Den om ”klyftor”. Dags att börja problematisera?

Senaste veckorna har det pratats extra mycket om ”klyftor” även utanför de sedvanliga vänsterbastionerna. Inom vänstern lever man i föreställningen om att klyftor, gärna då inkomstklyftor, är roten till i princip alla problem som finns i samhället. Alltså själva klyftorna, inte vad människor tjänar i realitieten utan själva skillnaden i inkomst och standard. Låt oss nu anta att det är så enkelt att vi skulle få ett perfekt samhälle om alla, även politiker, tjänade exakt lika mycket. Eller åtminståne att ”klyftorna” var acceptabla för dem som hänvisar problemen till dem (när är de acceptabla i så fall?). Att alla hade samma standard. Skulle problemen försvinna då? Skulle de minska?

Finns det inte andra parametrar än ”klyftor”? Om det finns andra parametrar att ta hänsyn till (som individen t.ex.) blir dessa parametrar oviktiga för resonemanget om man på något sätt lyckas skapa det klyftfria samhället? Eller väljer man att för stunden låtsas att de inte finns eftersom de är besvärande för visionen?

Jag tror att vänstern, om de nu vill ha nån större trovärdighet utanför den egna hejarklacken, behöver vara lite mer tydliga om hur de ser sitt drömsamhälle. Jag i alla fall har missat hur man ”bortförklarar” de andra parametrarna, eller om de öht. finns. Framförallt bör man vara tydlig med hur de ska nå fram till den – realistiskt. Vänstern verkar ha en vision, men för mig innehåller en vision som ska realiseras en realistisk förklarings- och problemformuleringsmodell också. Modellen bör ta hänsyn till alla parametrar som finns, inte bara de som för dem själva känns rätt.

2 svar to “Den om ”klyftor”. Dags att börja problematisera?”

  1. Olli Rein Says:

    Helt riktigt Vargen! De lata kan ju inte få lika mycket som de arbetssamma, för vad händer om de arbetsamma också blir lata. Jo det borde ju alla förstå, men vänstern har tyvärr svårt att förstå detta. För dem är tyvärr de lata värda lika mycket av det de arbetssamma producerar, som vad de som producerar merparten av välfärden. Nu talar jag inte om sjuka och gamla, utan om helt friska arbetsdugliga lata personer.
    Jag läste igår om ”Skördetid på ryska marker” i Affärsvärlden och det handlar om produktiviteten på de ryska jordbruken i det mycket fertila svartjordsbältet i sydvästra Ryssland, på gränsen till Ukraina. Fram till ryska revolutionen 1917 var detta Europas kornbod med stor export. Efter revolutionen följde sen en mansålder med sovjetiskt ineffektivt kollektivjordbruk, som nu efter 1990-talet lett till en privatisering, och nu går effektiviteten upp hand i hand med privatiseringen. Alltså är kommunismens klyftor istället djupa avgrunder, i vilket effektiviteten försvinner, i brist på näring i form av avkastningens av varje individs eget arbete. Effektiviteten drunknar i kollektiviseringens byråkrati och ineffektivt utfört arbete. Alltså blir kommunismens trälar fattigare istället för rikare, man hamnar på en lägre nivå ur vilken man inte kan ta sig med fortsatt kommunism.

  2. Erik Says:

    Vänstertomtar är precis lika usla som muslimer på att ordna till anständiga samhällen och aldrig att de får frågan:

    – Var finns det samhälle som du förespråkar, praktiseras det någonstans på vår jord?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: