Kommer ni ihåg det döda barnet på stranden, här är sanningen om propagandan

Igår orkestrerades det en känslokampanj för att hetsa till hat mot EU för att de inte automatiskt släpper in alla muslimer som säger sig fly från krig. Man letade upp en bild som skulle väcka känslor så att folk skulle bli upprörda och uppfyllda av känslor så att deras kritiska tänkande lades åt sidan.

Visar sig att barnet inte alls dog för att de försökte fly så som svensk agendamedia och resten av medieindustrin ville få det till för att hetsa och uppvigla. Pappan behövde nya tänder och de beslöt sig för att ta en gummibåt till Grekland för att få dem gjorda.

Så, vad ni läser i svensk agendamedia och dess motsvarigheter på nätet ska ni ta med en nypa salt. Var kritiska, de är agendajournalister oftast. Deras agenda är att manipulera fram känslor, ungefär som George Bush gjorde när han skulle tillverka medgivande för invasion av Irak, ungefär som Kuwaits miljardärer gjorde när de hittade på nån historia om att irakiska soldater som invaderat Kuwait ”slet barn ur kuvöser”. Så när du läser i svensk agendamedia om någonting som väcker känslor, var medveten om att du håller på och blir manipulerad.

Under tiden på arabiska Al Jazeera

Al Jazeera är en muslimsk ”nyhetskanal” som på engelska använder den mesta av sin tid att gnälla på EU för att de inte släpper in alla flyktingar från muslimska länder som vill in. Al Jazeera är en kanal som är uppfunnen och baserad i det snuskigt rika muslimska Qatar. Ett land som vägrar att ta emot flyktingar, särskilt muslimska bröder som de tycker ska åka till Europa istället så att de kan hyckla de engelska sändningarna . De har liksom Dagens Nyheter en agenda med sin agendajournalistik.

De arabiska sändningarna är dock någonting helt annat än vad de visar i den engelska mer eller mindre tillrättalagda kanalen där de försöker ge sken av objektivitet.

Här är en diskussion på arabiska där de på fullt allvar diskuterar om det vore en bra idé eller inte att fysiskt utrota alla Alawiter och deras barn (den stam som Assads president i syrien tillhör) Sånt är helt normalt i muslimska länder där klanmentalitet fortfarande råder har vi märkt. Man noterar hur långt i utvecklingen mentaliteten kommit i den delen av världen som folk flyr ifrån. Som av en händelse råkar vara hårt ansatt av islam (så man förstår ju egentligen varför muslimer riskerar allt för att ta sig till väst ) Man visar ett ansikte mot väst, och ett annat mot muslimer där man hetsar och hatar för glatta livet, och många nyttiga idioter går naturligtvis på det, i synnerhet på vänsterkanten.

Saklig och logisk slakt av memen ”islamofobi”.

Ben Affleck som blev vänsterns och andra islamofilers stora hjälte när har fick sina irrationella utbrott i Bill Mahers TV-show dekonstrueras, problematiseras och analyseras i denna lysande och intelligenta video. Nu är det ju inte bara Ben Affleck som är offer för sina irrationella känslor, vi känner igen det i debatten i Sverige också. Men har du alltid funderat på varför människor kan vara så irrationella? Denna video ger nu inte svar på vissa personers uppväxtförhållanden till sin mamma, men ger en bra överblick om vad memen ”islamofobi” handlar om.

Har du inte adblock än så är det dags skaffa det

En reklamblockerare är ett sätt att vara civilt olydig mot makten som gammelmedia representerar Jag antar att de flesta vet att tidningar som Expressen, DN och Aftonbladet lever på att folk kommer till deras sida och genererar statistik. Dessa tidningar får alltså betalt utefter hur många besökare de får och kan exponera reklamen du inte vill ha för. Använder man en reklamblockare så hamnar inte ditt besök eller klick i statistiken och dessa tidningar tjänar inte ett dugg på att du läser deras texter. Som en postitiv sidoeffekt får man mycket snabbare surfning då sidan laddas mycket snabbare när den inte behöver läsa en massa onödiga scripts och länkar till reklamservrarna.

Själv har jag använt en reklamblockare ända sen de kom ut på marknaden så jag minns inte ens hur reklam på nätet ser ut :)

Det finns många reklamblockare att välja bland om man använder Firefox eller Chromebaserade webläsare som kan använda deras ”extensions” (små appar i webläsaren)

Själv använder jag Adguard, den betalda versionen då den är fristående från webläsare och fungerar på alla webläsare, inklusive internet explorer och den nya varianten Edge. Men Adguard finns även som ett gratis tillägg till Chrome och Firefox.

En annan bra variant som även stoppar mycket av spioneriet som försigår på websidorna är Ghostery. Det finns också uBlock och naturligtvis den största: Adblock. Den enklaste är enligt min mening uBlock.

Om det finns sajter du vill stödja så går de naturligtvis enkelt via inställningarna i respektive reklamblockare att tillåta visa reklam, men bara på de sajter du vill.

Vänsterjournalist hänger ut Julia Caesar på Expressen

Då har vänsterjournalisten Annika Hamrud avslöjat identiteten på den gamla tanten under pesudonymen Julia Caesar. Hennes hatattack mot tanten pga. hennes åsikter innefattar illa dolda anklagelser där hon jämför Julia Caesar med Fjordman, mannen som vänstern anser vara skyldig till att Breivik blev massmördare.

Gå inte in på expressen. Läs Hamruds hatattack:

(ska klargöra att jag har ändrat i Annika Hamruds text. Jag har bytt ut det riktiga namnet till Julia Caesar, för till skillnad från vänsterjournalister så anser jag att namn är ointressant för annat än hatare som Hamrud som inte kan argumentera emot Julia Caesar utan väljer att angripa personen istället)

Den politikerföraktande och rasistiska internetrörelsen tycks få ett allt större genomslag. För tio år sedan var den en marginell företeelse, i dag samlar den en bredare läsekrets av ”Sverigevänner”. Sajten Avpixlat, med nära band till Sverigedemokraterna, har av Jimmie Åkesson kallats för den ”sunda delen” av partiets gräsrötter på nätet. En av rörelsens främsta opinionsbildare kallar sig för ”Julia Caesar”. Hennes krönikor publiceras på den danska sajten Snap- hanen, men också på Avpixlat och Exponerat, liksom norska Human rights service. Texterna genererar tusentals likes och delningar, och hon har gett ut tre böcker, varav två krönikesamlingar.

Snaphanen 30/1 2011

Inför julen 2010 skickades en av dem, ”Världsmästarna – när Sverige blev mångkulturellt”, till riksdagens ledamöter. I en artikel inför EU-valet uppgav också Sverigedemokraternas toppkandidat Kristina Winberg den som sin ”senast lästa bok”. 2011 gav Sverigedemokraternas gruppledare i Landskrona boken i julklapp till stadens kommunal- och oppositionsråd, liksom gruppledaren för SD Skara, året innan.

I boken återfinns ”Julia Caesars” konspiratoriska resonemang kring utvecklingen i landet, som löper som en röd tråd genom allt hon skriver: ”Det goda och trygga Sverige som jag och många minns finns inte mer. Det är utplånat, ödelagt och förött. Våra folkvalda politiker har i största enighet tagit det ifrån oss”.

Pseudonymen kommer från skådespelerskan Julia Cæsar, som dog 1971, 86 år gammal. Under sin långa karriär spelade hon ett otal argsinta tanter i allt från Åsa-Nisse till ”Hemsöborna”. Hon briljerade som den barska hushållerskan som sprutade ur sig elaka repliker, rättrådig och uppriktig. Men sällan särskilt snäll. Det är en passande ”nom de plume”, eller kanske ska vi kalla det ”nom de guerre”, då ”Julia Caesar” är person som bedriver ett verbalt krig mot alla som sägs ha förstört landet.

Dödsstöten anges ha ägt rum 1975 då Sveriges riksdag beslutade att Sverige skulle vara mångkulturellt. I den flitigt citerade krönikan ”Ett brev till Fredrik Reinfeldt” ställer hon retoriska frågor till den dåvarande statsministern om vi inte har ”nog med muslimska kravmaskiner som lever i självvald segregation” och beskriver en tid då hon bodde i ett invandrartätt område, där såväl den fysiska miljön som normerna var under upplösning: ”Ja, jag blev så berikad att jag fick kackerlackor i köksskåpen” (Snaphanen 9/5-10). Hon framställer muslimer som oförmögna till integration: ”Har du inte förstått vad muslimsk massinvandring innebär i form av ständigt större krav på anpassning till en totalitär, våldsam och förtryckande ideologi från 600-talet?”

Liknande teser upprepas i text efter text.

”Politikerna våldtar sitt eget folk genom årlig massimport av tiotusentals muslimska män med forntida kvinnosyn”(Snaphanen 9/12-15).

”De som tillåter detta ske med Sverige ska inte ha ro en enda sekund. De som med öppna ögon och i rasande takt förråder och förstör vårt land. De som inte bara tillåter utan med berått mod dagligen iscensätter och påskyndar importen av oidentifierade mördare, krigsförbrytare och terrorister – och därmed gör svenskarna till potentiella offer för mord, våldtäkt och annat grovt våld” (Snaphanen 17/8-15).

Hon tvekar heller inte inför att publicera rasbiologisk argumentation:

”Sedan andra världskriget har vi blivit indoktrinerade med den ideologiskt betingade myten att det inte existerar några raser och därför heller inga rasskillnader” (Snaphanen 1/9-13).

Julia Caesar har gett ut tre böcker under pseudonymen Julia Caesar

”Den massiva invandringen från låg-IQ-länder i tredje världen förändrar för all framtid mottagarländernas genomsnittliga IQ” (Snaphanen 1/9-13).

Anders Behring Breiviks terrorism utmålar hon som startskottet för en våg av liknande dåd, utlöst av politikernas vanskötsel.

”Grunden för extremistiska terrordåd är för länge sedan lagd genom politikens utformning i de nordiska länderna – en splittringspolitik som bygger på en hejdlös och potentiellt explosiv blandning av vitt skilda kulturer, religioner och etniciteter” (Snaphanen 30/7-11).

”Julia Caesar” kan i kraft av sin produktivitet och sitt inflytande i den högerradikala nätrörelsen beskrivas som en svensk motsvarighet till den antimuslimske norske bloggaren ”Fjordman”, Peder Are Nøstvold Jensen, som citerades på cirka 300 sidor i Breiviks manifest. ”Fjordman” blev föremål för polisundersökning och kallades av Breiviks försvarare till rätten för att vittna om vad det var som hade byggt Breiviks världsbild, men hoppade av. Själv beskriver sig ”Julia Caesar” som en journalist med gedigen medieerfarenhet. Läsarna kan därmed fantisera om att hon spelar dubbelt, att hon är en känd skribent som inte kan ”komma ut” eftersom hon då skulle förlora jobbet.

Två av dem är krönikesamlingar

Dramaturgin om etablissemanget som förtrycker vanligt folk återkommer ständigt hos Julia Caesar, både när hon skriver med sitt riktiga namn och under pseudonym.

Hon är mer välformulerad än sina meningsfränder på hatsajterna, men metoden är likartad. Att med ett sarkastiskt tonfall berätta en historia som ska bekräfta läsarnas världsbild: Har det inte redan gått åt skogen på grund av invandringen så kommer det att göra det.

Jag har vid upprepade tillfällen försökt att nå Julia Caesar, men hon har gjort sig otillgänglig. I stället för att öppet tala om sin roll som en av den högerpopulistiska nätrörelsens mest kända opinions- bildare har hon i sin söndagskrönika på Snaphanen påstått att jag och DN:s journalist Niklas Orrenius har förföljt henne, då vi oberoende av varandra har knackat på hennes dörr för att få kontakt, i enlighet med paragraf tretton i de pressetiska reglerna som slår fast att man ska sträva efter att ge personer tillfälle ett bemöta kritik.

I sin krönika hänger hon ut Orrenius telefonnummer, och vi har båda levt med hot och trakasserier sedan den publicerades. Krönikan har också väckt ett ramaskri bland ”Sverigevännerna”. På Avpixlat skriver man att ”DN hetsar mot handikappade pensionärer” och försvarar Julia Ceasars rätt till anonymitet: ”detta för att inte riskera det stigma många på vänsterkanten än i dag så framgångsrikt tystar och straffar oliktänkande med”. Den tidigare Sverigedemokratiska riksdagsledamoten, numera ordförande för partiet i Kalmar, Thoralf Alfsson, skrev på sin blogg om ”människojägaren” Orrenius. Till och med den tidigare ledarskribenten Marika Formgren, som i somras gästkrönikerade på GP:s ledarsida och fram till i går satt i magasinet Neos redaktionsråd, uppmanar till bojkott av DN och spekulerar om Julia Caesar kunde ha dött av DN-journalistens agerande.

I en krönika 30/8 anklagade Julia Caesar Annika Hamrud och DN-journalisten Niklas Orrenius för att förfölja henne.

Med sin krönika bekräftade ”Julia Caesar” dock det som jag redan visste, att det är Julia Caesar som ligger bakom pseudonymen.

Sverige har problem. Ett stort problem är att lögnerna och de rasistiska konspirationsteorierna har kunnat få en så bred spridning, inte minst eftersom skribenter som vägrar framträda med sina riktiga namn aldrig kan ställas till svars för sina påståenden och angrepp, trots att yttrandefriheten inte omfattar hot och hetsande mot folkgrupp. Pseudonymerna skriker om åsiktskorridor och PK-medier, men gömmer sig bakom sina datorskärmar, oförmögna att ta en öppen debatt. ”Julia Caesar” skriver gärna hårt och mycket om enskilda personer, till exempel hänger hon ut misstänkta våldtäktsmän med namn. Själv står hon bortom journalistisk granskning. Det som de flesta andra skribenter förhåller sig till, Pressombudsmannen och pressetiken, kan hon strunta i.

Men ibland väljer hon ändå att framträda under sitt riktiga namn.

Förra året skrev hon en insändare i sin lokaltidning. Hon klagade förstås på invandringen, om än i en något annan tonart än på hatsajterna: ”Det är inte nya bidragstagare att försörja som kommunen behöver”.

Den nya tekniken har inneburit mycket fantastiskt för demokratin. Men att kunna möta sina motståndare ansikte mot ansikte är en förutsättning för ett rimligt samtal. I anonymitetens dunkel uppmuntras människans allra sämsta egenskaper.

ANNIKA HAMRUD

Ännu en vänster i mediemakten ger sig på Julia Caesar

Nån Helena Gierta på tidningen journalisten anser tydligen inte att den svenska floskeln ”allas lika värde” ska tillämpas på personer som hon ogillar och till synes hatar (ja, jag vill också kalla alla som är negativa för ”hatare”)

Helena säger att Julia inte har någon som helst rätt till tolkningsföreträdet om hur hon upplever trakasserierna från vänsterjournalisterna.

Gierttskan skriver:

”Som journalist är det självklart att försöka ta reda på vem denna anonyma makthavare är. Hon läses av tusentals människor och lika många delar hennes inlägg på hatsajten där hon skriver.”

Så, nu är alla ”makthavare” om man har några tusen läsare som privat bloggare som just pga. såna journalister som Orrenius och Hamrud valt anonymitet?

Hur var det nu med floskeln ”alla människors lika värde”?

Hur ofta har vi inte hört från vänsterstollar om att det är den ”kränkte som har tolkningsföreträde” vi har till och med en jävla hatlag som tvingar folk att bevisa att de är oskyldiga eftersom den kränkte känner sig kränkt trots att syftet oftast inte är att kränka. Men vänsterjournalister ska alltså slippa slippa samma normer som gäller för andra?
Julia Caesar har valt att vara anonym. Bara det faktum torde för en medelbegåvad människa sända en signal om att man inte är intresserad av att bli uthängd av vänsterjournalister med en agenda. Hade hon velat prata med en agendatidning med sina agendajournalister så hade hon naturligtvis gjort det.

Nädu Helena, det är hatare som du som ska skämmas.

Vänsterjournalisten Orrenius talar ut. Vill veta varför man vill vara anonym när man kritiserar massinvandringspolitik(!)

Först ska jag säga att jag tar avstånd av alla hot mot Orrenius på samma sätt som jag tar avstånd av hot och faktiskt våld från fascistiska vänsterextremister mot alla som inte håller med. Det är naturligtvis samma slags efterblivna mentalitet som driver dessa individer som hotar, oavsett om de är islamister, kommunister eller högerextrema. Same same, helt enkelt.

Niklas Orrenius berättar att han håller på och göra en artikelserie om Julia Caesars stora inflytande i ”högerextrema kretsar” och dels för att hon valt att vara anonym.
Läs det igen: ”V.a.r.f.ö.r. h.o.n. v.a.l.t a.t.t. v.a.r.a. a.n.o.n.y.m” !
När man läser det så frågar man sig om karln är någon som tänker tankar klart ens någon gång?

Varför man väljer att vara anonym i ett land som Sverige när man talar negativt om massinvandringspolitiken, massinvandringspolitiker och dess våldsamma svans torde inte vara så svårt att räkna ut att det kräver en övermäktig tankeansträngning. Ens för en vänsterjournalist.

Så här har vi alltså en människa som tycker att det då är en smart idé att göra allt för att ta reda på vem personen som just genom sin anonymitet inte vill bli kontaktad av makten är? Han, av alla hatare av folk som inte håller med? En människa som beundrar våldsamma och kriminella vänsterextremister som de på Researchgruppen? Hur tänkte han där? Det skulle vara intressant och få reda på tankekedjorna som gick när han kom på en sån brilliant idé.

Annika Hamrud är en annan vänsterhatare som försökt kartlägga en person som vill vara anonym och som borde förstått att just hon är den siste som ska försöka intervjua någon som hon hatar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 661 andra följare

%d bloggare gillar detta: