Varför låter man sig luras? eller den om den politiskt korrekta bjälken i ögat.

Tidningen Östrans ledare undrar angående de hittils tre ”kaninmännen” lyckats lura till sig miljonbelopp från försäkringskassan genom att låtsas vara CP-skadade och dylikt:

”Hur kan man utan någon större kontroll av skojarsimulanternas påstående så lång tid betala ut dessa mångmiljonbelopp?”

Bara en politiskt korrekt individ, eller nån halalhippie från vänstern, kan ställa sig den frågan utan att se det uppenbara: Det svenska politiskt korrekta stinkande mörka molnet som kväver all sorts pragmatik. Tjänstemännen på försäkringskassan och andra myndigheter är beroende av sina jobb och vill säkerligen behålla dem. Att då utmana det klibbiga molnet av PK är ju inte så klokt. Självbevarelsedriften är starkare än att göra sitt jobb rätt. En helt naturlig utveckling baserad på de signaler som media och politiker sänder ut.

Om tjänstemännen ifrågasatt dessa familjer och assistansföretaget enligt normal standard, som etniska svenskar får leva med, skulle genast ha renderat i ett gatlopp i media om den ”strukturella rasismen”.  Den svenska inkvisionen skulle slagit till direkt. Oavsett hur rätt tjänstemännen skulle ha så skulle de blivit stigmatiserade som rasister och islamofober. Kolla bara på migrationsverkets personal som inte vågar offentligt gå ut med missförhållanderna där.

Östran FN

Lite om mentaliteten hos Migrationsdomstolen

Jag brukar läsa domar som Migrationsdomstolen utfärdar när någon asylsökande känner sig missnöjd med Migrationsverkets avslag.

I en dom så berättas det om en somalisk pojke från en ö utanför somalia. Ett utdrag från migrationsverkets motivering:

Du uppger att du tillhör bajunifolket och är född på on Chula i södra Somalia. Din far och dina yngre systrar rövades bort när du var liten och i samband med detta dödades din far. Du har därefter bott med din mor och din morbror. Några månader innan du började din resa till Sverige togs du från ditt hem av somaliska män. De förde bort dig och tvingade dig och de andra ungdomarna art arbeta. På nattema sov du och de andra ungdomarna tillsammans i ett hus. Under vistelsen i fångenskap blev du en natt våldtagen av fångvaktarna och senare under fångenskapen även misshandlad. Till följd av misshandeln kunde du inte arbeta och du fick stanna inne i huset som du brukade sova i. Du kunde därigenom fly tillsammans med fyra andra pojkar. Du lyckades ta dig hem. När andra vuxna fick veta att du blivit våldtagen ville de inte ha kvar dig på ön. Du var rädd for att misshandlas och din mor och morbror ordnade med smugglare så du lämnade landet.

En rörande historia som det är omänskligt att ifrågasätta. Men det gjorde den omänskliga personalen på Migrationsverket. Dessa omänniskor konstaterade genom språktester som visade att han pratade den typ av Swahili som pratas i Tanzania, och hans bristande kännedom om den ö som han påstod sig komma ifrån gjorde inte hans historia mer trovärdig. Han protesterade mot detta och hävdade att det var processerna kring språktesterna som gjorde att han framstod som att han kom från Tanzania.

Då beslöt han, eller snarare hans medmänskliga ombud som har som arbete att överklaga alla beslut, att han gör en egen språkutredning. Han tar till en utomstående språkanalysfirma för att bevisa att han kommer från Somalia. Men den analysfirman ville inte alls hålla med om att han pratade somalisk swahili utan ren Tanzaneisk sådan.

Migrationsverket gick då över till hans skador som han hade. Dessa undersökningar gav inga som helst bevis vare sig för eller emot det han berättade. Skadorna fanns men ingen kan säga hur de uppkommit. Migrationsverket valde med hänsyn till att det mesta han berättat var lögn att inte bevilja permanent uppehållstillstånd, plus det faktum att det inte finns något i Tanzania som motiverar detta. Men nu är ju MV medveten om att ”barns” berättelser kan man ta med en nypa salt så de informerade om att eftersom han (av någon anledning som man inte får veta) ansågs vara ett barn så kunde han överklaga till Migrationsdomstolen. Sagt och gjort:

Migrationsdomstolen höll med om att detta ”barn” ljög så att barren föll av tallen och att han inte alls kom från Somalia. Men pga att han ansågs psykiskt sjuk och hade skador som visserligen fanns men inte kunde härledas till det han berättade, så fick han uppehållstillstånd.

Ungefär så brukar det gå till i de domar jag läst. Inget konstigt i det det är något vi har levt med länge, det är ju trots allt i Sverige detta händer. Men sen i slutet av domen så motiverar den personen som reserverade sig mot konstaterandet att asylanten var från Tanzania. Detta illustrerar den mentalitet som dessa enskilda personer har och som sitter och dömer i Migrationsdomstolen (baserat på de andra domar jag läst) Verkligheten kommer helt enkelt inte igenom den politiskt korrekta dimman. Det är beyond hyckleri, det är en sjukdom.

Här är länken till domen för den som vill läsa den (tack till Henrik77 vars länk till domen i en kommentar som jag använder).

”Vård, skola, omsorg”-bluffen

Vid varje val så tycker politikerna att det är dags att damma av det lättsålda mantrat ”Vård, skola och omsorg” Men vi luras ständigt av det känslomässiga i detta PR-trick.

Hur tolkar man annars att trots alla lovade miljarder till ”Vård, skola och omsorg” så sparas det ständigt just inom ”Vård, skola och omsorg” mellan valen? Finns det något område inom ”Vård, skola och omsorg” som inte har besparingskrav på sig? Vart tar alla miljarder till ”Vård, skola och omsorg” vägen?

Är tanken så att om man skär ner på ”Vård, skola och omsorg” fram till nästa val så kommer väljarna att rösta på dem för att de bryr sig om ”Vård, skola och omsorg”?

Nä, så cyniska är de nog inte, men någonting ruttet är det med deras slogan om ”Vård, skola och omsorg” inför varje val. Och det kvittar vilken klibbig färg det än är på politikerna, resultatet av ”Vård, skola och omsorg” tricket är alltid densamma.

Lär sig väljarna aldrig? Kanske är vi väljare som i filmen ”Shutter Island” (Jag ska inte tala om hur den slutar, men ni som sett den vet vad patientens problem var)

Kanske är det nåt nytt på gång förresten? I den här debattartikeln har man flyttat på orde i mantrat ”Skola, vård och omsorg” istället för ”Vård, skola och omsorg”

”Skola, vård och omsorg går före skattesänkningar” – DN.se.

Islamisten som klev ut ur garderoben

Muhammed Omar var en ”välkänd”, i små kretsar men ändå, poet som tröttnade på att gömma sig bland de politiskt korrekta för att arbeta för islamismens ideér från ”insidan”. Han kom ut som islamist för något år sen. Sen han valde att visa sitt rätta ansikte offentligt och sluta hyckla med de poltiskt korrekta, som ju menar att islamismen inte är något problem, så har han stötts ut i kylan bland oss andra med fel åsikter. Han säger numera öppet vad han anser är den rätta vägen för alla riktiga muslimer i diasporan.

Han har nu skrivit en bok om sin syn på världen ur det islamistiska synsättet. Bloggen ”Realisten” har intervjuat Muhammed i samband med detta. En intervju jag tycker borde få mera spridning då han längre inte hycklar i offentligheten utan säger exakt det som islamismen står för.

Ett litet utdrag:

I boken berättar du om hur etablissemanget drog i dig för att de ville ha en person med invandrarbakgrund som kunde göra olika sammanhang lite mer mångkulturella. Eftersom människorna som styr över media och kulturen i
Sverige behöver invandrare för att legitimera den politik de förespråkar hade du kunnat få många uppdrag och kanske sluta som en nyttig idiot i riksdagen. Kan du inte fantisera om hur det hade varit att serveras framgång, istället för att mötas av motstånd, och ångra ditt val?

MO: Trots alla deras lockbeten så har de svårt att rekrytera muslimer. Vi har trots allt en gräns för hur mycket vi kan kompromissa med vår tro. Om du tittar på den svenska kulturscenen så hittar du inte en enda utövande, troende muslim. Inte en enda. Du hittar inte heller många kristna och de kristna du hittar står inte för en autentisk kristendom. De har anpassat sig.

Eftersom kraven på de som vill ”segla uppåt” blir hårdare kommer det att bli ännu svårare i framtiden. Vi har hamnat i en situation då man måste välja mellan att leva som muslim och ”hamna utanför” eller offra sin tro och ”komma in”. I Sverige krävs det av alla som vill spela en offentlig roll som politiker, kulturpersonligheter och akademiker och så vidare att de accepterar homosexualitet, feminism, sekularism, darwinism och den så kallade ”Förintelsen”.

En muslim kan klara sig ganska långt så länge han inte ställs mot väggen och korsförhörs, men hur länge? Någon gång kommer frågan om homosexualitet upp och då står han inför ett dilemma – att kastas ut från offentligheten, frysas ut, förlora sin position eller att svika sin tro och sina ideal.

Islam är helt enkelt inte förenlig med de rådande normerna i vårt samhälle.

Läs mer på Realisten

Varför den fredliga majoriteten muslimer är irrelevanta

Läste en tänkvärd artikel som refererades hos Julia Caesar. I den skriver artikelförfattaren om varför den fredliga och tysta majoriteten av muslimer irrelevant i debatten om islamister.

Han påpekar det faktum att majoriteten av tyskar på 30-talet inte var nazister, de flesta ansåg nazisterna vara stollar men kände viss tillfredsställelse över att de slapp skämmas som tyskar längre (versaillesfreden)

När man tänker efter så är det ju ett faktum att man kan ta vilken despot, diktator eller ond regering som helst. De flesta undersåtarna är inte som dessa. Därför är det fel att relativisera och förminska islamismens hot genom att ursäkta dem med att ”de allra flesta muslimer….” Att uttrycka ”islamofobi” mot islamister kan inte vara annat än sunt.

Islamismen är en sekt vilken som helst och det är fullständigt obegripligt att just de skyddas så fanatiskt av de politiskt korrekta. Varför får inte t.ex. Scientologerna eller Moonsekten samma beskyddande från de politiskt korrekta?

Texten är på engelska: Why the peaceful majority is irrelevant

”Islam är cancer”

Jag läste en del islamofobiska sidor där man betraktar islam som en cancersvulst i väst. Vid första anblicken så blir man ju som boende i Sverige lite chockad över liknelsen, så får man ju inte säga. Det liknar ju hetsen mot judar på 30-talet (Godwins lag uppfylld även i denna post ) Genom att säga att islam är ett hot så säger man ju att alla muslimer vill erövra väst och förinta dess dekadenta samhälle. Eller är det vad man säger egentligen? Är det så att alla muslimer är som islamisterna? Man vill gärna tolka det så när man säger att islam i sig är ett hot. Då behöver man inte tänka lite längre och världen blir begriplig.

Är det så att även de muslimer som inte spränger sig själva eller sprider hat mot mänskligheten i hemlighet håller med?

Jag tittade på en islamofobisk film på den islamofobiska sajten Radical Islam där en islamofobisk muslim i filmen ”The third Jihad”berättar om sin syn på radikal islam (islamister) hur han anser att islamisterna, genom att de av väst anses vara företrädare för alla muslimer, kapat Islam.

När jag sett den så kom jag att tänka på Lasermannen av nån anledning. När han var färdiganalyserad så kom man fram till att han var ett symptom på de främlingsfientliga vindar som blåste i början av 90-talet. Man ansåg att Lasermannen hämtade sin motivation från att det i samhället blåste såna vindar att hans agerande var rättfärdigat.

Vän av ordning frågar ju nu vad Lasermannen har med det faktum att Islam är en cancer i väst att göra?

Genom att bit för bit göra radikal islam accpterad på det sätt som sker i Sverige och Europa, Storbritannien är ju det land som gått längst i sin anpassning till islamisternas önskemål, så skapar man islamistiska vindar. Man grundlägger en miljö där detta hat mot civilisationen får växa sig starkare. Ett sätt att möjliggöra detta är att ständigt ha denna mer eller mindre kommunistiska ursäkt om att de befinner sig i minoritet och därför har rätt. Lasermannen anses ju ha triggats av att det var, i och med Ny demokrati, acceptabelt att vara främlingsfientlig. På samma sätt anser jag att islamister, som ju i grunden är fascister, fått bygga en miljö (genom att alla muslimer antas av det politiskt korrekta tycka som dem) där man tär på det i mina ögon naturliga motståndet mot det totalitära.

Det finns de islamofober som hävdar att det inte finns någon ”moderat islam” Jag har dock inte kommit till det stadiet i sjukdomen då jag ser att det finns islamofobiska muslimer som, fantastiskt negligerade av media, varnar för just för islamisternas agenda. Dessa T-celler mot cancern får ingen näring helt enkelt.

Det är märkligt att man anser att det bevisligen finns en nazistisk konspiration mot mänskligheten. I den konspirationsteorin så är motståndet mot islamister en del av konspirationen.  Jag väljer att tro att det visst finns en agenda att islamisera väst. Helt enkelt av den anledningen att islamisterna säger att detta är vad de vill. Och att jag ser att det de säger att de ska göra bevisligen håller på att ske. Jag finner att islamisterna har oändligt mycket mer stöd från väst än vad nazisterna har (där vänstern är dess största möjliggörare)

Så frågan är väl egentligen vilken konspiration man tror på? Jag väljer som sagt att vara islamofob.

Känslor kontra verkligheten

Läste om Obama som fick den hjärtskärande frågan om han tänkte kasta ut alla ”papperslösa” från en åttaårig mexikanska.

Kollade lite på bloggarna som refererar till artikeln. Där fanns ett från en tjej där hon hoppades att dagens verklighet skulle försvinna till förmån för en ny medmänskligare sådan. Drömmar ska man ha, för drömmar förändrar framtiden, men det sker aldrig på en gång.

Denna dröm tror jag att många medmänskliga människor delar. Därav denna enorma polarisering i invandringsdebatten. Som jag ser det är det egentligen bara ett problem med de medmänskligas vision, de kräver att alla förändringar ska ha skett redan. logiskt sett så förstår de själva att det är omöjligt. Då undrar man ju varför denna militanta hållning till fri massinvandring genast, är så viktig för dem. Har vi att göra med psykologi här? Om människans tankar om sig själv? Anser de att man måste ha denna inställning helt utan pragmatiskt tänkande för att kalla sig medmänsklig?

För fakta är att västerlandets hela ekonomiska system är inte uppbyggt av den visionen. Hursomhelst så skrev jag detta svar på hennes blogg:

Hej

Jag förstår att det vore det ideala. Men hur tänker du kring hur det ska kunna realiseras? Om vi skalar bort alla känslor om hur det borde vara, hur ska detta realiseras rent praktiskt i verkligheten?

Hur går det med den eventuella välfärd man har? Om alla ska få bosätta sig där de vill så ska de ju naturligtvis vara jämställda med de som redan bor där. Det innebär för det första x-antal hundratusen enkla jobb (oftast) ska kunna erbjudas närhelst en ny innevånare anländer, de ska få bostad, lära sig läsa och skriva det kommer många analfabeter, väldigt få har i alla fall den kompetens som krävs för de arbetsuppgifter vi har kvar, pengar till mat, sjukvård, handikappersättning, sjukförsäkring, alla lärare i hemspråk, sjukvårdspersonal som ska kunna alla språk, statlig/kommunal osv information som ska tryckas på alla språk, lagar som ska anpassas efter de nyas religioner, ny skolmat, revidering av läroböcker där opassande innehåll rensas bort. Visst sparar man lite pengar på att eliminera gränskontrollen (tull, migrationsverk, migrationsdomstolar osv) men sannolikt är de pengarna bara en droppe i havet.

Som jag ser det så måste västvärlden stöpa om hela sitt ekonomiska system till någonting som aldrig praktiserats förut. Det är inte gjort i en handvändning då det är många länder som ska komma överens om att man ändrar det kapitalistiska systemet till någonting helt nytt. En tanke är ju att införa en världsregering där alla gränser är borta och alla är medborgare på jorden. Men hur realistiskt är det?

Medan dessa förändringar görs, vad gör vi med alla som vill till väst redan nu? För att man ska vara medmänsklig på riktigt så måste de ju i detta nu redan kunna erbjudas allt detta men vi har inte det ekonomiska systemet redan nu. Sålunda skulle det bli kaos när staters ekonomi går i botten och till slut har ingen någon välfärd kvar.

SvD GDB