Initiationsriter och det relativistiska dogmat i Sverige.

Satt och funderade på varför samhället ser ut som det gör och hur den utvecklats till ett sånt tillstånd. Råkade samtidigt zappa in på Axess-TV . Televisionens P1 kan man väl kalla den. De visar program som går på djupet, kanalen förutsätter inte att folk är dumma i huvudet (och framförallt avbryts inte programmen av reklam!)

En diskussion om ungdomsvåld med en professor Allan Guggenbuhl. Programtiteln är ”Våldets rötter”. De diskuterar bland annat Sverige och den speciella samhällsstruktur och mentalitet som råder i här. Professorn pratar om ”initiationsriter”, något som människan ända sen hon samlades har haft. Det slog mig när jag satt och lyssnade att den gode professorn nog inte är helt ute och cyklar.

Varför känner sig unga vilsna idag? Vi har ju fått höra att ungdomar inte har det så lätt idag, ungdomar sägs må sämre och sämre, generation efter generation. Man kan förvisso hävda att ungdomar alltid känt sig vilsna innan de lärt sig koderna och lärt sig att anpassa sig till en större kontext. Att det egentligen alltid genom historien funnits ungdomar som mått dåligt. Kanske är det så att vi idag, tack vare de fenomenala kommunikationsmöjligheterna, märker det mer? Att ungdomsvåld och ungdomsjälvmord (jag pratar nu inte om galna religiösa självmördare, som också är ett nytt påfund) alltid funnits, men samhället har inte varit lika medveten om det innan. Men jag tror inte det är så enkelt.

Professorn pratar om många saker, inte ens feminismen låter han bli att vara kritisk emot i det svenska samhällsbygget! Men detta med initiationsriter slog an en ton inom mig. Som bekant(?) så har alla samhällen och kulturer genom historien haft initiationsriter i en form eller annan. Dessa riter, vare sig de var medvetna eller inte, hade till uppgift att på ett antingen konkret eller subtilt sätt tala om för ungdomen att: ”nu är du vuxen, nu har du lärt dig att ta ansvar för dig själv. Nu är du man eller kvinna. Nu har du fått verktygen, nu är du vuxen.” om jag får förenkla lite, för jag tror att riterna hade djupare mening än så, men hittar inte orden för att beskriva det. Även såna perversioner som skärandet i småflickors könsorgan är den form av riter som jag talar om. Därför lever det kvar i mentalt outvecklade delar av mellanöstern. Även skärandet i spädbarnspojkarnas könsorgan är riter, men då mest till föräldrarnas förlustelse.

Dessa riter gav struktur och mening åt barn och ungdomar under en tid då allting är nytt och skrämmande för dem (vilket ju livet är). Ungdomen fick en slags karta att navigera efter istället för att famla omkring i blindo i sin oerfarenhet. Dessa riter har med stalinistisk effektivt raserats i takt med att relativismen brett ut sig, vilket lämnar ränder av vilsna ungdomar i tillvaron. Kanske finns det, liksom det tycks finnas ett behov av religion, ett behov inbyggt i människan att ingå i något större sammanhang? Förutom religionen då. Till relativismen hör ju naturligtvis den socialistiska Frankfurtskolan och dess ”kritiska teori” där man ska ”riva murar” och ifrågasätta alla ”normer” till stoft för att sen bygga upp en ny socialistisk mening av de krossade beståndsdelarna. En ny norm för den enskilda människan att tvingas anpassa sig utefter helt enkelt.

Som jag ser det verkar det inte bättre än att i och med relativismen tagit mer och mer makt över människan så hamnar ungdomar i ett svart hål där de förväntas att klara sig själva, där de utan hjälpmedel ska navigera fram ett lyckligt liv. Detta får i sin tur ungdomar att själva skapa sina riter, där våld i den form vi ser den idag är en bärande del. (Då pratar jag inte bara om det fysiska våldet) Eller så börjar de skära sig eller ta livet av sig. Helt klart är dock att många ungdomar känner stor meningslöshet i dagens samhälle. Det finns inget motstånd längre (vilket professorn är inne på) det finns ingenting som man kan definiera sig emot. Allt är tillåtet.

Denna relativism som idag styr Sverige gör det inte heller lätt för invandrade ungdomar att hitta sin plats i tillvaron. Plötsligt har de två kulturer att ta ställning till istället för att få utvecklas i en stabil kontext.

En låt av min hustrubadur Jim Steinman (som skrivit texten) som anspelar lite på det jag skrivit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: