Den muslimska skulden

Så fort någon antyder att den muslimska gemenskapen, med tanke på de strukturer som råder inom den, har ansvar för vad muslimer i Irak gör idag så blir det ett ramaskri hos de sedvanliga brölarna: muslimer, kroppar som känner sig ”rasifierade”, islamofiler och vänstern. Ni vet de som anser att vithyade människor skulle vara skyldiga till och ska känna skuld för slaveri för hundrafemtio år sen, [strukturell] rasism, imperalism, historisk kristendom och kolonialism.

Varför har Reinfelt slutat hyckla helt plötsligt?

Jahop, nu har Fredde släppt tyglarna helt, han har beslutat sig för att sluta hyckla om massinvandringens enorma kostnader längre. Planerar att tilltvinga sig mer av andras pengar till sånt som mer handlar om att visa för världen hur ”medmänskligt” Sverige är än att bry sig om att hjälpa många människor. Fredde berättade hur han trodde att sverige skulle ses som en ”humanitär stormakt” av andra länders regeringar och folk. En slags megalomani snarare än realism tycks styra Fredrik Reinfelt. Tecken på detta har ju tidigare visat sig i boken ”Knapptryckarkompaniet” och inte minst i hans egen ”Mein Kampf”-variant ”Det sovande folket”

Jag är uppriktigt förvånad över den plötsliga ärligheten. Jag trodde faktiskt att man var beredd att gå i döden för propagandan. Vad har hänt liksom? Märker moderaterna att det inte längre går att ljuga ”trovärdigt” längre om hur fantastiskt det är med den form av massinvandring de står för och går ”all in” och hoppas sno väljare från miljöpartistet och kommunisterna?

Kanske Fredde märkt tryck även inifrån från krafter han inte längre kan kontrollera och svarar med någonting som han vet inte går att angripa eftersom varje form av kritik per automatik i ett land som extrema Sverige blir ”främlingsfientlighet”? Ingen vågar opponera sig av rädsla för att åsiktsmakten trycker en till nazisthörnan, detta vet människor, detta vet Reinfelt.

Det här med ”mångfald”

Dagligen läser vi i svensk media om det här med ”mångfald”. Det är någonting som måste finnas överallt, av ganska oklara orsaker faktiskt. Det brukar  ju sägas att sk  ”mångfald” gör att företag går bättre. Kanske är det så även om det verkar vara svårt att producera hållbara bevis för teorin (men jag kanske är för ointelligent för att fatta de uppenbara bevisen som egentligen ens inte behöver påpekas?) Vad menar man med ”mångfald”? Hur tänker man att en annan hudfärg, pigment, i sig skulle göra någonting bättre?

Menar man kanske på att en hudfärg gör en människa annorlunda? Att en hudfärg i sig är någonting som formar människor? Att de alls inte är som ”alla andra”? Att hudfärg HAR betydelse? Vi är inte så lika som normen försöker få oss att tro? Precis som nyrasisten Tobbe Hubinette och såna som går omkring i bruna och svarta kroppar ständigt påpekar.

Om vi nu leker med tanken om att färgen på en människas hud formar denna människa, formar denna hudfärg människan bara på ett gott sätt? Eller ignorerar man bara, för konventionens skull, de dåliga sidorna av människor som formas av sin hudfärg? Dåliga saker som går att koppla till hudfärg?

hujeda mig…. det låter ju lite… eh…. som ….

Feministiskt initiativ, gammelmedias nya gunstlingar som slipper obehagliga frågor

Jag är skeptisk till extrema Fi´s plötsliga uppdykande i opinionsmätningarna. Varför började gammelmedia så unisont att hylla dem helt plötsligt? Varför pressades de inte om de uppenbara stolligheterna i deras manifest? Varför krävs inte svar på hur de tänker finansiera sin vision om avskaffandet av gränskontroller t.ex.? De hävdar visserligen att de vill ”tillsätta en utredning” men någon vision om hur de logiskt tänkt sig Sverige, som det enda landet i världen, som öppnar sina gränser för allt och alla bör de ju ha.

Man kan inte ta en helt vild fantasi och tro att den ska kunna realiseras utan att ha några förankringspunkter i verkligheten. Det är att fördumma politiken ännu mer.

Kan man särskilja kultur från religion?

Läste en kommentar där någon frågar sig om nån menade ”sed” eller kultur” som svar på ett påstående.

sederJust föreställningen om att religion inte skulle ha med kulturen att göra verkar vara väl spridd hos massinvandringsförespråkare.

Hur man kommer fram till den slutsatsen är inte lätt att förstå. Hur föreställer man sig att en kultur, särskilt då en kultur som den muslimska som är så ingrodd i en religion, inte till den största delen bygger på religionens värderingar? (eller sk ”tolkningar” av den om det känns bättre)

Hur föreställer man sig att man kan ignorera det religiösa i en kultur i en diskussion om kulturer?

Det är nåt konstigt med logiken

Alla har vi väl hört argumentet om att islamister och andra fundamentalister ”tolkar” islam fel. Detta vet alla riktiga muslimer och islamofiler eftersom de är de enda som tolkar islam rätt, så som den där muhammed och allah ”egentligen” menade (men tydligen hade svårt att uttrycka så de var tvungna att tala i gåtor som behövde uttolkare). I nästa andetag säger dessa rättolkande muslimer och islamofiler att det är ”islamofobi” att tycka illa om islam eftersom man inte ”tolkar” den rätt, dvs. om du som ickemuslim inte tolkar den på det enda rätta sättet.

Logiskt sett borde jag som tolkar islam lika ”fel” som fundamentalister inte vara mer ”islamofob” än fundamentalisterna, alltså alla som inte tolkar islam som ”riktiga” muslimer, ni vet de som säger att ”islam är fredens religion”. Men varför kallar ”riktiga” muslimer och deras svans islamofilerna bara mig ”islamofob” och betraktar fundamentalisterna som muslimer och därmed ger dem legitimitet? I det tredje andetaget så avsäger de sig allt ansvar för vad deras bröder och systrar gör.

Jag misstänker att islamofiler och rättroende muslimer, förståeligt nog, känner rädsla för sina egna liv om de skulle utesluta islamister ur den muslimska gemenskapen. Rättroende muslimer inser att islamister och deras värderingar är en djupt rotad företeelse inom islam, den skulle växa sig ännu starkare om ”rättroende” bröder och systrar plötsligt inte betraktade islamister som muslimer. För alla är tydligen muslimer om de ger läpparnas bekännelse i ritualen som man gör när man blir muslim.

 

Vem har sagt att utvecklingen alltid går framåt….

Man (jag) har ibland föreställningen att utveckling är någonting som alltid går framåt. Att saker och ting blir bättre och bättre. I alla fall har jag haft sådan inställning tidigare i livet. Men som bekant så lär man sig av livet att ens föreställningar är just föreställningar.

Läser i veckan som gått att kristna motsvarigheter till lättkränkta muslimer tryckt upp sina trynen ur historiens sophög angående ICAs reklam som enligt dem hånar kristendomen på ett sätt som de inte tycker om och att alla andra ska anpassa sig till deras syn på religionen trots att de flesta ser dem som fantasier i paritet med Scientologi, Tarotkort, chackrahealing eller chemtrails.

En annan är så gammal att man kommer ihåg tiden innan det sociala experimentet ”mångkultur” hade slagit ut i full blom. Dagens ungdom känner inte till den tiden. Vilket nog är en stor förklaring till att det är så många unga på vänsterkanten som är så rabiata i fråga om invandringspolitiken. De saknar referenser och perspektiv.

Det var en tid då såna som Monty Python fanns. De gjorde den genialiska filmen Life of Brian där de synliggjorde olika stolligheter i samhället. När filmen kom så fanns det naturligtvis kränkta kristna också, men de blev tagna på det allvar de förtjänade.

Enter islam

Plötsligt får unkna krafter inom kristendomen syre att andas.

Idag skulle inte denna klassiker kunna göras, speciellt inte om Islams stolligheter. Åsa Lindeborg, Oisin Cantwell och andra proffstyckande kultursidebloggare skulle göra dubbelvolter framför tangentbordet av upprördhet å andras vägnar, för de vet ju hur alla känner och varför.

Se den innan den nya kränkthetskulturen förbjuder den. För det kommer att komma argument om att om inte islam får kritiseras på detta sätt så måste det i ”rättvisans” namn bli lika förbjudet att driva med kristendomen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 560 andra följare

%d bloggare gillar detta: