Rasism i godhetens tjänst.

Jag läste en intressant uppsats av en Jassim Ahmadi. Jassim ger sig på att undersöka om Sverigedemokraterna är rasister. Jassim säger att h*n ville även utsätta sina egna tankar om SD för en kritisk prövning som motiv till att skriva denna uppsats. I början redogör h*n för olika begrepp och hur SD betraktas i allmänhet, media och andra politiska partier. Uppsatsen bygger på ren textanalys, dvs h*n har läst böcker mot och om SD, intervjuer med ledande Sverigedemokrater och SDs paritprogram som finns på nätet.

När man läser den så slås man direkt av att det inte är så mycket kritik av egna tankar utan mer en bekräftelse på vad h*n tänkt om SD tidigare och att h*n letar efter det som bekräftar den förutfattade synen. Jassim tolkar alla texter h*n läser utefter det filter h*n skapat redan innan. Föga förvånande kommer Jassim fram till att de är rasister. Dock inte biologiska sådana utan kulturella och religiösa rasister. Rasism är ju som bekant ett begrepp som är bekvämt att använda mot allt som man inte tycker om.

Kort sagt kan man säga att Jassim delar den ”tanketeknik” som h*n påstår att Sverigedemokraterna har. Jassims bild av Sverigedemokraterna består av att Sverigedemokraterdelar upp människor och ideologier, kulturer, religioner, människor i bättre och sämre. Enda skillnaden är att Sverigedemokraterna anser att muslimer är ungefär det som Jassim anser att Sverigedemokrater är. Jassim och andra ”anti” rasister gör likadant. Det är bara objektet som skiljer, inte tankevärlden. Jag antar att Jassim anser sig vara en ”anti rasist” och det är h*n säkert, om man nu anser att makten är den som har rätt att definiera vad som är rasism och därmed rätt att smeta detta, (i syfte att förolämpa, förminska, stigmatisera), epitet på dem som är ”dom” i ”vi och dom”. Jassim delar denna världsbild. I mina ögon blir då skillnaden mellan dem Jassim kallar rasister och Jassim obefintlig.

Det här med fördomar och rasism (apropå Treyvor martin)

Häromdagen skrev jag om en kille i USA som blev skjuten av en frivillig vakt i ett skyddat område (”gated community” om jag förstått saken rätt.) Svarta i USA vill efter ett facebookrykte få det till ett rasistiskt dåd där en vit skjuter ihjäl en svart. Jag undrar ifall vakten, som uppenbarligen är av mexikanskt ursprung, har några åsikter om att han klumpas ihop med vita föresten…

Hursomhelst så har detta rykte nu spridit sig till kongressen där en demokratisk ledamot känslofyllt och propagandaistiskt spär på ryktena med att klä sig i solglasögon och en huvtröja, som ju mer eller mindre är kriminellas uniform, och låter berätta att:

[...]Och att bära en luvtröja gör ingen till gangster.

Det är ett kärnfullt konstaterande som appellererar till lättframkallade känslor hos massan. Jag tänkte problematisera och dekonstruera denna norm om att inte generalisera.

Sant är att alla som bär huvtröja inte är gangsters, men många ”gangsters” har huvtröja  – helt enkelt för att det är praktiskt i deras värv.  Låt oss använda amerikanska soldater (eller israeliska för den som är lagd åt det hållet) som ett slags motexempel. Dessa är ju ok att hata för att några enstaka skjuter ihjäl oskyldigt folk. Det anses naturligt att döma alla med amerikansk uniform. Men fakta är att inte alla amerikanska soldater -  inte ens på långa vägar de flesta amerikanska soldater – skjuter ihjäl oskyldigt folk eller ens dödar/skadar någon. Varför anses det ok att ha samma slags fördomar om dem, men inte om huvförsedda individer i situationer där kriminella sannolikt skulle kunna vara ett realistiskt scenario?

I fallet med amerikanska soldater kan man ju argumentera för att det är större sannolikhet att det finns såna som skjuter ihjäl oskyldigt folk just för att de bär uniform (och därmed vapen) man associerar uniformen med det onda som har hänt. En ganska naturlig reaktion… eller? Om man nu köper att det är en mänsklig och naturlig reaktion att vara misstänksam (dvs ha fördomar) mot amerikanska soldater pga att sannolikheten är ganska stor att nån av dem kan flippa, varför skulle det inte vara en lika naturlig reaktion att vara misstänksam mot dess motsvarigheter klädda i huvor?

Om man skalar bort de olika uniformerna så kommer man ner till en naturlig reaktion hos människan. Men vissa som visar denna universiella reaktion anses vara rasister. Därför anser jag att demokratens känsloutspel är endast propaganda som inte går att ta på allvar. Han vill, liksom vänstern, försöka påskina att dessa har nån slags moraliskt högre ståndpunkt än andra trots att det egentligen handlar om normala mänskliga reaktioner som alla människor känner. Visst kan man argumentera för att en tänkande människa kan stå emot impulser som initieras i det autonoma nervsystemet. Men om det är en, ur individens synvinkel, akut situation så måste man likt soldater ständigt träna bort det för att kunna hantera dessa känslor.

För att komma till rätta med detta så måste man på något sätt oprera bort det limbiska nervsystemet hos alla människor, inte bara hos sk ”rasister” och det är nog inte så lätt. Så varför inte börja tänka utanför boxen om man nu vill mänsklighetens bästa?

SvD

2

Exp

Ab

Den om Transportfackets politiska förföljelse

Expressens ledare skriver om lastbilschauffören som var annorlunda och därmed inte passade in i Transportfacket. Ni vet de där som ”gillar olika” chaffisen var en av ”dom” i vänsterns ”vi och dom” där de delar upp folk i onda och goda grupper, eller via politisk åsikt om du vill, och uteslöts ur facket.

Expressen har naturligtvis rätt i att facket inte är en organisation som andra, de är en organisation med statligt sanktionerat monopol på vissa saker i Sverige. Frågan om varför just chaufförens politiska åsikt förtrycks på detta sätt är intressant. Jag för min del anser att det beror på fackets oförmåga att göra upp med sitt blodröda kommunistiska förflutna. Skulle de utöka sin politiska inkvisition åt vänsterhållet också så skulle de få såga av grenen de själva sitter på.

Allt är rasism, jo så är detju…

För några dagar sen fick vi veta i indignerade artiklar att en Treyvon Martin blivit mer eller mindre rasistiskt nerskjuten av en vakt. Stora protester som initierats av facebookrykten, inte helt olikt islamistiska rykten om olika koranbränningar som titt som tätt orsakar våldsamma demonstrationer och dödande faktiskt, har tagit fart. Svarta pantrar i USA vädrar morgonluft i sitt hat mot vita och utlyser belöning för den som arresterar den som dödade Treyvon. En Muhammed (nähä?!)  från svarta pantrarna pratar om ”öga för öga” och att ta lagen i egna händer eftersom staten inte gör någonting. Jag antar att Göran Grejder och hans likar har sin bild glasklar: Treyvon ”exploderade efter åratal av rasism och klassunderlägsenhet” efter att vakten tyckt att han betedde sig mystiskt.

Som vanligt så är dessa artiklar som svensk gammelmedia klipper och klistrar, helt utan research, avsedda att väcka känslor som bekräftar bilden om hur orättvis världen är mot alla som de bestämt vara offer.

Om man ens gör lite enkel research via nätet så visar det sig nämligen att ryktena kring omständigheterna om hans död mer sannolikt än inte är annat än just facebookrykten avsedda för politisk propaganda. Enligt polisen finns det vittnen som bekräftar skyttens version om att han blev attackerad av Treyvon. Treyvon ska enligt vittena ha slagit ner Zimmerman, som skytten heter, med ett slag för att sen dunka hans huvud mot marken. Zimmerman skrek på hjälp och ska sen ha avlossat skott. När poliserna kom till platsen så fick de plåstra om ansiktet och bakhuvudet på Zimmerman.

Plötsligt blir bilden lite annorlunda och mer nyanserad än de artiklar som producerats i Sverige. Jag vet inte om denna sorts propaganda är medveten strategi, det är inte första gången nyheterna varit vinklade så ogenerat, eller om det är reportrar som rapporterar enligt hur de tror att verkligheten är? Men återigen bör man påminna sig om att det man ser i svensk media, som rapporterar förvillande likt i alla media; enformigt och uniformt, ska ifrågasättas. Särskilt när det handlar om snyfthistorier. Så fort en artikel eller ett inslag handlar om att du ska känna sympati för någon så kan man vara säker på att den är vinklad för att du ska tycka synd om den som de tycker synd om. Om det sen är policy eller om det är för att det säljer, eller enskilda individer vinklar utefter sin politiska uppfattning låter jag vara osagt, men vinklat är det. Så en vis person tar allt han ser i nyhetsmedia med några nypor salt och kanske funderar på varför nyheter är så enformiga och onyanserade utan problematiserande – när det handlar om vissa saker, som ”rasism” t.ex.

*edit* Vad man heller inte kan se av bilden på offret är att han är 188cm lång och amerikansk fotbollspelare. Vilket innebär att det inte var en liten kille, som vi förleds att tro, som satt på bröstet på Zimmerman och dunkade hans huvud i asfalten. Inte lite komiskt är det när sån här ”anti” rasistisk propaganda skapas och alla som inte är av samma etnicitet som offret blir ”vita”. Zimmerman är helt klart av mexikanskt ursprung. Men eftersom han inte är svart så är han alltså ”vit” och det skulle då inte passa propagandan att påtala detta uppenbara faktum. Rasism mellan minoriteter är ju inget som som passar att tala om i ett nazifobiskt medieklimat.

Göran Grejders relativiseringar

Vänsterns favoritteknik när de ”bekämpar” och ”tar kampen” mot ”rasismen” är relativisering. Proffstyckaren Göran Grejder illustrerar denna teknik på ett tydligt sätt. Särskilt i hans senaste bloggpost på Dalademokraten. Han inleder med att beskriva massmördaren som man beskriver vilket offer som helst, för vi ska i hans värld se mördar-Muhammed som ett offer (underförstått: väst har gjort honom till det)

Han hette Mohammed Merah och blev 24 år. Hans familj kom från Algeriet och han växte upp med en ensamstående mor och med fyra syskon. I tonåren var han kriminell och när han sökte in till franska armén fick han nej på grund av sitt kriminella förflutna och även när han sökte sig till Främlingslegionen blev det nej.

Han arbetade en del som bilmekaniker. Hur starka hans band var till Al-Qaida är inte helt klarlagt och heller inte vad hans resor till Afghanistan innebar. Men han sköts till döds igår av franska insatsstyrkor, starkt misstänkt för att ha begått de fruktansvärda morden på flera barn och tre soldater.

Visst är det så att vid tidpunkten när Göran skrev sitt inlägg var det inte ”klarlagt” om hans band till den muslimska organisationen, men ser man på hans text med problematiserande ögon så är det inte svårt att förstå syftet med att skriva exakt som han gör. Syftet är att förmildra i sken av objektivitet. Göran fortsätter sedan att relativisera om hur den stackars Muhammed ”slitits sönder” av faktorer som han då tydligen kände sig vanmäktig inför och kände att det enda sättet att ”protestera” mot orättvisan var att skjuta ihjäl människor av en viss trosinriktning eller bärare av en viss uniform. Detta skulle då enligt proffstyckaren vara en förklaring till mördandet och att omvärlden ska se på just dessa mord som mindre hemska än t.ex. hans o vänsterns favoritnorrmans dito. Det klassiska bekväma ursäktandet med ”klassamhälle” finns naturligtvis med.

Muhammed var då ett stackars offer som full av vanmakt inte kunde värja sig mot ”klassamhället” och ”främlingsfientligheten” och därför är hans dåd enligt Göran förklarade, för att inte säga ursäktade mer eller mindre. Hela hans inlägg är ohederlig debatteknik som inte skiljer sig nämnvärt från vilken nazistisk text som helst, där man bara tar med det som passar ens egna ideologi och utelämnar fakta som inte passar in. T.ex. den religiösa aspekten, eller den antisemitiska för den delen.

DN

EXPObloggarna triumferar med sitt hycklande. Oslagbart!

Ibland är det riktigt roligt att hänga på Twitter. Jag följer EXPO-bloggen för att se vilka stolligheter de i sin nazifobi slänger ur sig. Idag kom den bästa av dem alla. De tar upp Toulouse-slaktaren. Tidigare har de försökt smeta sin nazifobi på mördandet i Toulouse, helt utan någon som helst fakta. Men sen när det visade sig att det var en ur den muslimska miljön som sköt sönder barn så försöker man med larvigt genomskinlig damage control, men vill ändå hålla fast vid sin fanatiska nazifobi. Eller vad sägs om detta:

Precis som i fallet med Anders Breivik spekulerades det tidigt om förövarens politiska tillhörighet och motiv. Många såg framför sig en fransk Breivik, vilket visar att den högerextrema terrorn tas på större allvar idag

När det spekulerades om Norgedådet så handlade det om att det var de mest förutsägbara som var orsaken till mördandet. Men då blev det i EXPO-vetenskapsmännens huvuden att det handlade om ”islamofobi” och den ”högerextrema” ”miljön”.

Nu när det visar sig vara tankegods från den muslimska miljön som är orsaken till morden, då heter det inte att ”det visar att den muslimska terrorn tas på större allvar idag” Hur kan NÅGON ta dessa (och mångandra halalhippies) på allvar?

Men det är inte helt tröstlöst. Daniel Poohl visar att det finns åtminstone lite självkritik hos dem:

Nu väntar den stora utmaningen; att kunna ha flera tankar i huvudet på samma gång.

 

SvD 1 2 AB 2

Pallywood

Jag visste inte vad Pallywood var för någonting men fick reda på det via twitter idag. Man kan lite cyniskt undra om det är så hemskt där borta i Palestinaland som påstås, och om Israeliterna är såna blodtörstiga jävlar vi ständigt får höra när man ser nyheter därifrån. Vad säger Mathias Gardell?

Måste man hitta på israeliska övergrepp i brist på riktiga sådana? Videon är 6 år gammal, hur har tillverkandet av sympati utvecklats sen dess tro? Ska man tro på bilderna man ser i Aktuellt och Rapport?

Döm själva.

Lite mer om samma händelse: Länk