Vi får ju ofta läsa om hur fantastiskt sk ”mångfald” är. Att det är ”berikande” om det är blandat med män, kvinnor, svenskar, utlänningar från andra kulturer osv.
Jag har de senaste 35 åren arbetat i stora företag där det just har varit mångfald. Jag har haft kvinnor, araber, indonesier, syrianer, turkar, estländare, finnar och säkert andra nationaliteter också som jag inte kommer på just nu som arbetskamrater, chefer, underordnade.
Min erfarenhet av detta sk ”mångfald” är att det inte gör ett piss. Alla arbetskamrater jag haft har varit arbetskamrater som vilka som helst. Det har varit en del härliga individer och en del jobbiga som vilka svenskar som helst. De har varken tillfört någonting speciellt positivt eller negativt tack vare sina bakgrunder. Det har inte tagits någon speciell hänsyn för att vi (de) har varit utlänningar. Vi har alla varit kvalificerade för jobben och ingen har blivit inkvoterad för att denne varit av annat kön (upplevt eller verkligt sådant) eller hudfärg.
Så vad menar man med att ”mångfald berikar” egentligen? Hur mäter man det? är det en känsla hos de som säger att ”mångfald berikar”? Vad berikar mångfalden? Till vilken nytta för företaget eller människorna är det med detta ”mångfald”? Hur märker man att det ”berikar”? Vilka är det som märker att det ”berikar”? Kan inte säga att jag eller mina arbetskamrater märkt någonting speciellt av ”mångfalden”.Är inte det bara nån flummig floskel som låter fint och sånt som såna som vill framstå som ”goda” blaffar omkring sig så fort de får tillfälle?
Ungefär som sk ”coorporate bullshit” där man far omkring med uttryck som låter skithäftiga men inte betyder någonting egentligen. Prova generera egna floskler här
Varg i Veum 
februari 10, 2013 kl. 16:36
Det har du så rätt i. Inte har jag märkt nåt positivt bara negativt!
februari 10, 2013 kl. 17:44
Mångfald splittrar och är grogrund för socialt kaos. Det är också ett skäl för den internationella Eliten att bygga ett världsrike, då de gamla nationerna är raserade.
Enligt kaballisterna strävar de efter världsherravälde och det genom att göra världen ond samt bygga upp maktstrukturerna för detta.
Så det kommer bli ett tredje världskrig och då kommer deras fredsängel, som dock enligt Bibeln är antikristus.
Detta kan vara hårdsmält för många, men då återhår jag till frågeställningen; varför påtvingad multikulti när de flesta inser onyttan samt problemen/faran med detta?
Det är inte våra politiker som styr Sverige, de styrs av globalister som de bl a träffar på Bilderbergmöten. Det är en form av internationell maffia som inte drar sig för varken president- eller statsministermord, utpressning, avsättningar eller mediedrev för att sätta sina marionetter i maktställning, för syns skull.
Det som inte sägs i media, det som ligger i det fördolda, börja nysta där.
februari 10, 2013 kl. 20:02
Kom igen nu! Utan invandringen skulle det garanterat vara mycket svårare att få tag i en billig pizza. Och så har vi fått Zlatan tack vare invandringen också. Är inte det kompensation så det räcker och blir över för ökande brottslighet, social splittring och en känsla bland många svenskar att inte längre ha en plats på jorden där de verkligen kan känna sig hemma?
(Vadå jag ironisk?)
februari 11, 2013 kl. 12:16
De flesta väljer att inte visa vilka de är på sina arbetsplatser, samtalsämnen är ofta stela och åsikter politiskt korrekta. Detta gäller även invandrare och således är det svårt att dra slutsatser om vad invandrare tillför bara genom att umgås på jobbet. Jag vet inte om du har några nära vänner som invandrare, men det är först som vän man får ta del av deras mest personliga historier och berättelser, och förhoppningsvis kan man då få bättre förståelse för andra kulturer och samhällen [vilket i sin tur kan användas för att förbättra vårt eget]. Det är en sak att läsa en hemsk historia om flyktingbarn t.ex., men en annan att höra den från en nära vän.
På jobbet kommer alltså oftast inte det personliga fram, vilket det däremot gör i konsten. Ett konkret exempel på någonting som tycks ha påverkats positivt av mångfald i Sverige är musiken. på 60-talet var musiken i Sverige oftast bara sämre kopior av amerikanska och brittiska förlagor. Idag har vi en uppsjö av fantastisk och varierad musik, – i min mening den bästa i världen [med hänsyn till folkmängd].
februari 11, 2013 kl. 14:17
politiker pratar strunt och gor sitt struntprat mer och mer intressant med att anvanda svara ord och tramsa sig..sjalva bosatter de sig langt frna vad de hittat pa???
februari 11, 2013 kl. 17:03
@Ole. Ja, jag har invandrare som vänner, faktum är att jag själv är en invandrare och har svenskar som vänner också. Jag umgås till och med med dem. Jag tycker inte det är någonting speciellt med mina vänner baserat på deras etnicitet. De är som folk är mest. Vi har alla våra masker som vi bär för att vi inte vågar visa våra sanna jag, men det är inget speciellt invadrarspecifikt. Jag har inte märkt att de spelar teater på jobbet.
Svensk musik kan man knappast använda som nån slags värdemätare på invandringens effekter. Det är lite för mycket personligt tyckande för att vara ett argument. Bara för att det spelas hip hop eller reagge i sverige också har inte med invandring av avlägsna kulturer som flyttar hit att göra nämnvärt, det kan vi nog tillskriva mer till massmedia och media vilka de färdas genom.
Vi finnar har ju befunnit oss här i sverige ganska länge nu, vilket kulturellt intryck har ni svenskar tagit av det? Att ni bastar? 😉 Bastun uppfanns inte av finnar utan har i olika former funnits i många länder, även innan nationalstater uppfanns, i tusentals år. Jag kan inte se att några finska maträtter, danser, musikstilar, kläder osv har gjort något intryck på sverige.
Men, låt oss ta diskussionen ett steg till. Är det inte så att för att särskilja vad som är invandrad kultur som ”berikar” så måste man börja rasifiera folk? Måste man inte börja peka ut att vissa folk har vissa särdrag bara för att de kommer från ett annat land, en annan kultur? Att de inte är som ”vi” egentligen.
Frågan blir då om (snarare varför) man kan välja vilka saker man ”får” tillskriva folk baserat på deras bakgrund? Vem har rätt att säga att ”detta men inte detta” kan tillskrivas främmande kulturer och människor? Hur ser regelboken ut egentligen? Vem bestämmer vad som får tillskrivas kulturer och människor? är det mindre rasistiskt att säga att ”somalier berikar sverige” än att säga ”somalier förstör sverige”?