Heterosexuella oroas av bögifieringen av barer i Danmark

Jag har ändrat lite i originaltexten

KÖPENHAMN. Homosexuella tar över danska barer, anser vissa heterosexuella i Danmark. Nu ska dörrvakterna hålla bättre koll på vilka som släpps in på barerna.

Frustrationen är inte ny, enligt Jyllands-Posten, men har belysts på nytt sedan ett homosexuellt par avvisats från baren Never Mind för att de kysst varandra. Enligt ägaren betedde sig personerna provocerande.

Bland heterosexuella går åsikterna i frågan isär. Vissa förespråkar öppenhet mot homosexuella, på samma sätt man själv önskar bli bemött. Andra menar att utvecklingen gör att gruppen mister fristäder ämnade för just heterosexuella.

– Under en period var 65 till 70 procent av gästerna homo, och det är för mycket, menar Camilla Lantz, som äger Cosy Bar.

TT-NTB

Undrar hur reaktionerna varit om det stått så som jag skrivit ovan? Är det ett uttryck för homohat? Vad skiljer homohat från heterohat förutom objektet som hatas? Är hat i sig negativt egentligen?

Idag tänkte jag problematisera det här med olika gruppers särarter. HBT-personer anser att de har en speciel livsstil som de vill bevara. En subkultur som gör att de känner sig hemma och kan ”vara sig själva”. Jag har själv varit på ett par HBT-nattklubbar  och kan intyga att stämningen är helt annorlunda, den är gladare och öppnare och jag blev faktiskt raggad på en gång, vilket jag fann smickrande. Men min kompis som bjudit in mig förklarade med diskreta gester att jag var ”gäst” där. No hard feelings och killen fortsatte ut i dansgolvet. Så jag håller med om att de har en speciell subkultur som de ska bevara genom att begränsa antalet heterosexuella. Jag ser inget fel i det. Nu ska jag väl lägga till brasklappen att detta hände för dryga 10 år sen så jag kan väl inte yttra mig om hur det ser ut idag, men det är den bilden jag har.

Men så som jag känner debatten i Sverige så är det någonting fel att försöka bevara någonting unikt. Någonting som har fötts ur speciella förutsättningar och som de som deltar i den ”kulturen” uppskattar just för dess särpräglade egenskaper. Deltagarna känner att den speciella känslan riskerar att försvinna om man tillåter något ”främmande” att ta överhanden, som t.ex. i en gaybar där det är fler heterosexuella än hbtare. Är det då längre ett ställe för homosexuella att ”vara sig själva”?

De här tankarna om ”uteslutning” , ”diskriminering” och ”vi och dom” kan ju med fördel appliceras även på invandrares särart. Ni vet det där som invandrare ska få behålla (för att inte bli sk ”assimilerade”) Vad skulle hända med somaliskheten om det mest var vita svenskar och islänningar som bara sett somalia på TV i en somalisk kulturförening? Skulle den vara somalisk längre? Om jag vore en vänsterrelativist så skulle jag ställa frågan: ”Vad är somaliskhet”? Vem bestämmer det? Är det de som är i föreningen eller de som faktiskt är somalier?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 363 andra följare

%d bloggers like this: