Det finns muslimer och så finns det ”muslimer”…

Nima Dervich belyser en avgörande sak i sin Newsmillartikel, något som även jag varit inne på igår: Varför ser vi de muslimer vi ser som representanter i offentligheten?

När någonting ”muslimskt” händer så ser vi samma personer uttala sig i egenskap av muslimer, dessa bjuds in i debatter och nyhetsprogram som representanter för ”alla” muslimer, trots att det är ganska uppenbart att de representerar endast de traditionella/fundamentalistiska muslimerna. Islam har vi fått höra är inte homogent, men den islam som visas upp, och promotas därmen, i media är väldigt homogen. Är det inte Benauda eller Abd al Haqq Kielan så är det SUM eller någon imam från nån moske. Varför får vi inte träffa den kvinnliga imamen som jag hört finns i sverige, förvisso arbetslös inom sitt skrå, men ändå. Vore det inte bra för den sk ”mångfalden” om även hon lyftes fram som representant? Eller nån homosexuell muslim/imam? Varför får inte det moderna islam, det islam som gjort sig av med det traditionella islam, komma fram?

Jag har alltid hävdat att det är med den sk ”islamofobin” som med det som vissa tolkar vara främlingsfientlighet. Det är den svenska åsiktsnormen (även benämnd som PK) som till största delen skapar dessa genom sin enögdhet och oförmåga att tänka utanför boxen. Det är denna enkelspårighet och brist på nyanstänkande som skapar det de påstår sig hata.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 436 andra följare

%d bloggers like this: