Den om ”vi och dom”

Nu har jag varit på en afterwork och druckit några glas rödvin (nej, jag är inte vänster! den som påstår det måste ju vara en ”fascist”!) och känner att jag vill vara ärlig nu när de mentala spärrarna med hjälp av den befriande alkoholen släppt. <

Vi är alla människor. Som art, som ”ras” är vi patetiska. Oavsett om vi föreställer oss att vi är kommunister, muslimer, kristna, ”främlingsfientliga”, ”medmänskliga” sverigedemokrater, palestinier, vänsterpartiser, moderater, muslimer, judar eller ”islamofober” så är vi ett sorgligt släkte.  Det är tack vare detta faktum denna bloggen existerar överhuvudtaget. Förmodligen har den regelbundne läsaren noterat att jag oftast häcklar ”vänstern” och såna som inbillar sig att de är ”antirasister”.

Jag har medvetet valt att koncentrera mig på dem som jag anser har makten, för jag har faktiskt gjort min ”maktanalys” när jag definierat ”makten”. Jag har invandrat till Sverige i unga år och har sålunda starkt påverkats av mentaliteten som makten [vänstern] pådyvlar människorna, inte helt olikt katolicismens bannbullor eller islams ”fatwor”. Jag har dock valt att ifrågasätta normen jag mer eller mindre påtvingats av den allestädes närvarande ”makten” i Sverige i de 40+ åren jag bott här. (jag vågar dock inte göra detta öppet av uppenbara orsaker, – varför jag är så imponerad av människor som Ingrid Carlqvist, Roger ”Salle” Sahlström, Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg, Jan Sjunnesson – och alla öppna Sverigedemokrater och sympatisörer. Dessa är beredda att riskera sin försörjning genom att ifrågasätta normen, att ifrågasätta makten, vilket jag inte är. )

 

Jag har förstått att jag, i och med att jag ifrågasätter normen, är ”dom” i normens ”vi och dom” då jag anser att nuvarande svensk invandringspolitik är skadlig för människorna som bebor Sverige (oavsett om de är invandrare eller inte) Jag har fått tydliga bevis för att jag inte är lika mycket ”värd” från såna som springer omkring i tillvaron och inbillar sig att de är ”antirasister”, att de är ”goda” och ”medmänskliga” människor – till skillnad från oss ”främlingsfientliga rasister” då naturligtvis. Dessa självupplevt goda människor föreställer sig att de inte ”gör skillnad” på människor, att människor är ”lika mycket värda”. Jag ser dem på twitter och facebook, men varför är det så svårt att tro på dem tro? Varför är inte tillvaron så enkel att om någon säger att denne är ”medmänsklig” och ”antirasist” så är det sant?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: