Sveriges nationaldag. Eller: Vad är nationalism?

Då har svenskarna lite försynt firat sin nationaldag. De vill ju inte förhäva sig och tro att de är någonting. Så nationaldagen blir som den blir. Man fokuserar mycket på de nya ”svenskarna” för att visa hur ”inkluderande” Sverige är. I DN säger en etnolog att den ljumma inställningen till svensk nationaldag beror på arbetarkulturen som skulle vara internationell. Det låter ju fint och han har säkert gjort en massa undersökningar där han frågat folk om varför de inte är som norrmän och finnar på nationaldagen. Men, jag vet inte jag…

Som en utomstående som inte firar nationaldagar, varken här eller den som sker hemma i Finland har jag funderat på vad detta med nationalism är för någonting. Alla nazifobiker är livrädda för nationalismen då de har en föreställning om att den är exkluderande. De vill helt enkelt exkludera folk utifrån sina egna värderingar och där ingår inte kärlek eller stolthet för nationen eller kulturen ur vilka de är sprungna.

Men vad är nationalism? Var kommer det ifrån? Hittades den på på 1800-talet som DNs etnolog hävdar? Kan inte nationalism vara en utveckling av någonting som har funnits tidigare? fast i en mindre skala? Människans gemensamma historia börjar när människor skapar gemenskaper. Först är det familjen som är ”vi”. Med tiden blir det släkten som är ”vi”.  Sen blir det nästa by som är ”vi” efter det utökas gränsen ”vi” längre och längre ut. Tills man stöter på ett annat ”vi” som inte ser saker och ting som vi. Kanske vill de att vi ska anpassa oss till deras ”vi” eller tvärtom och det gillar inte vi så vi gör motstånd mot den andra ”vi”.

Eftersom även de våldsammaste ”vi” förstår att krig inte är något som kan pågå för evigt så drar man en pinne i marken och säger att ”ok, vi håller oss till den här sidan om sträcket och ni håller er till den andra sidan” och så lever dessa olika ”vi” inom dessa streck i sanden och utvecklas i olika riktingar utefter den kontext som råder. Med tiden har man fastställt dessa streck i sanden på papper. Gränserna är bara symboler för kulturers gränser.

Tittar man djupare så finns det ingen större skillnad på gränserna som man sätter på papper än de gränser som klankulturer i MENA har mellan sina släkter. Eller ideologiska streck i sanden för den delen. Det som stör mig är att massinvandringsförespråkarna anser att det är ”finare” att det är mera ”rätt” att ha ett ”vi och dom” eller murar, i en släktklan eller en biologisk familj än detsamma när den utökade släkten eller familjen har satt samma ”murar” på papper (dvs. gränser) Som jag nämnt i tidigare inlägg så kommer det att finnas murar mellan gemenskaper, för murar och gränser är förutsättningar för att gemenskaper ska kunna finnas. Det kommer aldrig någonsin finnas ett ”vi” utan det kommer att finnas ett närmast oändligt antal ”vi” och de som har makten, vare sig det är den reella eller om det är åsiktsmakten, kommer aldrig att kunna tvinga folk att ingå i ett ”vi” som de inte känner samhörighet med.

Om nu alla ”goda” människor kunde ta in människans komplexitet i sina teoretiska konstruktioner som ”multikultur” så skulle de vara med och bygga upp hållbara samhällen.

Svd

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: