En maktanalys av religion vs nationalism i sverige

Jag brukar häckla fanatiska religiösas tro. I den här bloggen blir det mest religionen islam och dess fanatiker. Helt enkelt för att just islam anses vara mer värt än kristendomen i normens ögon. Hade ”nationalismen” varit lika helig (hos normen) som islam i Sverige så hade jag naturligtvis hånat den också. ag har gjort en maktanalys av synen på religioner kan man säga. Det är nu inte särskilt snällt att håna någonting som folk tror på av sitt hela hjärta, det som de anser vara en del av deras identitet. Jag tror att till och med såna där som kallar sig själva för ”antirasister” håller med om det.

Den som läst bloggen länge kommer säkert att upptäcka att jag upprepar mig, jag har tagit upp detta förut, men det tål att upprepas i olika variationer.

Vad jag finner märkligt är varför den identitet som vissa upplever sig få av en religion ska vara överordnad andra upplevda identiteter. Det finns faktiskt svenskar som vet vad ”svenskhet” är och identifierar sig mer som svenskar än den nya konstruktionen ”multikulturalister”. Deras identitet är nära förknippad med det de upplever vara ”svenskt”. Varför är det ok att håna dem och deras nationella känsla men inte muslimer som på samma sätt inbillar sig få en identitet, fast av en saga?

Annonser

4 svar to “En maktanalys av religion vs nationalism i sverige”

  1. Pica pica Says:

    Jag har diskuterat mycket med muslimer, både fanatiskt troende och mer moderata (jo de finns). En moderat muslima som jag känner anser sig mera som svensk (trots att hon är invandrad) i första hand och muslim i andra hand eller privat.
    Frågan jag ställer till en djupt troende (som hela tiden försöker omvända mig – utan framgång) är: Varför? Jag har aldrig fått ett tillfredsställande svar på den frågan. Ibland raljerar jag och frågar om de är lata? Jag menar att de som sitter med näsan i Koranen och följer den behöver inte tänka själva och har inte mycket utrymme för egna initiativ. Och detta liv inte är eller får vara något livsbejakande eller värdefullt för allt kommer sen. Bara en transportsträcka till Paradiset. Vad om det bara är en sagobok?

  2. Varg i Veum Says:

    Jag antar att man inte vågar chansa på att det inte är en sagobok. Jag håller för övrigt på och läser en bok om den monoteiska religionens och hur den utvecklades från polyteismen. Man kan lugnt säga att i och med att monoteismen utvecklades så förstärktes makten hos de människor som hade den. Det blev enklare att ta och behå¨lla makten.

    ”Och människan skapade Gud” av Robert Wright

  3. Pica pica Says:

    Då jag bodde i Tyskland var jag också nyfiken på hur Hitler och nazismen fick sådan makt. Visserligen var det då svårt att prata om det med äldre som varit med. De hade en slags skuldkänsla. Min slutsats är att det krävs flera komponenter. Dels en karismatisk ledare som ger folket det de vill ha i rätt tid. Det gjorde Hitler. Dessutom allt runtomkring som en skicklig PR-konsult skulle klara av idag.

    Att folk på Muhammeds 600-tal inte genomskådade honom då, t ex hans uppenbarelser får förlåtas. Tror också att vidskepelsen var mycket större då. Genom idelig upprepning som än idag förekommer nöts budskapen in
    detta ger också en slags trygghet inte minst bland illeterata. Sedan är Koranen en slags bruksanvisning som ska följas i varje del av människans vardag som också ger trygghet men samtidigt förhindrar människans egen utveckling och kreativitet.

    Massindoktrinering används också i båda fallen. Hitlers brinnande tal, unison hälsning och pampiga parader.
    Imamens obligatoriska fredagsbön, muslimers offentliga protestaktioner.

  4. Varg i Veum Says:

    Ja, det där med stark ledare och detaljerad styrning av människors vardag och åsikter är en bra grogrund för såna som Adolf o muhammed. Livet är inte så lätt, särskilt svårt är det om man har frihet att själv forma sitt liv. Valmöjligheterna och ens egna ansvar skrämmer. Då är det lättare att ha någon där uppe, det må vara en hitler eller det må vara en muhammed, som talar om för mig hur jag ska leva, vilka sk ”värderingar” jag ska ha för att passa in i gemenskapen. Man slipper så mycket besvär, som det innebär att ansvara för sitt eget liv, om man fogar sig och gör som alla andra som går efter den av ”ledaren” utstakade vägen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: