Vänsterjournalist hänger ut Julia Caesar på Expressen

Då har vänsterjournalisten Annika Hamrud avslöjat identiteten på den gamla tanten under pesudonymen Julia Caesar. Hennes hatattack mot tanten pga. hennes åsikter innefattar illa dolda anklagelser där hon jämför Julia Caesar med Fjordman, mannen som vänstern anser vara skyldig till att Breivik blev massmördare.

Gå inte in på expressen. Läs Hamruds hatattack:

(ska klargöra att jag har ändrat i Annika Hamruds text. Jag har bytt ut det riktiga namnet till Julia Caesar, för till skillnad från vänsterjournalister så anser jag att namn är ointressant för annat än hatare som Hamrud som inte kan argumentera emot Julia Caesar utan väljer att angripa personen istället)

Den politikerföraktande och rasistiska internetrörelsen tycks få ett allt större genomslag. För tio år sedan var den en marginell företeelse, i dag samlar den en bredare läsekrets av ”Sverigevänner”. Sajten Avpixlat, med nära band till Sverigedemokraterna, har av Jimmie Åkesson kallats för den ”sunda delen” av partiets gräsrötter på nätet. En av rörelsens främsta opinionsbildare kallar sig för ”Julia Caesar”. Hennes krönikor publiceras på den danska sajten Snap- hanen, men också på Avpixlat och Exponerat, liksom norska Human rights service. Texterna genererar tusentals likes och delningar, och hon har gett ut tre böcker, varav två krönikesamlingar.

Snaphanen 30/1 2011

Inför julen 2010 skickades en av dem, ”Världsmästarna – när Sverige blev mångkulturellt”, till riksdagens ledamöter. I en artikel inför EU-valet uppgav också Sverigedemokraternas toppkandidat Kristina Winberg den som sin ”senast lästa bok”. 2011 gav Sverigedemokraternas gruppledare i Landskrona boken i julklapp till stadens kommunal- och oppositionsråd, liksom gruppledaren för SD Skara, året innan.

I boken återfinns ”Julia Caesars” konspiratoriska resonemang kring utvecklingen i landet, som löper som en röd tråd genom allt hon skriver: ”Det goda och trygga Sverige som jag och många minns finns inte mer. Det är utplånat, ödelagt och förött. Våra folkvalda politiker har i största enighet tagit det ifrån oss”.

Pseudonymen kommer från skådespelerskan Julia Cæsar, som dog 1971, 86 år gammal. Under sin långa karriär spelade hon ett otal argsinta tanter i allt från Åsa-Nisse till ”Hemsöborna”. Hon briljerade som den barska hushållerskan som sprutade ur sig elaka repliker, rättrådig och uppriktig. Men sällan särskilt snäll. Det är en passande ”nom de plume”, eller kanske ska vi kalla det ”nom de guerre”, då ”Julia Caesar” är person som bedriver ett verbalt krig mot alla som sägs ha förstört landet.

Dödsstöten anges ha ägt rum 1975 då Sveriges riksdag beslutade att Sverige skulle vara mångkulturellt. I den flitigt citerade krönikan ”Ett brev till Fredrik Reinfeldt” ställer hon retoriska frågor till den dåvarande statsministern om vi inte har ”nog med muslimska kravmaskiner som lever i självvald segregation” och beskriver en tid då hon bodde i ett invandrartätt område, där såväl den fysiska miljön som normerna var under upplösning: ”Ja, jag blev så berikad att jag fick kackerlackor i köksskåpen” (Snaphanen 9/5-10). Hon framställer muslimer som oförmögna till integration: ”Har du inte förstått vad muslimsk massinvandring innebär i form av ständigt större krav på anpassning till en totalitär, våldsam och förtryckande ideologi från 600-talet?”

Liknande teser upprepas i text efter text.

”Politikerna våldtar sitt eget folk genom årlig massimport av tiotusentals muslimska män med forntida kvinnosyn”(Snaphanen 9/12-15).

”De som tillåter detta ske med Sverige ska inte ha ro en enda sekund. De som med öppna ögon och i rasande takt förråder och förstör vårt land. De som inte bara tillåter utan med berått mod dagligen iscensätter och påskyndar importen av oidentifierade mördare, krigsförbrytare och terrorister – och därmed gör svenskarna till potentiella offer för mord, våldtäkt och annat grovt våld” (Snaphanen 17/8-15).

Hon tvekar heller inte inför att publicera rasbiologisk argumentation:

”Sedan andra världskriget har vi blivit indoktrinerade med den ideologiskt betingade myten att det inte existerar några raser och därför heller inga rasskillnader” (Snaphanen 1/9-13).

Julia Caesar har gett ut tre böcker under pseudonymen Julia Caesar

”Den massiva invandringen från låg-IQ-länder i tredje världen förändrar för all framtid mottagarländernas genomsnittliga IQ” (Snaphanen 1/9-13).

Anders Behring Breiviks terrorism utmålar hon som startskottet för en våg av liknande dåd, utlöst av politikernas vanskötsel.

”Grunden för extremistiska terrordåd är för länge sedan lagd genom politikens utformning i de nordiska länderna – en splittringspolitik som bygger på en hejdlös och potentiellt explosiv blandning av vitt skilda kulturer, religioner och etniciteter” (Snaphanen 30/7-11).

”Julia Caesar” kan i kraft av sin produktivitet och sitt inflytande i den högerradikala nätrörelsen beskrivas som en svensk motsvarighet till den antimuslimske norske bloggaren ”Fjordman”, Peder Are Nøstvold Jensen, som citerades på cirka 300 sidor i Breiviks manifest. ”Fjordman” blev föremål för polisundersökning och kallades av Breiviks försvarare till rätten för att vittna om vad det var som hade byggt Breiviks världsbild, men hoppade av. Själv beskriver sig ”Julia Caesar” som en journalist med gedigen medieerfarenhet. Läsarna kan därmed fantisera om att hon spelar dubbelt, att hon är en känd skribent som inte kan ”komma ut” eftersom hon då skulle förlora jobbet.

Två av dem är krönikesamlingar

Dramaturgin om etablissemanget som förtrycker vanligt folk återkommer ständigt hos Julia Caesar, både när hon skriver med sitt riktiga namn och under pseudonym.

Hon är mer välformulerad än sina meningsfränder på hatsajterna, men metoden är likartad. Att med ett sarkastiskt tonfall berätta en historia som ska bekräfta läsarnas världsbild: Har det inte redan gått åt skogen på grund av invandringen så kommer det att göra det.

Jag har vid upprepade tillfällen försökt att nå Julia Caesar, men hon har gjort sig otillgänglig. I stället för att öppet tala om sin roll som en av den högerpopulistiska nätrörelsens mest kända opinions- bildare har hon i sin söndagskrönika på Snaphanen påstått att jag och DN:s journalist Niklas Orrenius har förföljt henne, då vi oberoende av varandra har knackat på hennes dörr för att få kontakt, i enlighet med paragraf tretton i de pressetiska reglerna som slår fast att man ska sträva efter att ge personer tillfälle ett bemöta kritik.

I sin krönika hänger hon ut Orrenius telefonnummer, och vi har båda levt med hot och trakasserier sedan den publicerades. Krönikan har också väckt ett ramaskri bland ”Sverigevännerna”. På Avpixlat skriver man att ”DN hetsar mot handikappade pensionärer” och försvarar Julia Ceasars rätt till anonymitet: ”detta för att inte riskera det stigma många på vänsterkanten än i dag så framgångsrikt tystar och straffar oliktänkande med”. Den tidigare Sverigedemokratiska riksdagsledamoten, numera ordförande för partiet i Kalmar, Thoralf Alfsson, skrev på sin blogg om ”människojägaren” Orrenius. Till och med den tidigare ledarskribenten Marika Formgren, som i somras gästkrönikerade på GP:s ledarsida och fram till i går satt i magasinet Neos redaktionsråd, uppmanar till bojkott av DN och spekulerar om Julia Caesar kunde ha dött av DN-journalistens agerande.

I en krönika 30/8 anklagade Julia Caesar Annika Hamrud och DN-journalisten Niklas Orrenius för att förfölja henne.

Med sin krönika bekräftade ”Julia Caesar” dock det som jag redan visste, att det är Julia Caesar som ligger bakom pseudonymen.

Sverige har problem. Ett stort problem är att lögnerna och de rasistiska konspirationsteorierna har kunnat få en så bred spridning, inte minst eftersom skribenter som vägrar framträda med sina riktiga namn aldrig kan ställas till svars för sina påståenden och angrepp, trots att yttrandefriheten inte omfattar hot och hetsande mot folkgrupp. Pseudonymerna skriker om åsiktskorridor och PK-medier, men gömmer sig bakom sina datorskärmar, oförmögna att ta en öppen debatt. ”Julia Caesar” skriver gärna hårt och mycket om enskilda personer, till exempel hänger hon ut misstänkta våldtäktsmän med namn. Själv står hon bortom journalistisk granskning. Det som de flesta andra skribenter förhåller sig till, Pressombudsmannen och pressetiken, kan hon strunta i.

Men ibland väljer hon ändå att framträda under sitt riktiga namn.

Förra året skrev hon en insändare i sin lokaltidning. Hon klagade förstås på invandringen, om än i en något annan tonart än på hatsajterna: ”Det är inte nya bidragstagare att försörja som kommunen behöver”.

Den nya tekniken har inneburit mycket fantastiskt för demokratin. Men att kunna möta sina motståndare ansikte mot ansikte är en förutsättning för ett rimligt samtal. I anonymitetens dunkel uppmuntras människans allra sämsta egenskaper.

ANNIKA HAMRUD

3 svar to “Vänsterjournalist hänger ut Julia Caesar på Expressen”

  1. Two Different Shoes On Says:

    ”Öppen debatt”?
    När har vänsteretablissemanget öppnat för debatt?
    De debatterar vad man ska göra med SD,och främlingsfientlighet med en panel av vänstermarxister och flummiga liberaler,
    kallas det för ÖPPEN debatt? Opartisk TV?
    SKÄRP ER NU, vilken femåring som helst ser det.
    Plocka fram Aschberg, Wolodarski med fler,
    så är jag övertygad om att Åkesson / Co ställer upp.

  2. Anonym Says:

    Var är Mihailo Mihailowich när ännu fler korkade kvinnor kommer med idiotiska politiska dumheter?

  3. Joy Says:

    Sarkastisk? Julia César är saklig och knivskarp, varm och medmänsklig. Hur mår Annika Hamrud egentligen? Hon kan inte läsa av sina medmänniskor, saknar verklighetskontakt!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: