Elisabeth Höglund tar upp en sorgligt enkelt bortdribblad fråga. Den om att debattklimatet i Sverige är ruttet.
Ni har säkert hört såna som kallar sig för antirasister raljera över uttrycket ”det får man inte säga i det här landet” och som motargument har de ”det finns väl inte någonting som diskuteras så mycket som invandringen” och ”ni får ju breda ut er i artiklar och kommentarsfäl”t. En annan klassiker är: ”Men ni ska inte tro att ni inte ska bli oemotsagda”
Dessa standardargument som någon hört från någon annan och som de tycker är ”dräpande” har inte relevans i frågan om ”det som inte får sägas”.
Vad kritiker av såna som kallar sig antirasisters billiga argumentationsteknik är ute efter att såna som kallar sig antirasister inte är intresserade av en diskussion. De är ute efter att inte ha en diskussion om sakfrågan.
Om någon säger:
”Sverige kan inte ta emot så många flyktingar som vi gör” Då blir det i såna som kallar sig antirasisters huvuden att den som säger det egentligen vill starta gaskamrar i saltgruvorna uppe i Norrbotten där man utrotar alla muslimer och romer. Det är utgångspunkten för såna som kallar sig antirasister. Jag tror på allavar att de tycker att de diskuterar och ”tar kampen mot fascismen” och är genuint oförstående till när någon problematiserar debattklimatet och därför har Sverige det debattklimat vi har.
Varg i Veum 
april 8, 2013 kl. 14:04
Eller så vågar man vägra debatten.
april 10, 2013 kl. 11:44
Om de som vill diskutera huruvida Sverige kan ta emot så många flyktingar som vi gör får mothugg av en ”antirasist” (som exempelvis säger att vi måsta behandla flyktingar som de individer de är som har flytt från krig och förföljelse och att det är vår plikt som medmänniskor att hjälpa dem eller kanske att vi självklart måste jobba mer med integration eller vad man nu svarar). Hur kan det vara att vara ”ute efter att inte ha en diskussion om sakfrågan”?
Du får säga vad du vill och jag får säga vad jag vill som svar på det. Enkelt. Nina har skrivit bra om detta här:
http://blogg.resume.se/nina-akestam/
Med folk som drämmer till med saker som ”det får man väl inte säga i Sverige” verkar det däremot vara svårt att diskutera. Svaret blir ju snarare ”Jo det får man” än något som har med sakfrågan att göra. Kanske det är då man bör vägra debatten. För att den verkar lönlös.
april 10, 2013 kl. 15:39
Tack för ditt svar Petra. Det är väldigt sällan man kan ha ett vuxet samtal med genomtänkta argument för sin sak utan att breivik eller hitler kommer med i bilden. Men du verkar nu vara en sån som kan diskutera utan att förlora dig i känslor. Låt oss se hur länge vi kan diskutera innan det händer.
Låt oss diskutera sakfrågan.
Jag påstår att det ekonomiska systemet vi har här i sverige, och väst öht. inte är byggt för att hantera människor som inte har bidragit till det. Tills någon lyckas bevisa att ekonomin inte är ett nollsummespel (vilket den verkar vara med tanke på alla besparingar i välfärden vi har) så forstätter jag att tro det. När vi kommit fram till att ekonomin inte är ett nollsummespel så kommer vi alla att bli glada, för då behövs inga besparingar i välfärden längre. Skattepengarna räcker i alla oändlighet.
Jag anser att det inte är särskilt intelligent att ta emot fler människor än det finns arbeten för (i verkligheten alltså) eller som man kan ta hand om på det sätt som man påstår sig vilja.
Jag anser att de ”integrationsproblem” som finns beror på ovanstående faktorer. eventuell upplevd ”rasism” kommer från den invandringspolitik och dess konsekvenser vi har.
Jag är nämligen en sk ”kulturrasist” som anser att det inte går att massflytta kulturer (innan du reagerar på det så ska vi komma överens om vad ”kultur” betyder. Jag bekänner mig till den beskrivning av fenomenet kultur så som den beskrivs i wikipedia och NE. om du har någon annan egen definition så var vänlig och redögör för den)
Det är onaturligt och har tidigare genom historien bara hänt vid krig och invasioner av länder. Ta gärna USA historia som ett färskt exempel. Ta de kristna korstågen som ett lite äldre. Eller varför inte ta massinvandringen av judar till Palestina långt innan israel fanns enligt dagens definition av landet som ett annat exempel?
Jag anser att den invandring som förekommit genom historien (som ingen mig veterligen har klagat på) inte på något sätt går att jämföra med den vi står inför idag. Den historiska invandring skedde naturligt med så mycket folk som samhället dit de invandrade kunde svälja dem utan problem.
Du skriver att det är ”mothugg” att komma med påståenden om att man ”måste” göra si eller så. Relevant mothugg blir det enligt mig först när man har en plan för hur det ska fungera. med dagens invandringspolitik så skapar man problemet först och sen försöker lösa det. Det är inte hållbart enligt mig. Hur tänker du att man ska lösa de problem som invandringspolitiken har orsakat? (snälla kom inte med det förutsägbara ”jag köper inte din problembeskrivning” som den sedvanliga undanflykten)
april 10, 2013 kl. 17:54
Jag måste väl säga detsamma angående argumentationen. Även om jag inte håller med fullständigt. De så kallade debattinläggen från andra med dina åsikter brukar ha ganska låg nivå och enligt mig mycket mindre sakliga än de inlägg från de som delar mina åsikter. De jag menar är de som ”förlorar sig i känslor” och börjar dra in Breivik och många andra är ganska oskuldsfulla. Jag har till exempel sett många exempel på att folk tydligen förtjänar att våldtas av muslimer och andra hemskheter som tydligen skulle vara självklara i ett mångkulturellt Sverige.
Hur som helst var det inte det som skulle diskuteras här och inte heller var det min avsikt att diskutera just invandringspolitiken. Det kan vara intressant, men är en mycket svår fråga. Jag ska försöka ta mig tid att återkomma till det snart. Men det jag främst ville kommentera om var det här med ”men det får man väl inte säga i Sverige” som jag tycker är väldigt fånigt och helt irrelevant. Man får säga vad man vill, men om andra tycker annorlunda kommer de förstås att säga ifrån. Precis som någon får säga och tycka vad den vill om invandringspolitik får någon annan svara på det och säga att det hänger ihop med strömningar som Breivik eller Hitler tillhör/tillhörde. Om båda eller någon av dem bygger sina åsikter på känslor är irrelevant. Båda får säga vad de tycker så länge de följer lagarna. Alltså – ”men det får man väl inte säga i Sverige” är inte samma sak som ”det får man väl inte säga i Sverige utan att folk med andra åsikter säger ifrån”. Därför raljerar ”antirasister” över den utslitna frasen.
Vad gäller vår ekonomin i Sverige och i väst i allmänhet så är det intressant att fundera över vilka som bidrar till den. Själv är jag helt övertygad om att vi inte skulle ha det så bra som vi har det om det inte var en massa människor i andra delar av världen som hade det sämre. Människor som producerar det vi äter, har på oss och det mesta annat lever ofta i stor fattigdom och under olika former av förtryck. Det är en av anledningarna till att jag tycker att vi inte bara ska använda vår goda ekonomi till ”oss själva”. Solidaritet är ett fint ord tycker jag, och då inte bara med våra landsmän utan också med människor som råkade födas på andra platser.
Vad jag vet så finns det heller inga oberoende beräkningar som visar att invandring skulle kosta mer än man får tillbaka på sikt. De flesta invandrare får jobb och bidrar till samhällsekonomin så småningom. Fler människor innebär rimligtvis också att fler jobb skapas (fler dagis, skolor, mataffärer, banker etc.). Motståndet mot invandring var stor under krisen i början på 90-talet då arbetslösheten också var stor och samma argument användes. Vad jag vet så blev inte jobben fler för att vi fick in färre invandrare utan på grund av andra faktorer. Vad som verkligen styr tillgången till jobb verkar dock väldigt svårt att säga. Den som visste skulle nog kunna få Nobelpris i ekonomi.
Vad gäller massflyttning av kulturer så är USA och Kanada bra exempel. De flyttar fortfarande mängder med människor dit. Asiater framförallt, och dessa länder är uppbyggda av många många kulturer. Kulturerna finns kvar i sina subgrupper och de blandas också om folk vill det. Bara för att det bor fler i Sverige med en annan kultur innebär inte det att du inte kan fortsätta med ”din” kultur. Om det kommer hit fler perser och det därför blir mer persisk mat i Sverige så är det helt enkelt upp till dig om du vill äta den eller inte. Om du stör dig på att det ens finns persisk mat så har du faktiskt problem. Sen finns det förstås andra kulturellt betingade saker som exempelvis hedersvåld som vi inte kan acceptera eftersom det är olagligt. Då måste vi förstås jobba med de eftersom dessa kvinnor/män är offer. Och vi har mycket större möjlighet att hjälpa dem när de är här i Sverige än om hela familjen skulle varit kvar i sitt hemland.
Och rasism kan möjligen bero en del på dålig integration, men jag tycker fortfarande att man ska jobba med integrationen då och inte sluta hjälpa människor som behöver hjälp. Skulle Sverige bli invaderat och jag kände att jag måste fly så skulle jag vilja att något annat land hjälpte mig. Man kan göra ett tankeexperiment och dra en parallell till skolan. Den är i kris sägs det. Också ett svårt problem, men man kan tänka sig att färre elever per lärare skulle kunna vara en lösning. Mer pengar för att få fler lärare tycker jag låter rimligt och hitta ett bra sätt att jobba på förstås. Men färre elever skulle ge samma effekt för lärartätheten. Vi skulle då kunna uppmana folk att få färre barn eftersom barnens skolgång kostar mycket pengar. Eller så säger vi att en del av barnen, säg alla som är födda i November och December, har otur och inte får gå i skolan. Statistiken säger att barn födda tidigare på året blir framgångsrikare så det är bättre att satsa på dem. Du tycker säkert det här är ett fånigt exempel, och visst är det inte helt jämförbart, men jag tycker ändå att likheterna finns.
Slutligen vill jag säga att jag verkligen inte har någon plan på detta svåra problem så du klassar väl inte detta som ett ”relevant mothugg”. Jag undrar om du har en bra plan på hur vi ska kunna vara medmänskliga och samtidigt sätta förtvivlade flyktingar på ett plan tillbaka till det helvetet de flytt från? Tillbaka till en dödsdom eller ett liv i misär. Eller ska vi bara skippa medmänskligheten. Jag är medveten om att vi inte kan hjälpa alla jordens människor, men jag tror vi kan hjälpa fler. Och vi kan börja med dem som tar sig hit. Min lilla lilla plan sträcker sig bara till att jag försöker uppmana andra till mer medmänsklighet. Med mindre rasism och om fler tror på varandra mer och exempelvis möter invandrare som de personer de är och inte som någon som är här för att ta deras jobb eller leva på våra skattepengar så tror jag att det skulle vara ett litet litet steg till en bättre integration och på sikt kanske mindre rasism (positiv spiral kan man hoppas).
Och nu har jag ägnat alldeles för mycket tid på det här. Tid som jag borde använda till annat. Mitt lilla hopp står till att detta kanske kan påverka en del som läser den här bloggen. Hoppas att det ens är någon mer än du läser. Och så hoppas jag på mer medmänsklighet. Det var allt för mig och det blir inga fler svar. Du får sista ordet om du vill och det betyder förmodligen inte att jag håller med. Jag får bara knyta nävarna samtidigt som jag jobbar med annat.
april 10, 2013 kl. 21:08
Jaha… ett typiskt exempel på ”diskussion” med en som ger upplevt ”mothugg” :
”nu vill jag inte diskutera mer”
april 11, 2013 kl. 06:57
Vem citeras? Att inte vilja är inte samma sak som att inte kunna? Som så många andra har jag ett jobb att sköta och en hel del andra åtaganden som tar tid. För övrigt har du inte fortsatt diskussionen du heller, men det är OK.
april 11, 2013 kl. 08:45
Det blir ju ganska meningslöst att fortsätta att diskutera med en som inte kommer att svara, tycker du inte?
april 11, 2013 kl. 10:22
Någon gång måste man dock avsluta en diskussion. Det gäller i de flesta sammanhang och om vi väljer att avsluta med mitt inlägg eller ditt spelar inte så stor roll. Sista ordet brukar vara åtråvärt, det var mest därför jag blev förvånad över att det inte kom något riktigt svar.
Men att avsluta med att gnälla över att folk inte vill diskutera mer är ju också ganska klassiskt så vi kör på den.
april 11, 2013 kl. 10:23
Och nu blev jag visst anonym, men jag är samma person.