Varför accepteras ”tolkningar” lättvindligt?

Jag verkar vara i en antiislam spree de senaste dagarna (händer inget nytt i politikfronten och jag vill klaga 🙂 )

Idag tänkte jag problematisera synen på religion. Jag tänker använda Islam som exempel, inte bara för att jag är en sk ”islamofob” och ”rasist” (sk ”kulturrasist enligt den nya tolkningen av ordet)  utan mer för att den är den enklaste att ifrågasätta då mainstreammuslimers tolkningar befinner sig på ett stadium som t.ex. mainstreakristendomen har lämnat för länge sen. Med det naturligtvis inte sagt att liknande varianter av tolkningar inte förekommer i den. (Och sen ”bekräftar” jag ju att ”islamofobi” existerar, kanske når jag berömmelse om islamofiler använder mig som exempel på hur ”islamofober” är 😉 )

Jag tänker naturligtvis på saker som slöjor som anses vara nånting normalt, eller snarare anledningen till att de används anses vara någonting normalt bara för att det är muslimer som bär dem till största delen. Jag tänker på alla de saker som inte tolkats bort så som i kristendomen där det mesta hänvisas till tidsandan, att det var så man uppfattade verkligheten då och har inte nån större bäring i dagens samhälle. Dithän har inte vissa religioner tagit sig. Judendomen lämnar jag därhän för jag har faktiskt aldrig studerat dess kultur eller religion närmare. Det lilla jag sett visar egentligen att de två efterföljande är ju i grunden tolkningar av judendomen ändåså så jag misstänker starkt att det jag skriver gäller den också.

Det här med ”tolkningar” är riktigt fascinerande. Hur ”fel” någon än tolkar en religion så anses denna stolle vara ”troende” i andra troendes ögon, ifråga om hur kränkt man blir som medtroende menar jag. Man är en ”bror” eller ”syster” i tron. Det kvittar om det handlar om en slöja eller om någon halshugger en soldat på en öppen gata menat att bevittnas av så många som möjligt. Likväl betraktas de vara muslimer av umman, islamofiler likväl som av diagnostiserade islamofober (finns det såna förresten?) För de ”tolkar” bara ”fel” de hittar inte på någonting, de ljuger inte om islam, de ”tolkar” och således ÄR de muslimer?

Det verkar som att vad man än gör, och kallar sig muslim, så är man en muslim om man ”ärligt” sagt sin ”shahada”. Vad beror det på? Är det så att när man sagt dem så har man carte blanche och kan göra det som islamister gör och ändå få kalla sig muslim och ingå i samma ”ummah” med samma särrättigheter som religiösa åtnjuter? Särrättigheter dels i lagen och dels den speciella status som religiösa har i det allmänna medvetandet (den att man ska ”respektera” religion mer än andra fritidssysselsättningar) Vissa religioner har mer status än andra har jag också noterat.

För fakta är att om religionen inte är utvald att vara extra speciell, som islam eller judendomen så blir det mest en axelryckning ifall någon ”kränker” den eller dess utövare. Definitivt inte samma rubriker i gammelmedia som när de två utvalda religionerna ”kränks”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: