Vad skiljer en judefobiker från en nazifobiker?

Jag missade twitterstormen som utbröt bland alla människor som känner att de har rätt att kasta den första stenen efter att Sverigedemokraternas Björn Söder sagt ”Sverige?” på facebook i nån kommentar. De upprörda ”vet” minsann vad han menade eftersom de ”genomskådat” och sett vad han ”egentligen” är. Ungefär som alla de som ”vet” att judar står för allt ont här i världen. De ser små bitar av saken och lägger ihop 2 och 2. De ser alla tecknen som bevisar att deras misstankar är sanna.

Kanske menade han just det som DN påstår, kanske inte. Jag har ingen aning. Men jag är fascinerad av dessa twitter- och facebookstormar som sker titt som tätt. Ofta är de emot vad någon har sagt, eller snarare vad folk tror att någon sagt.

Twitter och Facebook är ställen där man avsiktligt missförstår varandra. Folk sitter där dagarna i ända och letar efter fel att hacka ner på. Inte sällan är dessa journalister, men även vi bloggare.

Senast hade vi nån fd kriminell typ som skrev att han ville använda köksyxa på Jimmie Åkesson. De som av den där typen och hans anhang betraktas som rasister reagerade på precis samma sätt som twittervänstern nu gjort på Björn Söders uttalande. De valde att använda den värsta tolkningen som gick att uppbringa utan att blanda in hjärnan. Jag själv hängde naturligtvis på och högg på den här stackars figuren trots att han uppenbart låg ner redan. Mest för att bidra till en ”twitterstorm” från andra hållet som omväxling, för att lyfta fram det ointelligenta i det. Denna sortens ”argumentationsteknik” är lite för billig och ovärdig för att passera oproblematiserad anser jag.

Det är uppenbart för en normalt begåvad människa att den här rapparen inte gjorde annat än uttryckte sina känslor snarare än en avsikt. Lika så med Björn Söders uttalande. Det är det som är problemet med svensk debatt – den handlar om att bröla ut sina känslor snarare än att försöka lösa eventuella problem. Varför vet jag egentligen inte, men jag tror att psykologi har mycket med saken att göra. Dels så har vi min favoritdiagnos ”projektion” som jag tror är en stor bidragande orsak till att folk blir känslosamma. Men även gruppsykologi. Man känner att man tillhör en grupp som man får sig identiteten ifrån. Människan är av naturen en gruppvarelse och söker hela tiden tryggheten i den. Det må vara en nationell, religiös eller politisk grupp, det har ingen betydelse egentligen vad som är gruppens syfte och mål, essensen är att man vill tillhöra till en grupp. Det är otryggt att stå ensam i en värld av grupper.

Detta föder av naturen konflikter då människan är som hon är. Hon tycker ju naturligtvis att just hennes grupp är den bästa på hela jorden och att alla borde vara med och bekräfta att man gjort rätt gruppval.
Men sen när det dyker upp någon som inte alls tycker att min grupp är den bästa så måste denna röst tystas. Den ifrågasätter ju i grunden det jag tror på och har byggt upp min världsbild på. Denna person eller representant för en annan grupp blir ett hot mot ens identitet. Det är då man tar till det avsiktliga missförståndet och med den det följande hatet.

SvD 2 Ex AB DN

About these ads

2 svar to “Vad skiljer en judefobiker från en nazifobiker?”

  1. Tom Alberts Says:

    Varg
    Här är en intressant länk: http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/

  2. Varg i Veum Says:

    Berätta varför den enligt dig är intressant i relation till det jag skrev.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 414 andra följare

%d bloggers like this: