Vänsterledarskribenters ångest över att bli emotsagda

Som många säkert har noterat så har en frisk vind blåst in i den vänsterdominerade debatten i och med att Göteborgsposten beslutat sig för att få in lite syre i form av avvikande åsikter. Även andra skribenter har beslutat sig för att de inte kunde hålla charaden trovärdig längre. Ann-Charlotte Marteus är den som förvånat mig mest t.ex.

Detta har spridit oro i vänstersfären. Man har upptäckt att de plötsligt inte är oemotsagda i offentligheten längre och börjar mobilisera för en motattack. Och det sker naturligtvis enligt vänsterns sedvanliga taktik av stigmatiserande och guilt by association och irrelevanta anklagelser.

Senaste exemplet är Karin Pettersson på afonbladet (unvis-länk).

Hon låter berätta i sedvanlig agiterande och uppviglande vänsterretorik hur ”skrikhögern skriker” och ”gapar” och ”gnäller”.

Hon berättar att hon ”minns när högern anklagade vänstern för att inte­ hålla nivå och så kallad god ton i debatten” 

Det kommer liksom från rätt käft. Jag undrar vem som ”skriker” egentligen?

Ett svar to “Vänsterledarskribenters ångest över att bli emotsagda”

  1. Navigare Says:

    Hehe, Karin Petterssons frustration lyser igenom hennes litania. Projektets framgång är plötsligt inte längre lika självklar. Känns bra eftersom hon är en av de obehagligaste figurer jag vet i mediasverige. Ju sämre hon mår, desto bättre mår jag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: