Den om ”klyftor”. Dags att börja problematisera?

Senaste veckorna har det pratats extra mycket om ”klyftor” även utanför de sedvanliga vänsterbastionerna. Inom vänstern lever man i föreställningen om att klyftor, gärna då inkomstklyftor, är roten till i princip alla problem som finns i samhället. Alltså själva klyftorna, inte vad människor tjänar i realitieten utan själva skillnaden i inkomst och standard. Låt oss nu anta att det är så enkelt att vi skulle få ett perfekt samhälle om alla, även politiker, tjänade exakt lika mycket. Eller åtminståne att ”klyftorna” var acceptabla för dem som hänvisar problemen till dem (när är de acceptabla i så fall?). Att alla hade samma standard. Skulle problemen försvinna då? Skulle de minska?

Finns det inte andra parametrar än ”klyftor”? Om det finns andra parametrar att ta hänsyn till (som individen t.ex.) blir dessa parametrar oviktiga för resonemanget om man på något sätt lyckas skapa det klyftfria samhället? Eller väljer man att för stunden låtsas att de inte finns eftersom de är besvärande för visionen?

Jag tror att vänstern, om de nu vill ha nån större trovärdighet utanför den egna hejarklacken, behöver vara lite mer tydliga om hur de ser sitt drömsamhälle. Jag i alla fall har missat hur man ”bortförklarar” de andra parametrarna, eller om de öht. finns. Framförallt bör man vara tydlig med hur de ska nå fram till den – realistiskt. Vänstern verkar ha en vision, men för mig innehåller en vision som ska realiseras en realistisk förklarings- och problemformuleringsmodell också. Modellen bör ta hänsyn till alla parametrar som finns, inte bara de som för dem själva känns rätt.

Jonas Sjöstedt och hans ”avståndstagande” eller: Vem skapar nazismen?

Jonas Sjöstedt krävde att Jimmie Åkesson i debatten skulle ta avstånd från de medborgargarden som bildats i Husbys skugga. Tydligen tog inte Jimmie avstånd på exakt det sätt så att Jonas skulle bli nöjd. Vilket jag kan tycka är klantigt av Jimmie, det är bara och dra floskeln om att ”våld är aldrig försvarbart, men…” Jonas är själv bra på det. Men jag tycker inte att han ska anklaga andra politiker för att ta ”billiga partipolitiska poäng” som han gör på sin hemsida. 

Det är inget annat än hyckleri.

Om vi använder vänsterns problematiseringsformulering och kollar på de ”bakomliggande orsakerna” till att ”nazistiska” garden åker omkring för att stävja våldet på eget bevåg och med [påstått] våld. Kan det inte vara så att de ”bakomliggande orsakerna” är att det samhälle som såna som Jonas har skapat har misslyckats att skapa trygghet från ligister som inte ”känner sig hörda” och därför känner att anfall är bästa försvar. Hur mycket har dessa ungdomar blivit ”lyssnade” på? Har inte deras invändningar, innan de radikaliserades, blivit stigmatiserade, hatade och undanskuffade till nazisthörnan tack vare den patologiska nazifobin som en del helt uppenbart lider av? Kanske är det så att ungdomarna känner att det är lika bra att gå hela vägen när vissa högljutt brölande i maktställning i samhället ändå ser dem som ”nazister”? Kan det vara så att det är först då de känner att de blir ”hörda”? De märker att de kan bli sedda genom att bli ”nazister” i vissas ögon?

När de sluter sig i grupper så får de känna den gemenskapen samhället skulle gett dem genom att ”lyssna” på deras röster. Kan det vara så att det svenska samhället har de ”nazister” den förtjänar eftersom den lyckas så bra med att skapa dem? Skulle ”nazister” skapas i ett samhälle som lyssnade på sina medborgare istället för att sprida hatpropaganda emot dem?

Husby och kravallerna

Då har de varit kravaller igen. Gammelmedia kallar de kriminella för eufemismen ”ungdomar”. Först tänker man att det bara är multikulturens sedvanliga yttringar, men sen när man läser (om man nu ska tro gammelmedia) att de är maskerade och kastar gatstenar så är ju sannolikheten stor att det är vänsterns SA-trupper som är i farten igen, vi får se när polisen sagt sitt. Alltså mestadels vita ”ungdomar” från medelklassen som ska förstöra för Husbyborna och uppvigla dem genom att provocera.

Som ursäkt för kriminaliteten hävdar de att de protesterar mot nån dödskjutning.  Då våldet och förstörelsen är det enda språk som extremvänstern är kapabla till så är det mer troligt att de använder det som en förevändning för att få förstöra för att protestera mot det ”kapitalistiska samhället” i stort.

Den om arbetslöshet…

Läser om arbetslösheten som finns här i Sverige.

Nu är det ju väldigt lätt för mig att ha åsikter. Det var länge sen (20år) jag var deltidsarbetslös. Jag har ett välbetalt och relativt säkert jobb.  Men jag dristar mig till att ha en åsikt ändå.

Kan inte anledningen till att det finns så många arbetslösa bero på att i Sverige vet alla att man inte behöver svälta, och oftast; inte vara rädd att inte ha tak över huvudet? Jo, jag vet att detta är väldigt (M)oderat åsikt, men ändå, låt oss inte låsa in åsikterna i förutbestämda mallar. Låt oss diskutera sakfrågan istället. I den här diskussionen bortser jag från elefanten i rummet – invandringspolitiken. Ni vet, den om att ta in folk för att bli lika arbetslösa som de som redan finns här.

När jag var arbetslös var jag beredd att ta vad som helst för att jag tjänade bättre på det än att vara arbetslös. Nu lyckades jag [hade turen att] förvisso hålla mig kvar i branchen jag verkade i genom att jag kunde vara deltidsarbetslös (vilket ledde fram till att jag fick fast jobb efter dryga året) pga mina kvalifikationer, men jag inbillar mig att arbetsmarknaden var bättre då så jag kunde ha bytt branch om det varit nödvändigt. Hade utan problem kunnat plantera träd eller jordgubbar om det hade krävts. Jag ser ingenting förnedrande i att förjtäna sitt eget uppehälle genom att ta ”vilka ”skitjobb” som helst”. Det fanns inte samma konkurrens om jobben då helt enkelt. Idag har dock ”skitjobben” flyttat utomlands till största delen, vilket verkar vara en stor överraskning för de som vurmar för vidöppna gränser där alla som vill, oavsett anledning, flytta just till Sverige.

I grunden är jag en person som helst inte vill arbeta, jag anser att det mer är ett nödvändigt ont, ingenting som jag måste ha. Om min standard tillät mig så skulle jag välja att vara arbetslös i alla lägen. För man KAN överleva på a-kassa eller socialbidrag. Det handlar bara om att sänka sin standard. Man kanske inte måste ha de senaste modet eller en TV. Vad livet handlar om är att anpassa sig till de förutsättningar man har, inte att samhället ska anpassa sig till en själv. Visst, det är ju en fin vision. Och kanske är det så att sveriges välfärd inte sett ut som det gör om pionjärerna haft denna ”looser”inställning. Men kom ihåg att jag argumenterar utifrån den verklighet jag upplever. Precis som alla andra. Frågan är vems verklighet är mer ”värd”.

Nu är jag för materialistiskt beroende för att jag ska tycka att det är värt att tjäna mindre pengar än jag ”behöver” så jag väljer att ha ett arbete. Ett arbete som jag har valt att ta (och göra det som krävs för att få behålla. Vilket gör mig till en ”hora” egentligen) Kanske bör flera vara öppna för att vara horor för att få det man vill? om nu ett bekvämt liv är det man vill ha. För egentligen, vad är det för fel med att vara prostituerad om man själv väljer det utefter de förutsättningar man själv har? Varför ska det vara fult och stigmatiserande att vara en ”hora”? (Tänk efter, fundera, innan du svarar på den frågan. Den är inte ytligt menad. Jag har gjort det)

Finns det ”ryssfobi” i svenska försvaret?

Ni har väl inte missat den roliga satiren om svensk försvarsdebatt?

Jag fann den mycket rolig. Vad jag finner beklämmande dock är alla som pratar om ”ryssfobi”. Nu är ju videon en kritik mot ”ryssfobin” men den är som mer naturlig än den krystade konspirationsteorin om ”ryssfobi” som förekommer i sverige. Ryssar har all ”rätt” att håna ”ryssfobi”.

Men ska vi tala om verkligheten så kan det inte vara främmande för en normalt fungerande människa att när krig och konflikter sker så hanteras de enligt pragmatiska regler utefter det mål man har som krigsmakt. Som krigsmakt, oavsett om det är islamister, finnar eller jänkare, så har man målet att vinna kriget. I krig är den förlorare som tar politiskt korrekt hänsyn. Idag säger ryska politiker att de inte har några som helst planer på att anfalla sverige. Nej, varför skulle de ha det? Vad skulle ryssland tjäna på att anfalla sverige utan anledning så som många typer som jiddrar om ”ryssfobi” tror att andra tror?

När krig och konflikt uppstår. Då tar krigsmakten över. Krigsmakten är inte nån fjolla som tar hänsyn till ”löften” från politiker. Krigsmakten får ett mål att sträva emot och lägger fram för politikerna vilken strategi de ämnar använda för att nå dessa mål. Om, i det här fallet, den ryska krigsmakten anser att de behöver asfaltera sverige för sina stridsflyg, så gör de det naturligtvis. Den ryska militären är inte väsenskild från vilken militär som helst på jorden. De är inte efterblivna så som de som brölar om ”ryssfobi” tycks tro. Den ryska militären gör logiska avvägningar om hur mycket det kostar att ta sverige. Om det är enkelt, som det är idag, så blir tröskeln för att anfalla sverige i händelse av konflikt, och – om de anser det vara värt strategiskt! – mycket lägre. Skulle NATO anse att det var värt att anfalla sverige (men det kommer inte att hända då Sverige  i praktiken är – och har varit i årtionden – NATO) så skulle de naturligtvis göra det.

Kort sagt: De som planerar svenskt försvar (då pratar jag inte om politiker, för de vet ingenting) tänker inte i termer som ”ryssar” de tänker i termer om ”försvar”. Och då begår man tjänstefel om man ignorerar realiteter. Hur mycket än amatörer jiddrar om ”ryssfobi”

Exp SvD

Facket vill att arbetsgivare kontrollerar arbetarna mer

Herrejisses, plötsligt vill Gruvfacket att arbetsgivarna ska kontrollera arbetarna ännu mer. Detta för att annars så är det ok att stjäla från arbetsgivarna. Arbetsgivaren får skylla sig själv för att denne litar på att det finns ärliga människor. Detta är mycket dumt enligt Gruvtolvan.

20st lata bedragande gruvarbetare kom på ett bra sätt att parasitera på arbetsgivaren så att de fick lön utan att göra ett piss. Nu ryter facket till och anklagar arbetsgivaren för att inte hårdkontrollera arbetare. Arbetsgivaren har varit dum nog att lita på människorna de anställt.

Heja facket!

Pettersson gör skillnad

Vilken roll hade vänstern till nazismens framgång förr?

Nu ska jag ge mig in i vänsterns och andra som påstår sig vara sk ”antirasister”  favoritdomäner och prata lite om Hitler. Och nazismen på 30-talet. Som bekant är ju den gode Adolf ett lika tacksamt som billigt drag att komma med i debatten (även om nu Breivik seglar fram som en modern ersättare av hitlerspöket). Jag ska för diskussionens skull anamma detta knep, men ur en annan och inte kanske så förutsägbar aspekt.

Nu är jag inte detaljinsatt i alla aspekter som ledde fram till att en sådan som Hitler kunde komma till makten, men jag ska försöka sätta ord på aningen jag har. Aningen som bygger på mentaliteten som förekommer idag emot såna som SD.

Finns det några likheter mot förr? Om vi ska tro såna som skriver på sajter som ”Motargument” och ”Sverige är inte världens navel” nåja, nu vet väl de flesta som följer med i debatten att båda sajterna domineras av antirasisten Torbjörn Jerlerup som har som ”affärsidé” att lyfta fram likheter i ”retoriken” på 30-talet och idag. Han anser ju som bekant (för de som läst hans alster) att ”retoriken” var en stor, om inte den största, orsaken till att så många judar utrotades.

Vi har ju, just genom Torbjörn Jerlerups texter, fått veta att retoriken idag (eller mentaliteten som jag skulle vilja kalla det) från de som inte bekänner sig till den rådande tankenormen inte skiljer sig mycket från tyskland på 30-talet.

Denna tes får mig att undra hur det sk ”etablissemanget” bemötte nazistiska ideér på 20-30 talet när den växte fram. Vilka likheter fanns det? Ansåg man generellt att nazisterna, åtminstone i början, var samhällets avskum och inga som man skulle rösta på?  Kanske skulle man bara skratta åt stollarna?

Använde man med tiden våld emot dem för att de var så hemska? Kanske Jerlerup, som ju kan tyska och som ägnat mycken tid åt att leta efter likheter i gamla tidningsartiklar, kan söka igenom pressen på 20-30 talet, och se hur retoriken MOT nazisterna lät? Fanns det några som tyckte usch och fy om nazisterna på den tiden? Eller gled nazistern fram på en räkmacka framför näsan på vänstern utan att någon ifrågasatte dem på samma sätt som idag? Var det för lite hat mot nazismen på den tiden? Är det kanske därför många i vänstermiljön anser att man ska göra det man inte gjorde då? Att man ska stigmatisera och hata personerna som för fram åsikter som hos vissa påminner om förr?

Hur bemöttes nazisterna? Finns det några likheter mot dagens ”antirasister” som står och brölar på SD-möten för att tala om för alla som lyssnar vad som väntar dem ifall de inte håller med vänstermobben?

Anledningen till att jag frågar alla dessa frågor är att jag undrar på vilket sätt kommunister och annan vänster bidrog till förintelsen och andra världskriget. Det har inte diskuterats tillräckligt anser jag. Kanske är det dags att vänstern ”gör upp med sitt förflutna” så att de inte upprepar historien. Det är så enkelt att peka finger då den som pekar finger anser att genom att göra det så tar man bort skulden från sig själv.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 368 andra följare

%d bloggers like this: