Är fattigdomen en orsak eller är det ett symptom? Symptom på vad?

Detta är förvisso en gammal artikel, men inte desto mindre aktuell. År 2011 skrev Anders Wijkman en debattartikel om befolkningsökningen i världen och hur den hotar en hållbar utveckling i världen. Detta får mig att fundera lite på hur problemen har tacklats.

De senaste 50 åren har fattiga i utvecklingsländer fått det ”bättre” tack vare omvärldens stöd. Om man nu med ”bättre” menar att fler och fler överlever och lever längre. Trots att omvärlden har hjälpt miljoner människor att överleva har inte problemen minskat, snarare tvärtom. Fler och fler överlever, men blir situationen bättre för dem, och inte minst; blir det bättre för världen?

Vi som är lite äldre minns ”Live aid”

Jag kommer ihåg hur goda vi kände oss när vi gav pengar efter att eliten inom underhållningsbranchen uppmärksammade svälten i Etiopien. Men låt oss kravla förbi känslorna om hur goda vi är och titta på resultatet. Vad åstadkom vi med våra kortsiktiga känsloutbrott? Hur har världen blivit en bättre plats för dem i Etiopien? Det som snarare verkar ha hänt är en befolkningsexplosion med mer fattigdom och diktatorer i ett land som av naturen inte är ”byggd” för att klara denna anstorming av nyfödda. Så fattigdomen och svälten har växt exponentiellt. Många fler kan födas och gödas, men blir det bättre för dem?

Många vill förenkla problemet till att ”väst” har ”sugit” ut landet och det är därför det är fattigt och den enda lösningen är att väst delar med sig av sin rikedom (som de ju fått mer eller mindre endast pga. utsugning av länder som Etiopien) Bara väst gör det så kommer allting bli himmelriket typ… eller om väst bara genomför befolkningsförflyttningar så att fler kan ta del av väst värlfärd (som är skapad för de som bidrar till den) så kommer vi att få känna oss bättre. Men har vi löst andra problem än självspäkande moralisk navelskådning?

Men är det så enkelt? Kan orsakerna även spåras till tankesätt och inställningar hos kulturerna? Kan västs givmildhet ge dessa kulturer sin guldålder tillbaka genom att sänka sin standard (eller överkonsumtion om du vill)? Kan väst återställa U-länderna till det skick de var innan ”vita” kom dit och ”exploaterade” de stackars infödingarna? Eller vad menar man, vad vill man ska ske i länder som Etiopien? Att de blir som väst eftersom västs system (kapitalismen rent krasst) är den som har visat sig livsdugligast av alla system? För att samhällena i U-länder ska bli livskraftiga, för att de ska kunna stå på egna ben, måste de väl anpassa sig till resten av världen? Måste inte befolkningarna i dessa länder, om inte överges, åtminstone förmås anpassas till att stå på egna ben? Som jag ser det är det inte så enkelt som att fattigdomen är en orsak till att de hålls tillbaka i utvecklingen, att de hålls kvar i fattigdomen. Fattigdomen är ett symptom på fasthållande av förlegade värderingar, förlegade kulturer som fungerat i helt andra kontexter än dagens.

Jag ser nu epiteten komma farande (hey, detta är Sverige) eftersom jag vet att detta är kontroversiella tankar som inte faller i god jord i dagens normförespråkare, och epitetskastande är alltid så mycket enklare och ens egna gloria blir putsad av svansen som inte vågar tänka själva. Men frågan är om snart hundra år av samma medicin inte hjälpt inte borde ersättas av nya tankar och angreppsvinklar?

Så frågan är om man ska fortsätta att hålla ”livsodugliga” kulturer och system under armarna med bistånd? Borde man inte angripa grundproblemen istället där man tar hänsyn till kontexten?

Advertisements

12 svar to “Är fattigdomen en orsak eller är det ett symptom? Symptom på vad?”

  1. Peter L Says:

    Det är just denna sorts frågor vi behöver ta upp till seriös disskussion. Ryggmärgsreflexen att tabuförklara dessa frågor öppnar dörren på vid gavel för både avgrundsvänstern och vulgärrasismen. Borde vi kanske inte respektera alla kulturers sätt att hantera livsfrågorna? Det gjordes ett försök i UK med hjälp till självhjälp genom att man lät lokala afrikanska lärare välja ut speciellt begåvade elever som sedan sändes till de bästa skolorna i England för utbildning. De lyckades generellt bra med studierna och blev advokater, ingenjörer, läkare och andra kvalificerade yrkesmän. Tanken var sedan att dessa skulle återvända till sina hembyar och fungera som överbringare av vår naturvetenskapliga, kunskapsintensiva kultur och dra sina medmänniskor ur fattigdomen. Utvärderingen av försöket visade att den absoluta majoriteten av de utbildade föredrog sin egen kultur, de kastade kostymen och tog på sig sina traditionella tygskynken, kniv, spjut och alla de övriga kultursymbolerna. Efter en fullgod utbildning och givna valet mellan att återgå till fattigt, traditionellt stamliv eller att försöka förändra stammens livsvillkor så valde de att återgå. Man måste respektera dessas val, de hade fullständig insyn i båda kulturerna och det helt fria valet att välja sin framtid. Frågan blir då om vi i vår kultur har rätt att påtvinga andra kulturer vårt levnadssätt och våra preferenser. Att motivera vår kulturimperialism med att vi har en skuld att betala tilbaka till dessa ekonomiskt fattiga kulturer är både ologiskt och övermaga, vem är vi att döma i detta? För övrigt synes det som om vår västerländska vita kultur kommer självdö då vi inte reproducerar oss. Det blir nog så att evolutionen låter oss försvinna som ett livsodugligt försök utan biologiskt värde.

  2. Varg i Veum Says:

    Jag förstår problematiken med att påtvinga andra kulturer vår kultur. Jag tycker inte själv det är särskilt kul (med påtvingandet av det multikulturella experimentet) Men å andra sidan behöver inte vi i väst hjälp av etiopien och liknande, vi klarar oss själva. Vad jag menar är att väst har nu i mer än 50 år tagit hänsyn till kulturerna, det verkar inte ha lett någonstans. Väst måste fortfarande försörja u-länder, vilket mest förökar befolkningar utan att samhällena i sig förändras nämnvärt utan sitter fast i gamla förlegade tankemönster. Pragmatik bör införas i biståndsarbetet så att länderna kan ta sig ur sin belägenhet. Utvecklas helt enkelt. VILL man utvecklas så inser man att det kostar, vissa saker måste överges. Det är en lärdom som utvecklade länder bittert fått lära sig.

    Kanske ska förtydliga mig, med ”kultur” menar jag inte att de ska börja äta Mcdonalds och titta på paradise hotel utan tankemönster och värderingar måste förändras så att de kan tillgodogöra sig hjälpen de får. Klanmentaliteten måste försvinna till att börja med. Man måste få bort föreställningar om att det är ens egna stam eller släkt som är de viktigaste och ska gynnas före andra. Jag tror att denna förlegade syn på ett samhälle gör att utvecklingen står och stampar. I vissa länder måste religionen tonas ner kraftigt också. Få bort den från samhällsstyret. Den ska varken uppmuntras, eller förbjudas (vilket aldrig fungerar ändåså) i samhället, bara göra den mindre märkvärdig typ.

  3. Varg i Veum Says:

    Intressant med det brittiska experimentet förresten. Visst ska man respektera människors val, men människorna måste då lära sig att ta konsekvenserna av dem. Vill man inte ”utvecklas” så kan man inte förvänta sig att man ska bli lika ”rika” som folk i väst.

    Jag sätter utvecklas inom citatstecken för att poängtera jag inte lägger något moraliskt värde i ordet i detta sammanhang, bara ett konstaterande.

  4. Lotta Says:

    Visst är det som du säger. Men det är en allt för skrämmande verklighetstanke som jag tror ingen vågar förlika sej med. Det vi borde göra är att alla våra krav bör riktas till beslutsfattarna i respektive land. Sen är det dom som har ansvaret för sin egen befolkning. Utan krav inga bistånd. Utan krav inga vapenköp. Utan krav ingen import eller export. O alla västländer ska uppmanas att göra detsamma.

  5. Gubben Says:

    Hur angriper man grundproblemen?
    Jag tror att stabilitet och handel är en viktig förutsättning.

  6. Varg i Veum Says:

    Visst, det låter ju jättefint Gubben, men som sagt har det ju provats i decennier och inte mycket verkar hända. Ok, det har fungerat i Syd-Korea som idag är helt självförsörjande och har på många (tekniska) områden passerat oss. Och någorlunda i Vietnam och förmodligen kommer det att eskalera då de håller på och etablerar sig som turistnation, men Mellanöstern och stora delar av Afrika verkar behöva lösningar anpassade till dem utefter deras förutsättningar. Och det är förvisso ingenting konstigt, folk, länder och kulturer är inte kopior av varandra så det som funkar i sydkorea behöver nödvändigtvis inte fungera i Mellanöstern. Därför behöver man en ny taktik där man talar på deras ”språk” så att säga.

    Ett sätt är att göra sig av med föreställningen att demokrati passar alla i allmänhet och vanföreställningen att demokrati kan ”ges” någon som inte vill ha den i synnerhet. Det är inte lite rasistiskt och tro att de är för dumma för att på egen hand fatta att de vill ha demokrati. Som sagt så tror jag inte att demokrati känns äkta förrän man har betalat för den med det som krävs.

  7. Gubben Says:

    Jag sa stabilitet inte demokrati. Afrika är på gång, kommer stabiliteten kommer Afrika också, då vågar kineserna att investera där.
    Rasism, nä det är dött ,inget att tjata om i varenda kommentar.

  8. Gubben Says:

    Mellan östern, jag följer Petterssons, så jag är så jävla trött på att allt ont kommer därifrån (ursäkta svordomen). Mellan Östern är inte en person
    Efter konflikt kommer så småningom stabilitet. . Alla vill vi tjäna pengar, finns köpare så uppstår säljare.

  9. Varg i Veum Says:

    Du underskattar religionens/kulturens makthavares makt över folk Gubben. Det är någonting som pågått i århundraden och det är den kulturen som måste brytas. Att tro att alla människor är som vi i väst är lite naivt. Våran kulturomvandling skedde inte över en natt utan nöttes in av verkligheten. Jag hävdar att vissa västkrafters försök att via genvägar försöka föra in modernt sätt att tänka är lönlöst, det måste värka in så att de känner att de själva har åstadkommit förändringen, inte några gloriebehängda do gooders från väst som talar om dem vad som ska göras.

  10. Gubben Says:

    Javisst, demokrati måste komma inifrån, se på Irak. Men handel och en växande medelklass främjar demokratien.
    Men jag är ingen vän av snabba förändringar det kan utlösa krig.
    Ex Kina där hoppas jag på små förbättringar hela tiden småningom är nog landet redo för demokrati men inte idag(tror jag).

  11. Johan Löfström Says:

    Befolkningsexplosion i Etiopien? Har du någon källa på det?

    Min källa: CIA World Fact Book, 2013
    Birth rate: 38.07 births/1,000 population
    Infant mortality rate: total: 58.28 deaths/1,000 live births

    För övrigt så är det inte alls särskilt kontroversiellt att skriva som du skriver, så du skulle kunna spara in på alla ord om att en massa epitet kommer att komma farande mot dig 😉

  12. Varg i Veum Says:

    Kör du med lite cherry picking tro 😉 Bättre argument tack. Kolla i din lilla CIA factsheet om antalet människor från live aid och framåt istället.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: