Vad är vänsterns roll i Charlie Hebdo-massakern?

Om man ska finna någonting positivt med jihadister som mördar oskyldiga människor så skulle det vara att flera börjar problematisera vänsterns roll i det som händer. Det är dags att på allvar börja utforska hur jihadister och islamister utnyttjar vänstern för att få sig själva att framstå som vilka muslimer som helst. Jag skriver ”utnyttjar” för jag tror nämligen inte att det är medvetet av vänstern, jag tror faktiskt inte att vänstern vill att jihadister ska mörda oskyldiga.  De är bara så fulla av sig själva och sina känslor att de har svårt att se fakta klart. Men visst, jag kan tänka mig att vänstern någonstans sympatiserar med jihadister då båda slåss mot samma fiende. Alla i vänstern hyllar säkert inte metoderna islamisterna använder, men slutmålet är detsamma för båda grupperna.

Idag skriver Folkpartiets Fredrik Malm om hur svenska vänstern effektivt hade spritt sitt hat mot en tidning som Charlie Hebdo om den hade verkat i Sverige.

Noterar också att Expressens Patrik Kronqvist ger en känga åt fundamentalistiska muslimerna i Sveriges Unga Muslimer som attackerar allt och alla som dristar sig till att antyda att jihadister och muslimsk fundamentalism kan vara ett problem i ett civiliserat samhälle. Det är i den åsiktsmiljö som framförallt vänstern står för som fundamentalisterna finner syre. Dags att problematisera problematiserarna.

Vad har muslimska terrorister gemensamt?

Vänstertidningen ETC har en sedvanlig stigmatiserande artikel om män. Denna gången att ”extremisten är en man” det har de flesta våldsvänliga gemensamt. Alltså är det någonting i ”mansrollen” som måste dissekeras för att komma till rätta med detta ”mansproblem” Hur kommer det sig att det i de allra flesta fall är ”män” som står för våldet? Vad gör ”män” benägna till våld? Varför är inte kvinnor lika benägna till våld?

När någon frågar vad i islam det är som gör att det föder så många terrorister blir det ett jävla liv på alla hens i vänsterfåran. ”Men vadå? Är du islamofob eller? Detta är inte ett problem för islam eftersom ”de allra flesta” muslimer inte är extremister som halalslaktar oskyldiga bara för att deras profet gjorde det”

Vad finns mer att säga om vänsterhyckleriet?

”Kärrtorpa”

Igår kom ”språkrådet” med nya förslag till nyspråket. Fria Tider har gjort det journalister en gång gjorde och granskat deras påhitt och funnit att de verkar hitta på ord som ingen använder, inte ens vänsterextremister. Språkrådet påstår att ”kärrtorpa” har blivit ett ord som folk använder och framförallt använt under det senaste året. Fram tills nu fick man inte en endaste träff på sökmotor på nätet. Är det nånstans nya ord sprids så är det nätet. Sålunda kan man avfärda språkrådets trams som sedvanlig vänsterpropaganda.

 

Twittervänsterns makt ifrågasätts

Några forskare har tittat på ”stormar” i sociala medier. Dessa ”folkstormar” är alltså delningar och propagandistiska slogans som en i sammanhanget liten men högljudd grupp vänsteraktivister och proffstyckare på twitter och facebook. Det är dags och ifrågasätta gammelmedia om twittervänsterns ”stormar” är så intelligenta att använda som värdemätare på vad ”folk” tycker.

Den farliga rädslan

Andreas Lokko är en lika bra representant för PK som någon annan som upplever sig själv som en ”antirasist”. Han låter berätta i sin senaste krönika att han tänker gå på en demonstration mot rasism för att han är genuint rädd för det som han uppfattar som rasism (dvs alla människor som har några negativa åsikter om svensk invandringspolitik).

Det är det som är skrämmande, just det att PK  är så rädda, för rädsla leder ofta till våld. Denna irrationella rädsla skapar hat. Trots att såna som han varit livrädda ända sen SD kom in i riksdagen så har deras hat mot SD och dess väljare bara resulterat i att SD som parti växt sig starkare. Fler och fler röstar på SD istället för de livrädda människorna. I kölvattnet på rädslan så göder Lokkos hat de som anses vara ännu mera nazister än SD. Ju större SD blir, desto mer hat genererar Lokkos rädsla.

Många märker att den parlamentariska vägen ger inte de resultat man vill, ger inte de resultat som föreställningen om demokrati ger förhoppningar om. Det hjälper inte att vara demokratisk om man vill ha förändring är signalen som sänds ut. Nassar känner plötsligt att de får syre av det hat som Lokkos rädsla gödslar debatten och samhället med. Kanske är det därför de känner att det finns jordmån att utföra spektakulära attacker för att visa att de finns för de delar av SDs väljarkår som attraheras av den makt som nassarna nu fått tack vare att PK är så förlorade i sina känslor.

Finns ingen ände på det det erbarmliga vänsterhyckleriet.

Hockeylegendaren Börje Salming har varit ute i världen för länge, han har inte sett hur det officiella Sverige sjunkit ner i den självupplevda ”anti” -rasistiska sörjan. Han har missat det svenska ”anti” -rasistiska” uppvaknandet. Han har dristat sig till att hylla legenden Sitting Bull genom att låta sig fotograferas, med hjälp av sitt av erfarenhet fårade ansikte låta gestalta amerikanska ursprungsbefolkningens lidande i några fotografier. Naturligtvis börjar  raspopulisterna i twittervänstern sedvanligt att kräkas över att en ”vit” man hyllar en av historiens legender (sen att Börje själv är ursprungsbefolkning låtsas man inte om eftersom Börje vunnit framgång i den ”vita världen” och således är en ”vit” eller ”husneger” som vänstern mer eller mindre uppenbart gärna kallar ickenormativa människor som vunnit respekt)

sitting bull

Till skillnad från den absoluta majoriteten av svenskar som påstår sig vara ”antirasister” så har jag faktiskt rest i nordamerika bland indianstammarna och sålunda har en erfarenhet som de bara fantiserar om i sina försök att framstå som ”antirasister”. Jag har besökt stammar som Blackfeet, Sioux, Nes pierce och Makkah. Förvisso i början av 2000-talet så jag vet inte om de infekterats av PK som spridit sig som en cancer i västvärlden sen dess, men då i alla fall var inte det något problem att ”vita” hade hövdingsskrudar eller klädde ut sig till indianer vid halloween. Det som var nedsättande för dem som jag kom i kontakt med, oavsett vilken stam, var bilden av stammarna som ett slaget folk. Inte sällan ”kränkta” av bilder som förmodligen pryder självupplevda ”antirasisters” tonårsväggar och som illustrerar de sedvanliga känsloyttringarna hos såna människor:

trail of tears trail of tears 2

 

 

Sakine Madon problematiserar den svenska ”antirasismen” i Expressen

Den om ”vi och dom”

Nu har jag varit på en afterwork och druckit några glas rödvin (nej, jag är inte vänster! den som påstår det måste ju vara en ”fascist”!) och känner att jag vill vara ärlig nu när de mentala spärrarna med hjälp av den befriande alkoholen släppt. <

Vi är alla människor. Som art, som ”ras” är vi patetiska. Oavsett om vi föreställer oss att vi är kommunister, muslimer, kristna, ”främlingsfientliga”, ”medmänskliga” sverigedemokrater, palestinier, vänsterpartiser, moderater, muslimer, judar eller ”islamofober” så är vi ett sorgligt släkte.  Det är tack vare detta faktum denna bloggen existerar överhuvudtaget. Förmodligen har den regelbundne läsaren noterat att jag oftast häcklar ”vänstern” och såna som inbillar sig att de är ”antirasister”.

Jag har medvetet valt att koncentrera mig på dem som jag anser har makten, för jag har faktiskt gjort min ”maktanalys” när jag definierat ”makten”. Jag har invandrat till Sverige i unga år och har sålunda starkt påverkats av mentaliteten som makten [vänstern] pådyvlar människorna, inte helt olikt katolicismens bannbullor eller islams ”fatwor”. Jag har dock valt att ifrågasätta normen jag mer eller mindre påtvingats av den allestädes närvarande ”makten” i Sverige i de 40+ åren jag bott här. (jag vågar dock inte göra detta öppet av uppenbara orsaker, – varför jag är så imponerad av människor som Ingrid Carlqvist, Roger ”Salle” Sahlström, Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg, Jan Sjunnesson – och alla öppna Sverigedemokrater och sympatisörer. Dessa är beredda att riskera sin försörjning genom att ifrågasätta normen, att ifrågasätta makten, vilket jag inte är. )

 

Jag har förstått att jag, i och med att jag ifrågasätter normen, är ”dom” i normens ”vi och dom” då jag anser att nuvarande svensk invandringspolitik är skadlig för människorna som bebor Sverige (oavsett om de är invandrare eller inte) Jag har fått tydliga bevis för att jag inte är lika mycket ”värd” från såna som springer omkring i tillvaron och inbillar sig att de är ”antirasister”, att de är ”goda” och ”medmänskliga” människor – till skillnad från oss ”främlingsfientliga rasister” då naturligtvis. Dessa självupplevt goda människor föreställer sig att de inte ”gör skillnad” på människor, att människor är ”lika mycket värda”. Jag ser dem på twitter och facebook, men varför är det så svårt att tro på dem tro? Varför är inte tillvaron så enkel att om någon säger att denne är ”medmänsklig” och ”antirasist” så är det sant?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 539 andra följare

%d bloggare gillar detta: