Sovjets nazistiska bröder

Jag har igen tittat på dokumentären ”The Soviet Story” som i dagarna har sänts i kabel-kanalen Axess. Såg den redan för ett par år sen och skrev lite om det.

Har du inte sett den så gör det nu:

Nu när jag ser den igen så kommer problematiserande frågor upp i mitt huvud. En sådan är:

Exakt vad var skillnaden mellan Nazismen och Kommunismen och deras respektive förintelser? Sovjet gjorde nästan allt som Nazisterna gjorde (fast i mycket större skala), det enda jag inte kan se är att kommunisterna skulle ha byggt gaskamrar för att utrota sina fiender, där räckte det med svält och nackskott.

Är skillnaden att Hitler koncetrerade sig på en folkgrupp medans Stalin inte brydde sig om såna triviliateter utan mördade oskyldiga av alla sorter? Varför är inte det forna Sovjet lika hatat som det forna Tyskland? är en fråga som jagat mig länge.

Idag levande, till synes utbildade, människor till och med hyllar Stalin, vi har ju den klarast lysande lilla stalinisten Åsa Linderborg som påstår att världen ska vara tacksam för att Sovjet, efter att Hitler pissat Stalin i ögat och brutit deras överenskommelse om att dela upp europa mellan sina diktaturer som de bröder i anden de var, ”vann” kriget åt väst. Sen att det i princip var USA som var de som gav Stalin medlen att kriga låtsas man inte om. Inte heller det faktum att kommunisterna skulle knappat haft en chans om väst hade låtit Hitler strida i fred mot kommunisterna.

Faktum är väl att i princip det enda sovjet bidrog med i andra världskriget var kanonmat. Till slut orkade inte ens nassarna stå emot den flodvåg av kroppar som Stalin offrade (sovjetsoldaten hade valet att bli skjuten av tyska soldater eller NKVD). Men inget av detta skulle ha hänt om inte Hitler hade invaderat Sovjet, det var enda anledningen till att Sovjet slogs mot sina ideologiska bröder inom socialismen. Inte för att nazisterna var ”fascister” som kommunister och diverse andra relativister påstod och fortfarande idag påstår.

Annonser

Är det inte dags att ta itu med radikala fackföreningars terror?

Två småföretagare har i dagarna fått känna på fackets makt. I det ena fallet valde Livsarbetarförbundet att terrorisera ett café för att denne inte hade valt rätt beskyddare. Likt Hells Angels och liknande började de då att utsätta caféägarna för trakasserier för att få dem att välja dem att teckna kollektivavtal med. Inte att de förtryckte personalen utan för att Livs ville utöka sin makt i området.

”Det extremt anmärkningsvärda i fallet med Baka Stenugnsbageri är att företaget faktiskt hade ett kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket, HRF. Fast det ogillade Sopranos – Livs – ty bagarna skulle absolut tillhöra Livs avtalsområde.”

Läs vidare här

Kanske är det dags att börja problematisera den fackliga kulturen. Kanske lyckas man till och med att ordna jobb åt de arbetslösa som redan finns här i landet om fackets strukturer och kultur sätts under luppen så att de kan förnyas?

Historia som inte lärs ut i skolan – The Soviet Story

När ni hör diverse kommunister jiddra om ”klasskamp” och ”klasskrig” och kanske funderar på vad de babblar om. Denna film visar bakgrunden till deras föreställningar och Nationalsocialismens socialistiska/Marxistiska rötter.

I skolan fick vi, och dagens ungar får, lära sig om hur hemsk den dära Adolf var, men i verkligheten var han och hans socialism en dvärg i jämförelse med broderideologin i öst. Vad gäller mord, slakt och utrotning i alla fall. Skillnaden bestod mest i att nassarna gick på etnicitet istället för ”klass” när de bestämde vilka de skulle utrota (nu var det förvisso alla klasser, rika, arbetarklass och fattigklassen som var offer  för kommunismen) men de båda ideologierna har liknande föreställningar om individens nytta för deras riken och vad man ska göra med de onyttiga i deras samhällen.

Vi har i skola och media fått lära oss att sovjeterna ”befriade” ditten och datten från nazismen genom sin ”modiga” kamp och självuppoffring, men det talas inte lika patetiskt känslosamt om att denna ”befrielse” kom först efter att Hitler inte gjorde som Stalin och han kommit överens om. Det pladdras om att si och så många sovjetiska soldater ”offrade” (offrades är mer verklighetsnära beskrivning) sig mot nazismen och att deras system producerade en formidabel krigsindustri som ”folket” byggde upp i kampen mot fascismen. Fakta är att utan det så förhatliga USAs kapitalistiska system så hade sovjet troligen varit en munsbit för gamle adolf.

Filmen på youtube har ingen text i de korta partier där ryska talas, vittnesmål som bekräftar det den engelska speakerrösten förmedlar så det går att se filmen med någorlunda behållning ändå.

Men jag rekommenderar ladda ner filmen från Piratebay. Svenska plus en massa andra språk finns som undertexter.

När man sett filmen kan man ju fundera på varför kommunister har sån fäbless för galna islamister. Kan det bero på att islamismen spelar på samma totalitära känslosträngar som de två föregående ideologierna där individen och dennes frihet till varje pris ska förintas?

 

Hur det goda hatet kväver Sverige

Ivar Arpi, som förmodligen nuförtiden har förtjänat vänsterns dubbande av honom som ”högerextremist” eller åtminstone högerriddare av andra graden som ”fiskar i bruna vatten” eller annat infantilt trams som vänstern stigmatiserar alla som inte håller med deras förenklade problembeskrivningar, har skrivit en artikel i NEO om de godas hat och hur deras agerande framkallar sovjetliknande åsiktsklimat i samhället.

En annan journalist på en av Sveriges största nyhetsredaktioner som jag talar med är både rädd för att utsättas för drev och för att riskera sitt jobb, och vill därför vara anonym. Debattklimatet i den svenska offentligheten påverkar även hur nyhetsjournalistiken bedrivs, säger denne till mig.

– Jag känner mig tvingad att ta bort i mina reportage. Man måste ta bort jättemycket för att inte trigga vänsteretablissemanget. Tycker man inte exakt som den vänstern så brunmålas man. Jag är själv vänster, men dagens vänstervind gör mig orolig.

– Det har också gjort att jag själv inte orkar längre. En stor del av min nyfikenhet som journalist har försvunnit. Jag är livrädd för de reaktioner som Aftonbladets ledarsida och kultursida triggar.

Läs resten av artikeln om du är intresserad av annat än maktens narrativ

Vad är ”uniformsrasism”?

I min serie nya svenska hittepåord har vi kommit fram till ”uniformsrasism

Vad är nu detta? Det kan ju inte finnas någon rasism mot uniformer, rasism handlar ju hudfärger och upplevda raser?

Jo, man kunde ju tro det, och typ alla gjorde det tills någon hittade på en ny definition av ordet. Rasism i Sverige är inte så enkelt, man är en rasist om man ogillar kulturer också. Om man tycker att en kultur är bättre för sig själv och sina nära än andra kulturer så är man en rasist. Kultur, sätt att se på världen är ju en slags mental uniform. Man delar den med likasinnade och är stolt över den så man visar upp den på mer eller mindre bisarra sätt. Därför är inte steget långt, när vi nu tillämpar kontrarasistisk logik vill säga, att problematisera uniformsrasismen också. uniformen är mycket likt en hudfärg, med skillnaden att en mob av hatare kan tvinga uniformen av någon, det kan de inte göra med huduniformen.

Vari ligger rasismen då? frågar sig vän av ordning. Jo, det ska jag berätta. Rasismen ligger i att man har fördomar om en grupp människor som har en viss uniform. Man har en irrationell fobi mot människor med en uniform (ofta bortförklarar de fobin med att de blivit slagna av någon som var klädd i den uniformen). Man hatar då alla dessa individer, denna grupp av människor, som har valt att bära uniform. Man tror att alla som bär uniformen är likadana. Det mina vänner är inget annat än ren och skär rasism, precis som ”Kulturrasism”

Läser ni länken från bloggen ”Nyheter 24” så får ni se ett exempel på det jag menar.

Vad är solidaritet?

Läser i en vänstertidning att Anja Persson, som nyligen kom ut ur garderoben som lesbisk, helst ska visa sk ”solidaritet” och inte avböja sig från att vara en ”gayikon” en sk ”förebild” för alla som ännu inte vågat (velat?) ta steget att med alla medel annonsera för hela världen hur homosexuella de är. Läser en tweet från gayikonen Jonas Gardell där han yttrar sig om att Anja ”tar avstånd” från ”gayrörelsen”. Den har fått ovanligt många retweets så man kan anta att det är en uppfattning som av någon anledning är vida spridd, om inte annat så i homosexuella kretsar.

Detta får mig att vilja problematisera begreppet ”solidaritet”. Som alla vet är ju detta vänsterns käpphäst. Detta ”solidaritet” är det som bygger upp vänsterstyrkorna. ”En för alla, alla för en” är credot. De som avviker från den normen ska stigmatiseras.

Idag har alltså Anja Persson syndat genom att inte vilja vara en frontfigur för gaylobbyn (eller ”rörelsen” som de vill kalla sig) Inte vilja representera andra än sig själv. Själv tycker jag att det är så jävla modigt gjort att gå emot normen och hävda sin individualitet! Eller kanske trodde hon naivt att hennes personliga val skulle respekteras? Märks att hon inte levt i Sverige på länge i så fall 😉 Hon har inte sett hur förfallet av sunt förnuft fortskridit. Hon kanske till och med trott på vad hon sett där ute i världen att en individ är värt någonting, att det är värt att värna sin personliga integritet.

Varför skriver jag då så hårda ord som ”stigmatiseras”? Jo, helt enkelt för det är vad det handlar om. Vissa skulle argumentera för att det är ”kritik”, och ja, visst kan man se det som det. Men vi har ju i dagens svenska debattklimat fått lära oss att ”kritik” är detsamma som ”hat” och ”stigmatisering” när det gäller annat, så varför skulle det vara fel att använda den förklaringen just i detta fallet?

Det är ”fint” att vara ”solidarisk”. Den som inte är ”solidarisk” är ”osolidarisk” och det är tydligen fult att vara det. Annars skulle man knappast använda det som epitet för att stigmatisera (dvs få en person medelst skam att överge sitt ställningstagande) Det är gruppens bästa som är det viktiga, inte individens. Individen ska underordna sig majoriteten i gruppen för gruppens bästa. Det är socialism i ett nötskal.

Även Anna Troberg på Piratpartiet har lite åsikter om detta.

Den om Transportfackets politiska förföljelse

Expressens ledare skriver om lastbilschauffören som var annorlunda och därmed inte passade in i Transportfacket. Ni vet de där som ”gillar olika” chaffisen var en av ”dom” i vänsterns ”vi och dom” där de delar upp folk i onda och goda grupper, eller via politisk åsikt om du vill, och uteslöts ur facket.

Expressen har naturligtvis rätt i att facket inte är en organisation som andra, de är en organisation med statligt sanktionerat monopol på vissa saker i Sverige. Frågan om varför just chaufförens politiska åsikt förtrycks på detta sätt är intressant. Jag för min del anser att det beror på fackets oförmåga att göra upp med sitt blodröda kommunistiska förflutna. Skulle de utöka sin politiska inkvisition åt vänsterhållet också så skulle de få såga av grenen de själva sitter på.

%d bloggare gillar detta: