Demonstrationsoviljan i Sverige

Att vänstern älskar att demonstrera i Sverige kan inte ha undgått någon, sen om det blir lite ”civilolydnads” -våld så blir de glada. Och vänstern lyckas ofta samla många människor. Det kan lätt förklaras med att det ligger i vänsterns gener, det är inbyggt i ideologin, att demonstrera och inte sällan ta till våld om det ”behövs”.

Annorlunda ser det ut när ”högerextrema” (alltså ”högerextrema” enligt vänstern då. Människor som har problem med massinvandringspolitiken) ska demonstrera i Sverige. Vi har sett det i Pegida Sveriges försök t.ex. Inte ens en bråkdel av de som anmält att de ska komma. Tydligen har det nu i dagarna varit nåt slags försök att få till en demonstration för att ”stänga gränserna” i Malmö. Förmodligen har man inspirerats av finländarna uppe vid finsksvenska gränsen och trott att det skulle gå lika ”bra” här.

Jag har länge funderat på varför svenska ”högerextremister” är så ovilliga att demonstrera.

Jag måste då börja med mig själv, men det är inte svårare än så att jag har en kraftig motvilja mot mobbar, vilket jag anser att demonstrationer är, det är bland annat därför jag känner sån motvilja mot vänstern och deras extremister. Jag ser ner på detta förstadium till pöbelvälde där en en skock med mänskliga får gör som ledaren säger. Det är ”precis som på 30-talet” för att använda såna som Henrik Arnstads retorik som tilltalar mentala femåringar 😉 Kan vara så att man inte kan förändra något om man inte demonstrerar, och då gärna med våld. Men det är min inställning till detta.

Nu är det ju så att alla resonerar inte som jag. Vad beror det då på att svenska ”högerextrema”, jämfört med europa och kommunismens barn här i Sverige, har så svårt att mobilisera sig?

  • Man kan tänka sig hatet mot folk som tycker annorlunda i frågan är väl utvecklat, och inte sällan organiserat, i Sverige och att det hämmar minoriteten från demonstrationer. Samhället av idag bygger mycket på sk ”värdegrundsdemokrati” där de som inte ”delar värdegrund” (fast det gäller bara etniska svenskar och vita naturligtvis i den socialistiska rasismen) ska stigmatieseras och hatas och mer eller mindre förtryckas. Inte så att staten förtrycker med direkt lagar, om man man gått på myten om att det bara är stater som förtrycker så har man en väldigt förenklad syn på förtryck. Förtryck kan ske mer eller mindre subtilt. Detta majoritetens förtryck är särskilt väl utvecklat i ett land som Sverige. Vilket förmodligen är svaret på varför SD ökar i opinionsmätningar och val. Det är, än så länge, ett säkert sätt att visa sin avsky för det som håller på att ske med Sverige.

    Kanske är det så att det är lättare att sitta framför skärmen att tycka en massa saker, men när det kommer till att göra någonting utöver det så är folk…eh… lata?

    Kanske är det någonting ”svenskt” detta med att ”snacka går ju”  men sen när det kommer till kritan så har man ursäkter? Det ser vi inte minst bland massinvandringsförespråkarna när det kommer till att på ett relevant sätt hjälpa flyktingar. När det kommer till att de själva ska engagera sig, eller gud förbjude; betala ur egen ficka och offra sin egen standard, ja då är tongångarna annorlunda. Helst ska alla andra betala för ens gloria.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: