Det här med ”nationalism”

Jag hade en upplysande twittervända med Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Han sade i något tweet att han ogillade all form av nationalism. När någon uttrycker sig så kategoriskt vaknar problematiseringstarmen hos mig och hycklarradarn ger utslag.  Den som följt honom och aftonbladet vet vilken agenda de har i palestinafrågan t.ex. så jag passade på att fråga om just detta. Jag frågade vad han ansåg om Palestiniers, tibetaners och kurders nationalism.

Efter ett tag fick jag svar. Han anser att det inte handlar om nationalism (på det ”onda” sättet?)  när det gäller de nämnda, för det är mer ”komplext” enligt honom. Han nämnde att ”frihetskampen” i dessa tre handlar om religion, socialism, nationalism och liberalism. Han anser alltså att det skulle vara nån slags ”god” nationalism som är drivkrafter i t.ex. Palestinafrågan. Jag fick även något tweet där han ansåg att jag hade samma ”bevekelsegrunder” som Hamas i och med att jag ifrågasätter vad han menar med nationalism. Jag förstår det inte riktigt hur han tänkte där, men jag tolkar det som att enligt honom är Hamas någonting dåligt. Han ville därmed smeta Hamas åsikter, eller det populära ordet för dagen ”tankegods” på mig verkade det som (kan ju ha missuppfattat det). Samma Hamas som det lidande palestinska folket med majoritet röstat fram. Jag frågade om han ansåg att Hamas inte var ett uttryck för palestinska folkets (nåja gazas mera) vilja och hur det rimmar med liberalismen han påstår att just dessa nationalister står för. Förvirrat värre vart det.

Nu ska ju sägas att Twitters 140 tecken är som gjort för missförstånd om man ska diskutera. Twitter är ingen diskussionskanal, mer en propagandakanal, men jag har följt Lindberg och hans likar ganska länge på twitter och hans ledare så jag anser mig ha en någorlunda god uppfattning om vad han pratar om i de140 tecken som han komprimerar sina åsikter till.

Vad jag ifrågasätter och problematiserar är detta om nationalism. Anders Lindberg och liknande anser ju det vara jätte usch och fy. Men de tycks inte anse att Palestinier, Hamas, PLO, Tibetaner och Kurder vara nationalister i den meningen som de hatar svenska nationalister. Jag har lite svårt för denna sortens hyckleri. Nationalism är nationalism oavsett om det är en nazist eller en muslim (de är ju en folkgrupp nu mera) som uttrycker den. Båda vill ha ett avgränsat område där deras värderingar ska råda. Det som de identifierar sig som ska vara det rådande synsättet i deras samhällen. Jag skulle faktiskt vilja påstå att till och med att de som vurmar för multikulturen är nationalister.

Visst finns det många svenska nationalister som låter som Al quaida och andra muslimska fundamentalister, men jag har inte bilden att nationalismen hos de flesta svenskar jag mött och läst, handlar om det. Den ”normala” nationalismen handlar mer om att även svenskar ska bli erkända på samma sätt som Palestinier och tibetaner, eller varför inte samer?  (de är väl ”nationalister” om några?)

Har ni nånsin hört någon PK-svensk fråga vad som är ”palestinskhet”, ”samiskhet”, ”Tibetanskhet” eller varför inte ”muslimskhet” denna kultur som de anser ska skyddas mot deras tolkning av ”assimilation”? Det som är extra komiskt är att denna sortens människor anser att svenskar (dvs de som tror att svenskar finns) ska assimileras till det multikulturella samhället där alla utom svenskar finns.

Nä, Anders Lindberg och andra, jag köper inte era förenklingar om nationalism och dem som inte håller med er. Jag hävdar att ni hycklar. Och detta hyckleri är sprunget ur en lika svårbegriplig som komisk nazifobi. Det tycks som att om de nu skulle erkänna att sverige har en kultur, ett sätt att leva och se på tillvaron som utvecklats inom ett avgränsat område genom årtusenderna, så blir de som nazister på 30-talet.

Jag kan bara säga: Öppna era sinnen och var inte så inskränkta.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 368 andra följare

%d bloggers like this: