Ni som kallar er ”antirasister” Lyft blicken, ha verklighetsnära visioner.

David Cameron har aviserat ”hårdare” regler för lycksökare som ämnar ta sig till storbritannien. Sunt tänkande, men frågan är om det är valfläsk för att säkra nästa val, eller om han menar allvar. För fakta är, oavsett vad vissa känslostyrda människor som lyckats skaffa sig en megafon vill påstå, att det finns bara så mycket att fördela. Det som finns att fördela i en ekonomi är beräknad att fördelas till dem som bidrar till den, eller deras barn (varför de tvingas avstå från sin inkomst för det allmänna) inte resten av världen.

Man må tycka, om man styrs av känslor, att väst är ett ymnighetshorn för alla fattiga eftersom man själv är medelklass och inte har behövt kämpa för sin position. Men fakta är att väst inte hade haft någonting att ”fly” till om inte man haft ambitionen att sörja för den ”egna” befolkningen, de som redan befinner sig i systemet – oavsett var de kommer ifrån.

Visst, man kan argumentera för att väst lyckats skapa ett samhälle som resten av världen drömmer om för att den ”sugit ut” andra länder. Men då ska man vara ärlig och säga att väst, de som bor i väst, ska sänka sin standard för att hjälpa andra människor som inte haft ”lyckan” att födas i väst.  Att de ska ”betala tillbaka” förfäders handlanden och ”skuld”. Men det vågar man inte. Dels för att man tänker på sig själv först och främst och i andra hand för att man vet att sanningen svider. Verkligheten visar att det inte fungerar att vara socialbyrå för typ 5 miljarder människor (om såna som påstår sig vara ”medmänskliga” får bestämma)

Visst, enstaka ”medmänskliga” människor får personlig tillfredsställelse att vara ”antirasister” och ”medmänniskor” i sina egna och vänners ögon, men det är en förenklad och kortsiktig lösning som mest är till för att tillfredsställa deras egna egon.

Om man nu vill att de fattiga i världen ska få det lika bra som här i väst så är det inte lite naivt att tro att allt blir så där jättebra och puttenuttigt i deras hemländer om man dränerar länderna från de krafter som har en möjlighet att förändra sitt eget samhälle genom flyktingpolitiken. Mig veterligen har inte nämnvärt många lyckats ändra sina medmänniskors situation genom att överge dem och se till sitt eget bästa genom att fly till ett land som har allt som de själva vill ha. Undrar hur västs utveckling hade sett ut om samma möjlighet att lämna sitt eget land hade funnits på den tiden när demokratierna utvecklades? Var det inte så att folk fick betala med sitt eget blod för att nästa generation skulle få det bättre?

Nu är det säkert många som hickar och sätter rödvinet i halsen: ”Va! ska man inte hjälpa människor som befinner sig i nöd?” och så det sedvanliga om hur ”skrämda” de blir och hur de ”inte vill leva i ett sånt samhälle” och andra förutsägbara floskler.

Jo, så kan man ju göra, man kan spotta ut sitt 49-kronorsvin av upprördhet, om man inte vill att det ska bli bra för människor rent generellt. Men om man vågar att ha visioner, om man nu verkligen bryr sig om den svaga människan generellt istället för några enstaka så förstår man att samhällsbygge inte är så enkelt som de känslor man känner för stunden vill få det till. Vill man göra någonting verkligt för flera än få så får man vackert dricka den bittra kalken och lyfta blicken från sin egen navel.

Avpixlat