Propaganda, media och konspirationsteorier

Ofta i gammelmedia så framställs vi sk ”främlingsfientliga” som konspirationsteoretiker för att många hävdar att media förvränger nyheter, håller tillbaka vissa fakta för att läsaren [massan] inte ska tänka åt vissa håll och på så vis i slutändan bidra till en ny förintelse av den folkgruppen de nu skriver om i det aktuella fallet. Det brukar jag kalla ”nazifobi” som ett slags motord mot det komiska ”islamofobi”.

Som de flesta vet så kan man använda orden på så sätt att man direkt inte ljuger när man påstår en sak. Man kan styra opinion genom att utlämna vissa saker och till övervägande del publicera sådant som stöder ens ”värdegrund” Denna blogg har jag faktiskt skapat till största delen för att testa denna teknik för att se hur den fungerar. Naturligtvis är jag långt ifrån lika duktig som de som fått utbildning i det är, men det har varit intressant att se reaktionerna, bland annat det senaste jag skrev om Expressen. Jag använder medvetet  denna teknik för att visa på att de sk ”politiskt korrekta” i grund och botten hatar lika mycket som vilken terrorist som helst, det är bara objektet och metoderna som skiljer sig. Jag skriver på samma sätt som de sk ”politiskt korrekta” gör, och så vrider jag till det lite för att förstora poängen, ibland lyckat, ibland mindre lyckat.

Har tittat lite i en undersökning av media där en forskare tittat på fördelninga av nyheter, om det finns något samband med hur rika eller fattiga länder är och antalet nyhetsinslag. I början när han presenterar grunderna så citerar han andra medieforskare, och där fann jag ett citat som jag alltid haft i huvudet men inte kunnat sätta fingret på och uttrycka det direkt. Jag har länge frågat mig när kan man lita på media och när kan man inte det.

Klistrar in ett stycke från början av rapporten om medias makt. Alla ”konspirationsteoretiker” som tycker att media vinklar får förklaringen varför här:

Makt anses ofta ha tre dimensioner;11 (1) makten över beslutsfattandet, (2) makten över
dagordningen och (3) makten över tanken (Steven Lukes tredje maktdimension).12 Medan politiker
innehar den formella makten över beslutsfattandet så sprider de andra två maktdimensionerna sig
mellan olika aktörer. Att massmedia är en mycket viktig aktör vad gäller dessa två maktdimensioner
är det nog ingen som idag betvivlar men vi ska titta vidare på hur denna maktutövning kan ta sig
uttryck.
I pressutredningen 1972 framhävdes fyra områden inom vilka de svenska medierna
uppfyller uppgifter i samhället. Dessa fyra områden var (1) sprida information (2) ge kommentar (3)
granska makthavare och (4) stå för gruppkommunikation. Det är främst den första av dessa
uppgifter som är relevant för denna undersökning, uppgiften att sprida information. Vilka mönster
som denna information följer får betydelse för hur denna uppgift uppfylls och för vilken
information som finns tillgänglig för medborgaren att forma sina åsikter av och sitt handlande
utefter.
Massmedia utövar makt genom att sätta ramar för vårt medvetande och dessa ramar får
betydelse för vår världsbild och därmed också vårt agerande. Vidare ger massmedia en bild av vad
som är främmande och vad som inte är det, vad som är distanserat från oss och vad som ligger oss
nära. John Street konstaterar att det är mycket sällan som makt utövas genom direkt tvång eller
våld, det är istället genom att skapa vår föreställning om hur världen ser ut och fungerar, och genom
att forma sättet varpå vi uppfattar vår plats i denna värld som makt konstant utövas i massmedia.
Stuart Allan poängterar den viktiga roll som massmedia har då det inte enbart är våra egna
erfarenheter som ligger till grund för våra föreställningar om världen:

”Journalists are among the pre-eminent story-tellers of modern society. Their news
accounts shape in decisive ways our perceptions of the ‘world out there’ beyond our
immediate experience. For many of us, our sense of what is happening in the society
around us, what we should know and care about from one day to the next, is largely derived from the news stories they tell.”

I sin bok Media Culture från 1995 belyser Douglas Kellner den dominanta roll som massmedia har i
dagens kultur.16 Kellner begränsar sig inte till det mediarum som direkt rör den formella politiken
utan visar på hur även populärkulturen har betydelse för den bild som fabriceras av massmedia.
Enligt Kellner så reproducerar massmedia ”the existing social struggles in their images, spectacle,
and narrative.” Massmedia återspeglar enligt Kellner samhällets rådande politiska diskurser och
genom att göra detta ges dominerande ideologier företräde och i medierna speglas på så vis
existerande maktförhållanden.

Det jag poängterat med kursiv stil är lätt att hitta exempel på i den allra största delen av svensk media. När man läser utländsk dito så ser man att det finns mer mångfald av nyheter. Inte alls på samma sätt förmanande eller uppfostrande som i svensk media. Man litar helt enkelt mer på att läsaren kan tänka själv. Genom att media ständigt upprepar samma sak, t.ex. den vanligaste att SD är rasister och nazister i illa dolda antydningar, men även direkt. Om inte media var så homogen i sina åsikter så skulle vi se ifrågasättande av dessa förenklingar. Att ständigt utmåla ”invandrare” som offer så skapar man en bild av att alla svenskar, genom den sk ”strukturella rasismen”, diskriminerar och ”invandraren” ska ”skyddas” med ännu mer vinklingar. När massan ständigt läser samma sak så tror den att det är sanningen, och ifrågasättandet av den ”värdegrunds”baserade problembeskrivningen anses som suspekt, i alla fall i fråga om invandringspolitik.

Vad är det då som binder samman majoriteten inom media? Sitter de i hemliga möten och bestämmer att alla ska skriva likadant, med samma vinkling? Jag tror inte det. Däremot bekänner sig alla till den rådande ”värdegrunden”. ”Värdegrunden” är lika helig som Muhammed. Den säger ju att alla människor är lika mycket ”värda”. Och att ifrågasätta ”värdegrunden” är ett rött skynke som driver dem med ”rätt” värdegrund till vansinne. Själva tanken på att någon inte delar deras problembeskrivning utlöser frenetisk aktivitet och inektiven börjar hagla. Man menar att det ligger en ”människovärdesbedömning” a’la nazismen i att ens fundera på om sociokulturella faktorer kan ha påverkan på en människas inställning till omgivningen, dvs att kulturer är olika och att det kanske finns en parameter där som skulle kunna hjälpa till att förklara t.ex. överrepresentation i brottstatistik hos vissa befolkningsgrupper, eller integrationssvårigheter som vissa grupper av invandrare visar upp. Vilket Mauricio Rojas som bekant fått känna på. Han har för övrigt i dagarna skrivit en artikel på Newsmill angående mobbens drev mot Per Gudmundsson som hade fräckheten att ifrågasätta normen.

Annonser

Nazistiska IKEA

Logo of Ikea. Drawn by Mysid on a PNG original...

Image via Wikipedia

Hela den här moralpaniken som återigen drabbat de perfektaste av svenskar är ju för komiskt. Alltså här har vi en människa som ”beundrar” någon. Det vi fått veta är att Kamprad tyckte att den gamle nazisten ”var en stor människa”. Har letat på Google men inte fått fram nån mer info om det var den nazistiska gärningen hos Engdahl som han beundrade.

Jag menar liksom…wow. Vari ligger problemet att ”beundra” en annan människa? Vilka konsekvenser för universum får det i hjärnan hos de som är ”bestörta” och ”ska sluta handla på IKEA”? Vad har det för påverkan på nazismen idag? Att ungdomar som ser upp till kamprads entreprenörsanda känner att ”ja, det här med nazismen kanske inte är så dumt ändå”? Attt kamprad i hemlighet har startat en nazistisk armé med alla miljarder som han tjänat på IKEA? Alla anställda på IKEA måste ju vara nazister eftersom de jobbar på ett företag som grundats av en nazist. Och alla som inom en månad, eller hur lång uppsägningstid de har, inte slutar på IKEA bevisar det. Ja så måste det ju vara om vi fortsätter ”klander genom association” -leken som stora delar av svenskarna är så bra på. Än har jag inte sett nån som öppet kopplat Kamprads beundran till den norska terroristen, men det är ju bara en tidsfråga.

Kanske problemet ligger i att, som jag läste nånstans, att Kamprad ”hycklar” när han inte har berättat allt? Snarare än att han ”beundrar” Engdahls nazistiska arbete? Kamprad, som så många människor speglar sig i, kanske är det så att besvikelsen blir extra stor om de i den speglingen ser någonting som de själva mer eller mindre medvetet vill hålla dolt? Nazifobin måste ju komma någonstans ifrån.

Ska man förresten verkligen klandra Kamprad för vad han gjorde som barn? (enligt uppgift var han 17 år när han blev nazist) Vi vet ju vad utanförskap och fattigdom driver människor till. På den tiden var det inte heller lätt att inte ha det lika bra som de rikaste. Igår blev man nazist idag kastar man sten på dem som försöker hjälpa till och bränner bilar…..

På det humoristiska forumet Flashback finns en rubrik som jag skrattade gott åt:

”Ingvar Kamprad var ”nazist” hur upprörda blir vi?”

Signaturen Micke_Hs har nog bästa förslaget på hur Kamprad ska sluta bli verbalt stenad av de moraliskt högre stående:

Jag tycker att han ska be om ursäkt minst en gång till

DN SvD

EX AB

%d bloggare gillar detta: