Hälsning från Nima Dervish i kurdistan

En av mina favoritbloggare är Nima Dervish. Just nu befinner han sig i Irakiska kurdistan på obestämd framtid. Kanske för att skaffa sig perspektiv efter att ha levt i Sverige så länge, gudarna ska veta att det inte är lätt att stå emot normen i Sverige. Kanske behöver han lite frisk luft helt enkelt.

Men trots att han levt så länge i Sverige så har han mot alla odds lyckats stå emot normtänkandet och bevarat sin fria tanke där han kan se saker ur flera synvinklar. Allt är inte svart och vitt för honom, det finns nyanser som visar att allt är inte så jävla självklart som vi matas med från alla håll.

Här är en text om böneutrop som jag själv hade velat skriva om jag hade varit lite mer upplyst i sinnet:

Klockor ringer för att Sverige har vart kristet sedan över tusen år tillbaka. Egentligen tycker jag att all religion borde sköta sitt i det privata och låta de icke-troende vara. (“Men reklam då” säger du? Ja, fick jag bestämma skulle företagens massvåldtäkt av det offentliga utrymmet minskas radikalt.) Så principiellt tycker jag att även kyrkorna borde tagga ner med sina ljud, men nu är det så att kristendom har haft sin påverkan och närvaro under århundraden och vissa inslag har förenats med den svenska eller europeiska kulturen/traditionen. Det ger kyrkorna ett visst undantagsstatus vare sig man är fan of Jeebus eller ej.
Detta kombinerat med “man får seden dit man kommer” gör t ex att jag inte stör mig det minsta på allt hijabbärande här i Irak/Kurre: “Det är ditt land, du får göra vad fan du vill, oavsett vad jag må tycka om det.”
Jag må tycka vad jag vill om katolicism, islam eller judendom. Men vad jag tycker om dessa religioners audiella eller visuella uttryck är inte densamma i Italien, Marocko eller Israel, som den är i Sverige.