Vad är gemenskap? Vad är ”tänkt gemenskap”?

En Peter Lindström skriver på Newsmill om ”överdriven nationalism” Han väljer att fokusera på den mörka sidan av nationalismen, ungeför som Demirbag-steen klagar på att många väljer att fokusera på invandringens baksidor istället för det positiva. Hon är för ”öppet sverige” utan att förklara vad hon menar. Är hon för gränslöst sverige? Att vi inte ska ha någon gränskontroll? Att vem som helst, när som helst och utan att någon ska ha åsikter om det kan sätta sina bopålar i marken?Det är lätt att floskla omkring med uttryck som ”öppenhet” men lite svårare blir det att vara konkret, för är man konkret blir man ett lätt mål för allting går att problematisera. Nå, tillbaka till Peter.

 

Peter säger:

De symboler vilka föregår en fotbollsmatch är exempel på symboler vilka konstruerar ett nationellt ”vi”, det handlar bland annat om svenska flaggan och svenska nationalsången. Det är typen av symboler vilka ”vi” svenskar förväntas identifiera oss med under stundande mästerskap. Flaggan och nationalsången väcker känslor utav en tänkt gemenskap under en konstruerad nationalstat.

När jag läser orden ”tänkt gemenskap” och ”konstruerad nationalstat” väcks min lust att problematisera företeelsen, begreppet: ”Gemenskap”

Gemenskap är någonting positivt. Alla människor vill tillhöra en gemenskap och är det i en eller annan form, en del är det medvetet, andra vet inte om det. En del, som undertecknad, vill inte erkänna det.

Problemet denna Peter har är alltså att folk känner gemenskap ur en felaktig synvinkel. Den känns inte rätt för honom därför är det någonting dåligt. Därför är det ok att koncentrera sig på den lilla minoritet som beter sig illa. Enligt honom är det själva nationalismen som gör att rasism, främlingsfientlighet och det mesta som är dåligt existerar.

Är det verkligen så enkelt att om vi bara blir av med nationalism baserad på gränser eller ursprung så kommer människorna att älska varandra? Inga exkluderande grupperingar kommer längre att finnas. Nationalismen är grunden till, om inte allt, så mycket ont?

Eller kan det vara så att ”gemenskap” i sig är exkluderande av naturen? För att en gemenskap ska finnas så måste det finnas någonting som gemenskapen reflekterar sig emot, skiljer sig ifrån. En gemenskap måste definieras för att kallas gemenskap. I annat fall levde vi i ett grått töcken där ingenting gick att urskilja. Då skulle alla vara homogena. Det är först när gränser skapas som gemenskap skapas, och med gemenskapen skapas utanförskapet per automatik.

Just den nationalistiska gemenskapen betraktas som någonting väldigt fult av förvånansvärt många etniska svenskar. Om de sen själva kommit fram till att nationalism är dåligt – alltid – eller inte låter jag vara osagt, men jag har mina misstankar om att så inte är fallet.

I alla fall när det handlar om nationalism hos de som de ser som ”rasen” vita i allmänhet och vita etniska svenskar i synnerhet. Naturligtvis säger de ingenting om ”raser” men studerar man dylika personers uttalanden så slås man av hur ”ras”centrerat deras retorik är. Man behöver inte använda ord som neger eller medelålders vit man för att vara rasist enligt mitt sätt att se.

Nåja, gemenskapen var det ja. Denna sortens etniska svenskar känner gemenskap med dem som tycker som dem. Dem som delar deras ”värderingar” för de anser ju att deras ”värderingar” är de rätta. För dem handlar inte gemenskapen om streck på papper, för dem handlar gemenskapen om åsikter, ”värderingar”. Det är åsikterna och värderingarna som definierar dem. Bland sina egna känner man sig trygg. De inbillar sig gärna att just deras form av gemenskap är ”inkluderande” istället för ”exkluderande” , att den inte alls är något ”vi och dom” som de så gärna anklagar andra gemenskaper för.

Vad dessa  inte ser är att de själva satt sina ”nationsgränser” i sina huvuden och skiljer sig därmed föga från den värsta nationalisten de kan tänka sig. Istället för streck på papper, som de kallar gränser för, sitter deras gränser i deras värderingar.

Därför anser man inte att hat, stigmatisering och exkludering  är  någonting fel i grunden. För att exkludera dem som inte delar deras ”nationsgränser” så behandlar man dem som man betraktar som ”utlänningar” så som de anklagar nationalister, rasister, främlingsfientliga för att göra. Ta valfri text om SD eller någonting nationellt och byt ut det mot zigenare eller neger. Ser ni någon skillnad i retoriken? Måhända att en ”värdegrundsnationalist” inte förespråkar utvisning men grunden i tankestrukturen är densamma. De är ”dom” och vi är ”vi”.

Eftersom ordet ”rasist” fått nya betydelser med åren tack vare att ord utvecklas med tiden, så har jag länge förespråkat att man ska utveckla det ännu mer så att ordet inkluderar flera sorters hat än hudfärgen. Jag anser att rasism är en inställning (state of mind) snarare än begränsat till hudfärger och ”raser”. En del hatar hudfärger, kulturer, raser. Andra hatar åsikter, värderingar. Vi är alla lika stora kålsupare i grunden. En ”antirasist” är inte på något sätt högre stående moraliskt än en rasist.

Och det här med ”tänkt gemenskap” . Jag läser det som att han vill föringa en föreställd nationell gemenskap genom att kalla den ”tänkt”. Att det inte är någon naturlig gemenskap, lite fult. Men är det inte så att all sorts gemenskap som vi människor har är ”tänkt”? Alla sorters gränser vi sätter, de må vara på papper eller i våra huvuden, är per defintion ”tänkta” eller ”konstlade” som en del säger. Hur ”tänkt gemenskap” är inte religion med sina symboler, politisk tillhörighet med sina symboler (röda flaggor, demonstrationer osv)?

Vad skiljer egentligen Peter från dem de han kallar nationalister? I huvudet alltså.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 459 andra följare

%d bloggare gillar detta: