Vad är medmänsklighet och empati och hur mäts den?

När man följer invandringsdebatten i de olika diskussionsfora som finns så slås man av hur snabbt vissa går i försvar och startar en pseudodebatt om meningsmotståndarens ”empati” och ”människosyn”. Dessa individer använder sig själva som måttstock. De anser att de är ”empatiska” för att de anser att staten, dvs skattebetalarna är ”skyldiga” att offra sig för de svaga. Denna norm tänkte jag att vi ska problematisera idag.

En ”medmänsklig” svensk använder sig själv som spegel för att mäta hur medmänsklig någon annan är. Den medmänskliga svensken (hädan efter kallad Msvensken) Symboliskt sett kan man se det som att Msvensken ritar upp en bild fina raka linjer som följer ett mönster och kallar det för ”medmänsklighet” de som inte följer det mönstret han ritat upp är sålunda en person som är ”oempatisk” och har en ”förfärlig människosyn” och de blir ”skrämda” över det. Inte sällan är de även väldigt snabba på att tala om för världen hur ”skrämda” de är. Oklart varför, kanske för att övertyga sig själva när argumenten tryter?

Om vi plockar isär Msvenskens mentala ritning, hur ser den ut då? Den består av många saker förvisso, men att samhället ska betala medmänskligheten t.ex. är ledande åsikt.

”Alla” ska vara med och betala deras bild av medmänsklighet. När man frågar en Msvensk om vad han eller hon menar med ”medmänsklighet” så får man väldigt likartade svar. När jag frågat så är jag mest intresserad hur de som individer ser på det, men får i princip alltid en hänvisning till att läsa FNs definition, eller till och med Wikipedia, inga egna tankar. Det kan bero på olika saker att svaret man får från många Msvenskar är intill förvilling lika. Det kan bero på att FN har lyckats hitta en perfekt definition, eller så kan det bero på att man är okunnig och lat helt enkelt. Det är bekvämt att kunna hänvisa till en skrift som någon annan författat istället för att ägna tankekraft åt att förstå vad man menar enligt ens egna tankesätt. Det är enkelt för man kan alltid komma med det dräpande svaret till den som dristar sig till att ifrågasätta deras höga moral: ”Har du inte läst FNs deklaration om mänskliga rättigheter”  ”kom igen när du förstått vad den handlar om”…eller liknande. Och så är samtalet slut.

Vad är då medmänsklighet och empati?

Är det att man hjälper en rädd gammal gumma över en starkt traffikerad väg? Är det att protestera utanför israels ambassad eller delta i ”antirasistiska” demonstrationen för att ”ta debatten”? Är det att hjälpa kompisen ekonomiskt när han har det tufft? Är det att anse att sverige ska ha öppna gränser, alla ska vara välkomna till sverige. Oavsett de praktiska konsekvenserna. Att diskutera konsekvenser ur andra vinklar än en väldigt snäv sådan låter sig inte göras, det är då pseudodebatten aktiveras. Allt ovan är naturligtvis varianter av ”medmänsklighet”

Men något som slår mig är att det nästan alltid handlar om någonting som alla ska göra och gå med på. Väldigt sällan handlar det om personliga uppoffringar. Msvenskars ”medmänsklighet” verkar vara nära förknippat med hur andra ska vara. Det ser vi inte minst i frågan om ensamkommande ungdomar och barn. Staten har ju svårt att hitta platser till dem. När det kommer till medmänsklighet som kräver lite mer engagemang än att slänga ur sig några populistiska floskler om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” eller kasta flaskor, så är det mer eller obefintligt engagemang.

Med tanke på de ”94%” av befolkningen som vi i dagarna blivit matade med så borde ju Msvenskar stå på kö utanför migrationsverkets lokaler och böna och be om att få bli mentorer åt flyktingar som kommit till ett totalt främmande land som de inte vet någonting om, mer än att det är ”medmänskligt” Då är det skönt att kunna ha 6% ”rasister” att peka finger på så att sökarljuset inte riktas emot dem själva i frågan om varför massinvandring misslyckas så kapitalt. Det gäller att hålla skenet uppe om att allting är i grunden bra, de problem med integrationen som just sverige ser är bara ”rasistiska” illusioner baserade på att ”rasister”  inte är ”medmänskliga”

Vad jag egentligen vill säga är att: Jag anser att de allra flesta människor, inklusive ”rasister”, är medmänskliga. Skillnaden sitter i var man sätter gränsen för sin egen medmänsklighet. Som exempel kan man ju ta detta med att hjälpa flyktingar på plats, eller hjälpa dem som inte lyckas ta sig hit. En gränslöst medmänsklig människa skulle inte ignorera dem så som Msvensken gör. Jag tror att där går deras gräns. Det är inte pragmatiskt att hjälpa varje individ i hela världen. Dessa får klara sig bäst de vill utan hjälp från Msvensken. Så hatet mot ”ickemedmänsklighet” handlar om att andra människor har satt sin gräns för medmänsklighet någon annanstans men Msvensken tycker att alla borde sätta gränsen som de har satt. Gör man inte det så är man en ”dom” i ”vi och dom”

Normen som Msvensken lever efter borde problematiseras mera. Det är inte så enkelt att allt beror på att sverigedemokrater och liknande finns. Man må tycka vad man vill om dem, men de är ett symptom. Enligt mig; precis som man anser att brottslighet, terrorism osv osv är symptom på den ”rådande maktordningen”

AB