En socialdemokrat i EU förfäras över att den sk ”högerextremismen” sprider sig i Europa. Han låter berätta att ”högerextrema skyller på invandraren för alla problem”
Det må vara så att en del som han kallar ”högerextrema” gör det. Men frågan är om det är kärnproblemet? Är det verkligen så att alla som är emot den förda politiken skyller allt på den enskilda invandraren? Är det så enkelt?
Som jag ser det har man själv skapat sitt högerextrema spöke med den militanta retoriken om ”högerextremism” Nazister o dylikt har varit tacksamma att skylla på genom ständig associationsteknik där alla som yttrar något negativt om den förda invandringspolitiken knuffats in i nazisthörnan med insinuationer och beskyllningar. Det är bara och titta på floskler som ”fiska i bruna/grumliga vatten” eller ”använder en högerextrem retorik” osv.. Klart att det högerextrema spöket blir gigantiskt när man använder så breda penseldrag och generaliseringar. När man märkte att många var emot invandringspolitiken blev man ”mörkrädd” över människors ”värderingar” och var rädda att samhället skulle bli ”ett samhälle som de inte ville leva i” började vifta med högerspöksflaggan för att mota bort åsikter som inte passar i den värld där ”de ville leva i”
Det vore välgörande för debatten om vissa inte polariserade så hysteriskt. Fakta är att man är inte sk ”högerextrem” bara för att någon jeppe gör populistiska associationer som passar hans agenda. Man är inte högerextrem om man tycker att invandringspolitiken är åt helvete.
Jag skulle vilja hävda att man med sin egen populistiska retorik skapar, eller åtminstone bereder marken för riktig högerextremism. Detta genom att associera alla som har en annan åsikt med dem. Man får ju ”bevis” för sin tes om att högerextremismen är precis så stor och ökar precis som de känner den gör. Men samtidigt finns risken att man ”hjälper” de som står på gränsen, de som sett hur ointellgent invandringspolitiken är, att ”ansluta” sig till ”de enda som vågar säga sin mening”. Det är denna skara människor som till slut, när de stigmatiserats tillräckligt tar steget fullt ut och ger sitt stöd till högerextremismen. Och vips så har hjärnspökena blivit verklighet som ”bevisar” hur rätt man hade.
Vad jag nu har beskrivit är en radikaliseringsprocess. Den beskrivning som används för att beskriva hur folk (muslimer) blir terrorister. När man applicerar den processen på islamister så anses det vara en riktig beskrivning och man måste ta ”hänsyn” till dessa i samhället. Det är då man börjar tycka att det är någonting helt normalt att införliva just muslimska fundamentalisters fantasier i samhället. (slöjor, badtider, handskakningar t.ex.)
Min fråga är: Varför kan man vara så ini helvete dum och tro att bara muslimer kan radikaliseras? Om man nu tror på teorin om radikaliseringsprocessen vill säga.
Jag för min del är ju mycket för att beskylla sk ”medmänskliga” och ”anti” rasister för att vara rasister. Kan det inte vara så att man ser muslimer som lite mindre vetande, lite dumma i huvudet och därför ska de gullas med? Medans ”vita” ska vara såpass högre utvecklade att de är immuna mot samma slags radikaliseringsprocess. Eller hur ska man annars förklara skillnaderna i stigmatiserandet av muslimer respektive ”vita”?
Om man ska hålla på och stigmatisera och utesluta, om man ska hålla på med ”vi och dom” -samhället vore det inte intelligentare att vara konsekvent? Då skulle den sk ”högerextremismen” minska skulle jag vilja påstå. Men frågan är om man vill bli av med ens käpphäst?


