Romer och tiggeri

Varg i Veum:

Karl-Olov Arnstberg lägger fram en inte så PK synvinkel på romer. Naturligtvis finner jag den uppfriskande då den direkt går emot normen i synen på romsk kultur och mentalitet. Jag ser redan twittervänstern ladda sina tangentbord med sina känslor.

Originally posted on Invandring och mörkläggning:

I den svenska debatten, om man nu kan kalla det för en debatt när bara ett slags åsikter släpps fram, görs en rad misstag. Det första misstaget är att man behöver inget veta om romer, annat än att de är diskriminerade och lider svår nöd. Klichén ser ut så här: Vi svenskar har genom vårt eget välstånd en skuld till romerna, såväl i Sverige som i Europa. Det är orättvist att vi ska ha det så bra när nu romerna har det så dåligt. Det är visserligen provocerande men framför allt sorgligt att de nu tvingas sitta och tigga lite varstans i svenska städer. På något sätt måste vi därför hjälpa dem till ett bättre liv. Alla människor är ju lika mycket värda! Romerna är inomeuropeiska flyktingar och vi bör ta upp frågan dels med regeringarna och relevanta myndigheter i de länder de kommer ifrån, dels på EU-nivå. Romernas misär…

Visa källa 1 861 fler ord

Dags att problematisera synen på religion?

I den vänsterreligiösa bloggen Dagens Seglora, skriver nån att ”religionen (läs islam) kapas av cyniska politiker” Det är ett påstående som ständigt upprepas, att någon tar någonting ”gott” och ”förvränger”[sic!] den till någonting ont, att någon ”kapar” en religion.

Det är dags att problematisera denna förenklade syn på religion. Normförespråkarna bör fråga sig varför det är så lätt att kapa religioner? Varför lyckas ”kapade” religioner ställa till med så mycket oreda och problem för normala människor? Kan det ha någonting att göra med hur religion glorifieras i samhället? I ett samhälle anses ju religion vara någonting förmer än att vara med i Brittney Spears fanclub. Det är till och med olagligt att diskriminera för ett samhälle onormala och för samhället meninslösa yttringar av religion. Varför ger man någonting som historiskt sett visat sig vara förödande för miljoner med människor en sådan makt?

Jag hävdar att religionens maktställning i folks sinnen är en fara för det moderna samhället. Via religionen kan man skapa en armé av zombies som bara lyssnar till guden, eller ”tolkningar” av guden.

Jag säger att folk får tro på myror på månen, flygande hästar eller tusentals liter med vin som skapas ur tomma intet, om de vill, ingen ska hindra dem, MEN att ge fantasier en sån status i ett samhälle bäddar för tråkigheter (vilket inte minst bevisas av observerbar verklighet).

Sakta men säkert har väst genom århundraden utvecklats till att skjuta religionen längre och längre ner i statustrappan. Allt detta förändrades i ett slag när några muslimska självmördare som trodde på att Allah var jävligt ahkabar, tog livet av sig med ett plan fullt av oskyldiga.

Det är dags att (återigen) börja arbeta för att kasta av samhället det religiösa oket.

Blir du kallad ”Islamofob”? var stolt.

Många är rädda att bli kallade för ”islamofob” i debatter med vissa typer av människor. Vid en snabb reflektion kan man ju förstå varför. Ordet uppfanns och används som ett tillmäle, ett sätt att förminska och stigmatisera. Det används flitigt av mindre skickliga debattörer som ett snabbt sätt att styra undan från den jobbiga sakfrågan. Ordet ingår i det som populärt kallas ”härskarteknik”. Avsikten är att en människa ska censurera sina egna tankar för att inte råka ut för obehaget det innebär att bli stigmatiserad som en ”islamofob”.

Men om man tittar realistiskt på ordet och innebörden av det så skulle jag vilja påstå att man inte ska vara rädd för att bli kallad ”islamofob”. Jag har här i denna bloggens propaganda oftat kallat islamofiler för nazifobiker för att reflektera härskartekniken, men den verkar accepteras utan större mothugg eller problematiserande. Så det har inte gett den effekt jag var ute efter; att vissa sorters människor borde ägna sig åt lite självreflektion som omväxling.

Vad fobi är torde vara bekant för den normalbegåvade. Men eftersom den diagnosen nu används så frekvent så får vi väl acceptera den. I den formen diagnosen används så förlorar den ju naturligtvis sin egentliga betydelse. Att kalla någon för ”islamofob” torde då bli ett erkännande snarare än ett skällsord. Fakta är nämligen att det är få utanför den muslimska världen som läst på om islam och vissa av dess verklningar som just ”islamofober”. Så ”argumententet” om irrationalitet och ”rädsla för det okända” ter sig ganska fånigt.

De som slänger sig med ordet så fort de ser chansen har väldigt sällan själva tittat närmare på vad Islam i ”händerna” på vissa ställer till med, denna sortens individer reagerar med känslor, inte argument. Vilket återigen bekräftar min tes om att såna människor projicerar sina egna, i ordets egentliga bemärkelse: irrationella, föreställningar på meningsmotståndaren. Detta faktum borde ju rendera i socialpsykologisk forskning kan jag ju tycka.

Så, släpp rädslan för att bli kallad ”islamofob” av uppenbart känslostyrda individer. Säg bara tack.

Inspiration fick jag från detta blogginlägg av komikern Stephen Fry där han helt onödigt försöker försvara sig mot irrationella stigmatiseringsförsök.

Tillverkandet av känslor i media

Brukar du känna en massa känslor när du ser hur taskiga de där judarna är mot muslimerna i gamla transjordanien? När du känner dessa känslor som TV-bilder och aftonbladet fabricerar, slutar du tänka då? Varför ska man tänka när man känner en massa härliga känslor? Varför ska man förstöra njutningen av att få hata och ”bli skrämd” så att man ”gråter när man ser bilderna” med att använda hjärnan? Aftonbladet och annan gammelmedia levererar ju de känsloframkallande ögonblick vi alla längrar efter..nåt vill du ju ha tillbaka för pengarna du betalar väl?

Hollywood vet alla vad det är, många vet vad Bollywood är, men hur många känner till Pallywood?

Denna lilla film må vara propaganda, men det är motpropaganda mot en annan propaganda. Bara o välja vilken propaganda du vill tro på.

Nu är förvisso år 2002 och händelsen dessa klipp handlar historia, men hur vet du att du inte blir manipulerad idag också?

Del 2

Vad är en ”hatsajt”? Är EXPO en hatsajt?

De flesta har ju utan tvekan sett detta epitet på sidor som vissa hatar. Avsikten med att använda uttryck som ”hat” är naturligtvis för att man anser att ”hat” är någonting fult, icke önskvärt. Det får en och fundera på detta med ”hat” igen.

Återigen får vi gå till betydelsen av ordet hat. När man läser wikipedias kortfattade förklaring vad hat är så inser man att det mesta går att hänvisa till hat.

Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.

Bygger inte hela idén med EXPO på en passion mot det de uppfattar som ”fascism” och ”nazism”? Har de inte ett ”permanent” begär att skada, åtminstone föreställningen om dem? Känner de inte ett passionerat motstånd mot det de uppfattar som ”rasism” och ”islamofobi”? De må använda mindre provokativt språk, men är inte grundsyftet att skada? Dessa människor, till skillnad från många andra hatare, får ju faktiskt hela sin inkomst av hatet de sprider.  Ändå försöker de och liknande personer få det som att framstå att de inte hatar, att det skulle vara fel att hata.

Varför inte bara vara ärlig och säga att :

”Hat inte är fel eller fult, det är bara fel och fult att hata saker som jag inte hatar.”

AB

Våldtäkten är inte ditt fel ”Viktoria”

Först ska jag säga att jag förstår inte folk som letar efter negativiteter om sig själva på nätet lika lite som jag förstår folk som ägnar sig åt ”näthat” om samma personer.

Kvinnan som blev våldtagen av 7 representanter för den sk ”mångkulturen” har tydligen blivit ”hatad” för att hon umgicks med mångkulturella element och ska ”skylla sig själv”. Jag vill bara säga att det är inte ditt fel ”Victoria”. Som en fri människa ska du kunna lita på människorna kring dig. Så ska det vara i ett normalt samhälle. Du ska kunna klä av dig naken och locka både multikulturella och etniskt svenska män med din vagina blottad och sen säga nej när de vill in i den. Ansvaret för handlingar som sker efter att du sagt nej ligger hos mannen.

Svårare än så är det inte egentligen. Den som anser att ”Victoria” ska skylla sig själv för att hon umgicks med såna som med stor sannolikhet, i den situation som rådde, skulle försöka utnyttja henne sexuellt är på talibannivå enligt mitt sätt att se. På samma psykiska nivå som våldtäktsmännen.

I mina ögon är de *”lägre” stående varelser psykiskt.  Då accepterar man att ”män är djur” i grund och botten och i mina ögon sällar man sig till talibaners obildade nivå. Men fakta är att män är inte djur i den bemärkelsen som avses, i alla fall inte mer än kvinnor och HBTQare. Det finns män som är djur, dvs som inte har impulskontroll (som jag menar är ett resultat av kulturella betingelser lika mycket som psykisk mognad hos individen). Det finns män som befinner sig i primalstadiet när det kommer till det som de uppfattar som sex. Denna sortens män agerar efter känslor som de upplever, de kopplar bort det kritiska sinnet som alla människor har. De har blivit lärda att de känslor de upplever är deras sanning att agera efter.

Min fråga är: Är känslor som en individ känner någon annans ansvar? Ska känsloyttringar ha denna status i ett förmodat modernt samhälle? Och den som hängt med min blogg förstår (förhoppningsvis) vad jag är ute efter: Varför ger vi känslor den makt de har, oavsett om det handlar om incitament till våldtäkter eller reaktioner på muhammedteckningar? Varför anses det ”normalt” att acceptera känslor som hållbara argument?

Jag satte ”förhoppningsvis” inom parentes för att jag påstår inte att jag är lika självklar för alla i mina problematiseringar av normen för andra så som i mitt huvud. Jag påstår inte att mina tankebanor är självklara för andra. Jag bidrar bara till ett perspektiv till. Man må tycka att det är att komplicera till saker i onödan, men vem har sagt att tillvaron är enkel?

*Kom ihåg: vad som är ”lägre” och ”högre” , positivt, neutralt eller negativt, bestämmer du själv i ditt huvud mer eller mindre omedvetet. Du sätter värdet på ordet utefter dina egna preferenser. Om du känner att jag menar att ”lägre” är någonting dåligt råder jag dig att tänka ett varv till istället för att agera efter ryggmärgsreaktionen. Problematisera dina egna tankar. Är allting så självklart, svart och vitt, som du tror? Varför känner du att jag menar det som någonting negativt snarare än en objektiv iaktagelse?

AB

Vad är gemenskap? Vad är ”tänkt gemenskap”?

En Peter Lindström skriver på Newsmill om ”överdriven nationalism” Han väljer att fokusera på den mörka sidan av nationalismen, ungeför som Demirbag-steen klagar på att många väljer att fokusera på invandringens baksidor istället för det positiva. Hon är för ”öppet sverige” utan att förklara vad hon menar. Är hon för gränslöst sverige? Att vi inte ska ha någon gränskontroll? Att vem som helst, när som helst och utan att någon ska ha åsikter om det kan sätta sina bopålar i marken?Det är lätt att floskla omkring med uttryck som ”öppenhet” men lite svårare blir det att vara konkret, för är man konkret blir man ett lätt mål för allting går att problematisera. Nå, tillbaka till Peter.

 

Peter säger:

De symboler vilka föregår en fotbollsmatch är exempel på symboler vilka konstruerar ett nationellt ”vi”, det handlar bland annat om svenska flaggan och svenska nationalsången. Det är typen av symboler vilka ”vi” svenskar förväntas identifiera oss med under stundande mästerskap. Flaggan och nationalsången väcker känslor utav en tänkt gemenskap under en konstruerad nationalstat.

När jag läser orden ”tänkt gemenskap” och ”konstruerad nationalstat” väcks min lust att problematisera företeelsen, begreppet: ”Gemenskap”

Gemenskap är någonting positivt. Alla människor vill tillhöra en gemenskap och är det i en eller annan form, en del är det medvetet, andra vet inte om det. En del, som undertecknad, vill inte erkänna det.

Problemet denna Peter har är alltså att folk känner gemenskap ur en felaktig synvinkel. Den känns inte rätt för honom därför är det någonting dåligt. Därför är det ok att koncentrera sig på den lilla minoritet som beter sig illa. Enligt honom är det själva nationalismen som gör att rasism, främlingsfientlighet och det mesta som är dåligt existerar.

Är det verkligen så enkelt att om vi bara blir av med nationalism baserad på gränser eller ursprung så kommer människorna att älska varandra? Inga exkluderande grupperingar kommer längre att finnas. Nationalismen är grunden till, om inte allt, så mycket ont?

Eller kan det vara så att ”gemenskap” i sig är exkluderande av naturen? För att en gemenskap ska finnas så måste det finnas någonting som gemenskapen reflekterar sig emot, skiljer sig ifrån. En gemenskap måste definieras för att kallas gemenskap. I annat fall levde vi i ett grått töcken där ingenting gick att urskilja. Då skulle alla vara homogena. Det är först när gränser skapas som gemenskap skapas, och med gemenskapen skapas utanförskapet per automatik.

Just den nationalistiska gemenskapen betraktas som någonting väldigt fult av förvånansvärt många etniska svenskar. Om de sen själva kommit fram till att nationalism är dåligt – alltid – eller inte låter jag vara osagt, men jag har mina misstankar om att så inte är fallet.

I alla fall när det handlar om nationalism hos de som de ser som ”rasen” vita i allmänhet och vita etniska svenskar i synnerhet. Naturligtvis säger de ingenting om ”raser” men studerar man dylika personers uttalanden så slås man av hur ”ras”centrerat deras retorik är. Man behöver inte använda ord som neger eller medelålders vit man för att vara rasist enligt mitt sätt att se.

Nåja, gemenskapen var det ja. Denna sortens etniska svenskar känner gemenskap med dem som tycker som dem. Dem som delar deras ”värderingar” för de anser ju att deras ”värderingar” är de rätta. För dem handlar inte gemenskapen om streck på papper, för dem handlar gemenskapen om åsikter, ”värderingar”. Det är åsikterna och värderingarna som definierar dem. Bland sina egna känner man sig trygg. De inbillar sig gärna att just deras form av gemenskap är ”inkluderande” istället för ”exkluderande” , att den inte alls är något ”vi och dom” som de så gärna anklagar andra gemenskaper för.

Vad dessa  inte ser är att de själva satt sina ”nationsgränser” i sina huvuden och skiljer sig därmed föga från den värsta nationalisten de kan tänka sig. Istället för streck på papper, som de kallar gränser för, sitter deras gränser i deras värderingar.

Därför anser man inte att hat, stigmatisering och exkludering  är  någonting fel i grunden. För att exkludera dem som inte delar deras ”nationsgränser” så behandlar man dem som man betraktar som ”utlänningar” så som de anklagar nationalister, rasister, främlingsfientliga för att göra. Ta valfri text om SD eller någonting nationellt och byt ut det mot zigenare eller neger. Ser ni någon skillnad i retoriken? Måhända att en ”värdegrundsnationalist” inte förespråkar utvisning men grunden i tankestrukturen är densamma. De är ”dom” och vi är ”vi”.

Eftersom ordet ”rasist” fått nya betydelser med åren tack vare att ord utvecklas med tiden, så har jag länge förespråkat att man ska utveckla det ännu mer så att ordet inkluderar flera sorters hat än hudfärgen. Jag anser att rasism är en inställning (state of mind) snarare än begränsat till hudfärger och ”raser”. En del hatar hudfärger, kulturer, raser. Andra hatar åsikter, värderingar. Vi är alla lika stora kålsupare i grunden. En ”antirasist” är inte på något sätt högre stående moraliskt än en rasist.

Och det här med ”tänkt gemenskap” . Jag läser det som att han vill föringa en föreställd nationell gemenskap genom att kalla den ”tänkt”. Att det inte är någon naturlig gemenskap, lite fult. Men är det inte så att all sorts gemenskap som vi människor har är ”tänkt”? Alla sorters gränser vi sätter, de må vara på papper eller i våra huvuden, är per defintion ”tänkta” eller ”konstlade” som en del säger. Hur ”tänkt gemenskap” är inte religion med sina symboler, politisk tillhörighet med sina symboler (röda flaggor, demonstrationer osv)?

Vad skiljer egentligen Peter från dem de han kallar nationalister? I huvudet alltså.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 435 andra följare

%d bloggers like this: