Jag, ”kulturmarxisten”

Den som till äventyrs inte förstått vad denna blogg handlar om ska nu få det förklarat för sig. Jag problematiserar , den faktiskt rådande, verkligheten, i motsats till den inbillade, med kulturmarxistisk propagandateknik, eller ”teori” som kulturmarxister själva kallar det.

I väldigt förenklad korthet går den kulturmarxistiska självupplevda ”teorin” ut på att ifrågasätta den rådande ”normen”. Alla medel är tillåtna i detta ifrågasättande. En kulturmarixists teori går ut på att det som är är fel, det  är en sk ”konstruktion” av det som kulturmarxisten upplever som ”makten”, eller ”normen” om du vill (det är samma sak i kulturmarxistisk upplevd teori)

Jag kan härmed bekräfta att det är väldigt enkelt att ”problematisera normen” Det handlar bara om att ställa frågor in absurdum, att låtsas som att man inte förstår någonting (jävligt likt twitter på #svpol faktiskt). Det handlar om att ignorera vetenskap och det man i dagligt tal kallar ”sunt förnuft”. När man gör det så sår man osäkerhet i de jagsvaga individerna, och gudarna ska veta att en massa med människor ÄR jagsvaga som inte vågar ifrågasätta normen av rädsla för att uteslutas ur gemenskapen. Därför är det så lätt att förvirra dem med till synes ”logiska” argument om hur människan borde vara istället för hur människan i praktiken visat sig vara.

Jag har nu ”avslöjat” (nåja, för den tänkande människan är det inget nytt) hur vänsterns ”argumentations” teknik ser ut.

Det är väldigt enkelt. Om någon påstår någonting, då ska du bara ifrågasätta det.

Säg t.ex. att någon påstår att det finns skillnad mellan kvinnor och män eller att det finns skillnad mellan kulturer. Detta är väldigt enkelt att ifrågasätta. Säg att du påstår att kvinnor av naturen tänker på annorlunda sätt än män, att kvinnor ”av naturen” utvecklats till att sörja för sin avkomma på ett mer direkt och känslomässigt sätt än män. Då kan jag kontra med:

  • Vad säger att det måste vara så idag då män och kvinnor har relativt lika förutsättningar för att tillgodose barnets behov av närhet? Att barnet inte bryr sig om vilket kön det är som ser till att det överlever?
  • Att barnet inte har någon inbillad föreställning om vad en ”moder” eller ”fader” är.
  • Att de barn som vuxit upp utan den ena förälderna blir som alla andra barn som haft en ”trygg” uppväxt med båda föräldrarna (av olika kön)
  • Att barnet som mår dåligt pga. av att inte ha en faders- eller modersfigur gör det pga. av att samhället har ”konstruerat konstruktionen” om att ett barn måste ha en manlig och kvinnlig figur att relatera till för att bli ”hel” i meningen att det är samhällets fel, som har sk ”strukturer” om att det måste finnas två polariteter för barnet och att det är därför barnet mår dåligt, inte för att det finns i generna om att det är bäst för barnet att få tillgång till olika perspektiv. (med det sista sagt inte menat att två homosexuella, eller enkönade ”föräldrar” inte skulle kunna tillgodose mångfalden av erfarenheter för barnet, de kan ju naturligtvis men i praktiken är de bara substitut, de ”mimikerar” det naturliga, så som jag ser det)

Man kan på detta enkla sätt ”problematisera” vad som helst. Kan ju nämna att idén om ”konstruktion” av manligt och kvinnligt har jag fått efter att ha hängt på ett pedofilforum där pedofiler övertygade sig själva om att tabun mot sex mellan vuxna och barn endast var en ”konstruktion” av samhället. Det var där jag upptäckte hur pedofiler och kulturmarxister delar en sk ”tankemiljö”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: