och därför inte sökt ”skitjobb”
En märklig sak är att jag aldrig ser ungdomar, vare sig etniskt svenska eller unga flyktingar arbeta som städare. Det är alltid folk från 30-årsåldern och uppåt och 9 gånger av 10 invandrarkvinnor. Är det strukturell rasism kombinerat med strukturellt patriarkat som styr detta? Eller hur kommer det sig att det bara är de som hittar städjobben? Eller kanske är det inte ett ”värdigt” jobb? Jag själv städade i min ungdom på en städfirma och då var vi många ungdomar bland de finska medelålders tanterna, men idag är det mer homogent. Kanske beror det på arbetsgivarna att de anställer stereotypt? Märkligt är det i alla fall.
Våran generation har aldrig blivit itutad att vi är för bra för att göra vissa saker. Ingen välmenande flummare har stått över mig och hjärntvättat mig med att ”du kan bli vad du vill” och dylikt. Det är sådant som erfarenheten lär en, inte nån vänsterindoktrinerad förskolelärare som säger samma sak till alla fullt medveten om att de allra flesta inte har en chans i helvetet att bli vad de vill. Alla vill inte ens bli vad de vill, men normen är att man ska ”förverkliga sig själv” genom att arbete är detsamma som ens identitet istället för ett sätt att överleva och skaffa pengar. Med det tänkesättet så finns det ”skitjobb” som anses mindre värda och som ”de där invandrarna kan ta”
Men nu ska vi inte trasha ungdomarna för mycket, det är faktiskt hela samhällets fel att det ser ut som det gör. Någonstans så får ju ungdomar sina värderingar. Och det är vi i den äldre generationen som satt dylika griller i huvudet på dem; som jag skrev ovan ”förverkliga sig själv”, hitta sin identitet vi arbete, att arbete är det som definierar en människa. ”Alla vill arbeta” och myriader med andra flummiga floskler.
Jag skulle inte vilja söka nytt arbete idag. När man söker jobb ska man motivera varför man vill arbeta just där, och var man ser sig själv om 5 år. ”För fan, jag vill ha ett arbete för att tjäna pengar, vad jag gör om fem år ska du fullständigt skita i” är svaret jag skulle ge. Att det blivit så är – återigen – vänsterns flumsamhälle orsak till. Det anses fult att vilja arbeta endast för viljan att tjäna pengar. Därför måste man fantisera för rekryteraren om att det är ens högsta önskan att jobba just där, istället för att kunna säga rakt ut: ”Jag vill tjäna pengar och du har jobb som du erbjuder”
Ett tips till ungdomarna är att skita i vad syo-konulenten pladdrade om och var ärlig mot er själva istället. Man har arbete för att tjäna pengar och då blir inget jobb ”skitjobb” eller har lägre värde än något annat. Med tiden skaffar man jobb som ger bättre betalt. Kanske skaffar man sig utbildning och försöker skaffa jobb utomlands (för i Sverige är det inte lönt att ha utbildning)
