Stigmatiseringstekniken under luppen

Det har utbrytit en diskussion om vad man får säga och inte får säga med anledning av Jonas Gardells Tweet om burkor (eller tält)

De sedvanliga stigmatiserarna hoppar på Gardell för att han skämtar om så allvarliga saker som fanatiska muslimers klädyttringar. Extremister som det kanske finns 3 av i hela sverige. Detta får då twittervänstern (både i twitter och i media) att tro att alla muslimer går omkring i burkor.

”Va? nä men de säger ju inte att alla muslimer går i burkor” hör jag någon utbrista.

I den tankemiljön dessa kontrarasister befinner sig i är det faktiskt så att alla muslimer är alla muslimer. Skämtar eller ”kränker” man en muslim, oavsett hur extrem denne är så ”kränker” man alla muslimer.  Jämför gärna när det skämtas o hatas om ”God hates fags” rörelsen eller varför inte Livets ord eller ”knutbysekten” när det begav sig? Notera hur ok det är. De är ju inte muslimer….

Kontrarasisterna anser att om man skämtar om just extrema muslimer så ”legitimerar” man våld o.dyl. mot dem då dem de upplever som ”islamofober” ofta skämtar om extrema muslimer. sk ”legitimisering” av ord och åsikter leder alltid till gaskamrar menar man. Därför tycker dessa människor att man inte ska skämta om just muslimer och att de ”inte vill förbjuda” någon att yttra sig, men de ”ska väl ha rätten att säga emot”. Jovisst får de säga emot, men när de som har åsiktsmakten ”säger emot” så är det maktens pekfinger vi ser (jag anlägger här nu det sk ”maktperspektivet”) och blir då en slags påbud om hur man ska agera eller säga för att passa in i normen (så man slipper bli pekad på) Det kastas omkring stigmatiserande epitet, för vem vill vara en mentalsjuk, Hitler eller Breivik?

Men låt oss titta på hur kontrarasisternas stigmatiseringsteknik fungerar i realiteten.

Vi har ju judar som ett tacksamt exempel. Det har i årtionden varit tabu att skämta om dem, ett tabu som numera finns inprogrammerat i den svenska själen. Så fort någon säger någonting negativt om judar för att de är judar (och inte sällan om någon ens säger någonting negativt om israel eller israeler) så vet alla vad som väntar. Den som inte vet vad som händer har uppenbarligen inte hängt med i debatten och bör inte yttra sig innan hon gjort det. Diskussionen blir som ganska meningslös när den ena inte har kunskapen om vad som diskuteras.

Har judefientligheten minskat dessa decennier av ”judekärlek” eller vad man nu tror att man håller på med? Har hatet mot judar minskat tack vare kontrarasisters stigmatiseringstaktik? Vi kan ju fråga judarna själva, varför inte dem i Malmö?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: