Ännu en vänster i mediemakten ger sig på Julia Caesar

Nån Helena Gierta på tidningen journalisten anser tydligen inte att den svenska floskeln ”allas lika värde” ska tillämpas på personer som hon ogillar och till synes hatar (ja, jag vill också kalla alla som är negativa för ”hatare”)

Helena säger att Julia inte har någon som helst rätt till tolkningsföreträdet om hur hon upplever trakasserierna från vänsterjournalisterna.

Gierttskan skriver:

”Som journalist är det självklart att försöka ta reda på vem denna anonyma makthavare är. Hon läses av tusentals människor och lika många delar hennes inlägg på hatsajten där hon skriver.”

Så, nu är alla ”makthavare” om man har några tusen läsare som privat bloggare som just pga. såna journalister som Orrenius och Hamrud valt anonymitet?

Hur var det nu med floskeln ”alla människors lika värde”?

Hur ofta har vi inte hört från vänsterstollar om att det är den ”kränkte som har tolkningsföreträde” vi har till och med en jävla hatlag som tvingar folk att bevisa att de är oskyldiga eftersom den kränkte känner sig kränkt trots att syftet oftast inte är att kränka. Men vänsterjournalister ska alltså slippa slippa samma normer som gäller för andra?
Julia Caesar har valt att vara anonym. Bara det faktum torde för en medelbegåvad människa sända en signal om att man inte är intresserad av att bli uthängd av vänsterjournalister med en agenda. Hade hon velat prata med en agendatidning med sina agendajournalister så hade hon naturligtvis gjort det.

Nädu Helena, det är hatare som du som ska skämmas.

Hallå SD-hatare, är det inte dags att sluta gömma sig bakom invandraren?

Hur många gånger har vi inte fått höra att folk som röstar på Sverigedemokraterna ”skyller på invandrare” för allt elände i sina liv. Man menar på att ”när tider är dåliga” så vill man ha en syndabock och då passar det att ”sparka nedåt”.

Jag, som dagligen umgås på nätet med dessa SD-röstare, kan meddela att det handlar inte om att ”skylla på invandraren” utan majoriteten (ni vet de där ”de flesta” som alltid hänvisas till i andra sammanhang) skyller på massinvandringspolitiken, politikerna och de där ”87%” som påstås vara för massinvandring.

Är det inte dags att vänstern och andra massinvandringsförespråkare slutar gömma sig bakom den lilla svaga invandraren och bemöta kritiken som är riktad mot dem? Det är inte så lite fegt att använda dom som sköldar för att man inte kan argumentera för sin sak.

Pride Järva

Då har den problematiserande alternativa Pridemarschen begåtts. Reaktionerna blev de förväntade. Twittervänstern pratade om ”pinkwashing” och ”rasism” som vanligt. De pratade om att pridemarschen var bara till för att provocera muslimer. Det lustiga är dock att hela Pridemarsch-grejen är ju till för att provocera och ”utmana föreställningar”, men när det kommer till muslimer, ja då ska det inte provoceras någonting. Twittervänstern är naturligtvis livrädd för det våldskapital som finns inom den muslimska umman.

Det som var härligt med Jan Sjunnessons tilltag var att twittervänstern gick så lätt och förutsägbart i fällan. Problematiserandet av twittervänsterns hyckleri och dubbelmoral var genialisk i sin enkelhet.

När Jan Sjunnesson annonserade att det skulle anordnas en pridemarsch i en förort där homofobin är institutionaliserad så reagerade twittevänstern med panik. Det skulle anordnas en motdemonstration mot en pride-marsch. Någonting vi inte sett på länge i Sverige (eller har det ens förekommit?) utan vi har fått vända oss till länder som Ryssland och Serbien för att se detta. Twittervänstern som är så mycket för ”problematisering” och ”synliggörande” visste plötsligt inte vad de skulle ta sig till när de själva blev problematiserade. Så de körde på som vanligt. Dock utan våld denna gång.

Själva marschen då?

Det ingrodda homohatet i förorten manifisterades av barnen som i sin oskuldsfulla ärlighet sa vad de fått lära sig från föräldrarna.

Å därkomdenja…. offermuslim relativiserar igen..

Som ett brev på posten kommer de förutsägbara relativiseringarna av Daesh efter att regeringen undersökt om det går att göra det lite jobbigare för orcerna att turista i Syrien. Zakarias Zouhir, en av grundarna till ”muslimska mänskliga rättighetskommitén”, vänsterpartist på köpet, låter berätta att det är inte nån större skillnad mellan orcerna i Daesh och allierade soldater under andra världskriget. Båda gjorde sig skyldiga till krigsbrott eftersom det de muslimerna i Daesh gör inte har någonting med islam och göra utan är en mer eller mindre ofrånkomlig konsekvens av konceptet krig. Så där gör alla soldater och armeér, typ. Soldater inom alla armeér genom alla tider har halshuggit, våldtagit och mördat oskyldiga, ingenting konstigt alls med orcerna. De är som alla andra…

Det finns inget unikt med de krigsförbrytelser som IS blivit ökända för. Det unika är strategin att medvetet göra dessa skändligheter tillgängliga för världen genom sociala medier. Alla sidor i konflikten i Syrien begår krigsförbrytelser och även om IS får sägas vara synnerligen hänsynslösa så är övergrepp snarare en funktion av krig än av IS.

Han har dock rätt i att en av orsakerna till att orcerna öht fick de framgångar de fick var att man beväpnade ”rebellerna” i Syrien (Svenska politiker tog skattebetalarnas pengar och bidrog till detta, trots att det var uppenbart att det skulle gynna Zakarias muslimska bröder i Daesh, märk väl!). Fast visst, mer eller mindre sympatiserande sunnimuslimska arabiska ”soldater”, alternativt historiskt unikt fega sådana, spelade också in i Daesh exempellösa framgångar.

Det bör vi tänka på i dessa tider när vi tror att alla problem kan lösas genom att beväpna en sida i en konflikt.

Har journalister rätt att tolka Sverigedemokrater och andra massinvandringskritiker?

Idag skulle jag vilja problematisera journalister som rapporterar om Sverigedemokraterna och andra som de med sin förment antirasistiska blick kategoriserar individer och företeelser med. Kan en svensk journalist verkligen ge rättvisande bild av Sverigedemokrati och SDare? De flesta svenska journalister har en postkommunistisk ryggsäck som de bär på och filtrerar världen genom. Hur kan de sätta sig in i hur en Sverigedemokrat tänker och känner då de med sin människosyn inte kan relatera eller förstå människorna de rapporterar om.

Kanske borde svensk journalistutbildning inkludera hur man är objektiv helt enkelt?

Kanske våld ÄR lösningen?

Jan Sjunnesson hade tänkt hålla ett föredrag på ett bibliotek om sina två böcker. Vänsterns våldskapital gjorde att biblioteket inte vågade låta honom hålla föredrag. Våld lönar sig kan vi konstatera.

2015-06-23_21-30-23

Publicerat i vänstern. 2 Comments »

Den om att man skulle förlora föreställningar om sig själv om man anpassar sig

”Assimilation”

Detta ord är som ett rött skynke för vänstern. Deras föreställning består av att man som invandrare skulle förlora sin identiet om man anpassar sig till den nya omgivning man hamnat i. Ordet ”assimilation” och dess betydelse enligt Wikipedia, handlar om att om man som individ anpassar sig till det rådande för att smälta in i den nya gemenskapen så förlorar man sin (insert vanlig föreställning om: somaliskhet, muslimskhet, afrikanskhet, mellanösternhet eller vad nu för -het man inbillar sig vara)

Om man läst min blogg så har man förstått att jag är från finsktalande Finland och kom hit på 70-talet. Jag var en ”dom” i vänsterns föreställning om ”vi och dom”.

Jag kan lugnt säga att visst utsattes man för vad som idag kallas för ”rasism” Man sågs som någonting annorlunda och ibland var man ”utanför” gemenskapen. Man var en främling. Jag minns hur en del svenskar ansåg att jag skulle åka tillbaka till mitt land och dricka koskenkorva. Jag minns hur knivar och sprit alltid kom på tal bland kompisarna när man ville förklena mig och mitt ursprung. Jag minns hur en landsman och jag slogs i en situation som inte alls var så långt ifrån scenen i Tarrantinos film ”Django” där Di Caprios karaktär har två svarta som slåss.

Jag minns ”rasismen”.

Det som skiljer idag är etniska svenskars inställning. I alla fall de etniska svenskar som skriker högst… Jag, och de flesta andra finnar jag pratat med, ansåg inte det vara någonting märkvärdigt. Vi blev ”assimilerade” men inte fan sålde vi våran själ för det! Vi förlorade inte någon föreställd identitet som vissa stollar hävdar att man förlorar om man anpassar sig till rådande kontext. Det är dags att vissa etniska svenskar tar sig ur de bisarra föreställningarna om att man förlorar föreställningar om sig själv och sitt ursprung genom att anpassa sig till nya situationer.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 748 andra följare

%d bloggare gillar detta: