De som vrålar om nazism och rasism har idag initiativet och “folkets öra” så att säga. Som denna sorts maktinnehavare man är när man har tolkningsföreträde innebär ett visst ansvar. Man önskar att detta ansvar innebar att man gör upp med sin beröringsskräck som gränsar till klinisk fobi, alltså inte samma sak som popordet “islamofobi” utan riktig fobi.
Ur socialpsykologisk synvinkel måste Sverige vara en guldgruva av information om hur en klick världsförbättrare kan styra den allmänna opinionen så effektivt så att det anses “rasistiskt” att ta itu med efterblivna kulturella värderingar som landet drabbats av. De må inte vara många – och det är detta som är så urbota tragiskt så att man kan bara skratta åt det – som är fast i hederskulturen men bemötandet som denna minioritet får av svensk politisk korrekthet är uppseendeväckande. Jag hävdar att det är ren och skär rasism, i ordets rätta bemärkelse.
Man anser alltså att de som utövar “heders” kultur är lägre stående människor som inte kan anpassa sig till ett modernt samhälle utan måste behandlas med silkesvantar. Ungefär, eller snarare EXAKT, det de anser att deras version av “rasister” hävdar. Denna skamkultur anser man vara mer värd att bevara i “kampen mot främlingsfientligheten” än de människor som lever under kulturens förtryck även här. En sak som jag länge funderat över vad gäller skammord: Varför betraktas inte det som ett hatbrott juridiskt? Mera hat i ett brott får man ju leta efter.
Tanken tycks vara att om man tar itu med detta problem på riktigt så främjar man “främlingsfientligheten” och därför gör man ingenting vettigt. Visst, man har några hem för förföljda kvinnor, men det är bara lite plåster medans grundproblemet finns kvar: människosynen som flyktingarna uppfostrats i. Man tycks vara nöjd med det faktum att inom några generationer så har skamkulturen assimilerats i moderniteten. För visst är det så att förr eller senare så assimileras alla invandrare till den rådanden kulturen. Det är detta som islamister och andra fanatiker är livrädda för eftersom de vet att deras “rekryteringsgrund” försvinner i takt med att människor blir moderna och lär sig tänka själva.
Naturligtvis ska ju ett modernt samhälle hjälpa folk från efterblivenheten istället för att underhålla den. Ja, jag använder ordet “efterbliven” medvetet. Dels för att provocera då jag märkt att de sansade kommentatorer till hederskulturen genom sin diplomatiska hållning talar för döva öron. Tydligen är det så att man måste använda denna billiga taktik för att väcka folk. Jag själv “väcktes” av dylikt provocerande språk. Människor älskar att känna sig förfärade och blir naturligtvis “rädda” över min “människosyn” men varje gång det sker så är det alltid en eller två som börjar tänka själva.
Det är en del av förklaringen till att SD växt sig så starka, och jag misstänker att de kommer att bli starkare i takt med fler människor i Sverige ser hycklandet. Jag har hela tiden hävdat att SD är inte problemet, SD är bara ett friskt symptom på ett sjukt system en sjuk tankekultur. Ju längre man ignorerar detta faktum desto starkar växer sig de krafter man säger sig att vara “rädd för”. Enda räddningen är att överge fantasierna man har om sin egen “godhet” och se pragmatiskt på tillvaron.
Lyssan gärna till radioinslaget hos Avpixlat om enklaven Gottsunda och den efterföljande debatten mellan nån vänsterpartist och Erik Almqvist från Sverigedemokraterna. Vänsterpartisten relativiserar hejvilt om hur positivt det är med separata tider för muslimska kvinnor. De får träffas istället för att sitta hemma… Ja det tycker deras män och släktingar också. Samhället “garanterar” på så vis att efterblivenheten kan frodas i enklaverna. Tänk om vi vita medelålders sexfixerade män hade denna uppbackning av vår kvinnosyn. Kvällar då bara medelålders vita män och -35 åriga kvinnor fick bada tillsammans där kvinnorna naturligtvis var nakna till vårt behag. Och så undrar en del varför jag är bitter! Förbannat! Måste man bli muslim för att få vara en snuskgubbe eller kalla kvinnor för horor?
