Twitterwars igen

Jag hänger som bekant mycket på twitter där jag får utlopp för min ironi mot normen. När man hänger där ett tag så upptäcker man olika mönster. Det mönster jag fascinerat följt är såna som ”tar debatter” med ”rasister”.

De är inte nättroll i egentlig bemärkelse då de inte går till personangrepp direkt utan säger att de argumenterar mot ”åsikter”, och det är enligt mitt sätt att se det enda rätta.

Dessa individer är mera som svarta hål. Eller som jag tänker mig från datorvärlden, sk ”honeypots” de ”lurar” till sig folk att börja argumentera och sen börjar de problematisera i all oändlighet. Vad någon än har för argument så väljer de medvetet att inte förstå vad den andre menar utan gör antaganden om vad denne menar. De flesta faller för detta knep eftersom de ser att någon har fel på internet och slösar därmed bort sin egen tid. Detta tycks vara en taktik hos vissa specifika twittrare. De är inte otrevliga, tvärtom de anstränger sig för att vara logiska och lite ”högre” än meningsmotståndaren.

Det är ett litet antal som håller på med detta, de flesta andra som försöker sig på det då de kanske noterat hur dessa honeypots ”vinner” debatter, men orkar aldrig hålla på lika länge som dessa. Dessa få är så konsekventa, likriktade och uthålliga att man lätt får för sig lite vänsterinspirerade myter, ni vet det där om ”organiserade” sverigedemokrater med många olika användarkonton.

Jag har själv provat på det, det att argumentera in absurdum med till synes logiska argument som bryter ner vad än meningsmotståndaren säger. Men jag får inte ut samma sak som dem av det, blir ju bara tråkigt till slut eftersom man omöjligen kan ”förlora” om man har tid och ork o hålla på.

Grejen är väldigt enkel: Låtsas inte förstå vad meningsmotståndaren säger, ifrågasätt och gör antaganden om personens åsikter utefter den agenda du själv har, tills han tröttnar. Då har du ”vunnit debatten du tagit med rasister”.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 431 andra följare

%d bloggers like this: