Individens ansvar vs socialstiska systemets.

Idag kan vi läsa i det socialistiska Aftonbladet (dvs samma socialistiska tankegods som delades av Stalin)  att en sköterska på ett kommunalt boende för äldre stoppat ett handtag från en rullator i ändtarmen på en gammal människa som led diarré. Naturligtvis är det en nagel i ögat för socialister att det är ett kommunalt boende som har en sköterska som utför en sådan handling istället för det så förhatliga privata initiativen, men man måste fråga sig, om man nu är ute efter sanningen i tillvaron, om det beror på att det beror på den socialistiska föreställningen om tillvaron eller om individen. Stoppade hon handtaget i röven på patienten för att hon fått signaler från den socialistiska ideologin (eller den ”kapitalistiska för den delen) eller gjorde hon det för att hon är den individ hon är?

Jag anser inte att hon gjorde det av anledningen som socialister så gärna hänvisar till. Jag anser inte heller att hon stoppade ett rullatorshandtag i röven på en medmänniska för att hon kände sig tvingad av det ”kapitalistiska” systemet. Till syvende och sist handlar det om individen och vad hon väljer att göra. Att göra individen till ett offer för omständigheter är fegt och ingenting annat. Socialismen handlar om just detta. Individen är alltid ett offer för omständigheter. Individen har inget eget ansvar, individen kan alltid skylla på ”systemet” som ”tvingar” henne att agera på ett, enligt socialismen, robotaktikt sätt. Jag tror på individen. Jag tror på att individen har ett eget ansvar. Jag tror inte att individen är så svag att hon per automatik är ett offer för omständigheterna. Jag tror faktiskt att socialismen, kommunismen, är skadlig för individens lycka. Denna ideologi förutsätter att individen inte har någon som helst makt i sitt liv, om hon inte överlåter sitt liv åt kollektivet. Jag tror helt enkelt inte på Star Treks ”borger”.

Men med det inte sagt att jag ”tror” mer på de socialistiska borgarna, som Reinfeldt och Borg, inom sjuklövern. Det behövs någonting nytt inom politiken. Något som tar hänsyn till individen. Något som kan kombinera det som kan förena individens frihet och krav med det gemensammas. Personligen anser jag att Folkpartiet är närmast den vision jag drömmer om. Men tyvärr är de indvider som har makten inom  ”Folkpartismen” alltför rädda, alltför förstenade (indoktrinerade?) i sin tankevärld för att förverkliga det de tror på. De är för rädda för kommunismens makt över det svenska samhället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: