Ryssland har tydligen förbjudit gayparader för 100 år framåt. Det skulle vara intressant och få höra motiveringen till det. Varför anser man sig ha behov av att förbjuda parader? Säkert finns det nånstans på internet men jag orkar inte leta.
Men känner jag människan rätt så tror jag att de har som motiv att det är ”stötande” och kan framkalla obehagliga känslor hos folk. Och det är det här med att framkalla obehag hos folk som jag skulle vilja problematisera. Eller snarare känslors, i mitt tycke överdrivna, betydelse i debatten.
Jag antar att detta obehag som folk kan känna handlar om att de tycker att det är onaturligt med homosexuella, de tycker att det är obehagligt att se bilden av t.ex. två män ha sex. Kanske väcker det obehag pga att man tror att det hotar människan som art ”alla blir homosexuella till slut om de får hålla på”…typ. Kanske är de rädda att en homosexuell kommer och våldta dem eller deras barn på ett onaturligt sätt? Kanske är de rädda för det okända?
Oavsett vilka premisser folk har för sitt ställningstagande så handlar det om känslan de har. De tycker inte att någon eller något ska kunna få dem att få känna sig obehagliga. Kanske anser de att det är en mänsklig rättighet att inte känna obehag? Jag kan se vissa paralleller i varg- och invandringsdebatten. Det är känslor det handlar om.
I vargfrågan handlar det om känslan av obehag att ha en varg i närheten. För de kan ju skada någonting som man känner för. Det kanske hänt en förut, men det troligaste är att man har hört att det har hänt förut och baserar sina känslor på det. Det kan även handla om känslan av att vargen har lika stor rätt att existera i sverige som människan. Att det är mer naturligt att vargen finns än att den inte finns.
I invandringsfrågan kan känslan handla om att en del anser att känslan av ens identitet är hotad av ”invaderare” (ska läsas som ”vissa invandrare” med avlägsen kultur får ”ta över” eller hur man ska formulera det) Det som man själv känner är ”svenskt” sätts på undantag för att den avlägsna kulturen ska framhävas. Kanske har man blivit förblindad av det faktum att det aldrig någonsin i historien av invandring har förekommit att avlägsna kulturer etablerat sig på samma sätt som idag? Och ändå har invandringen fungerat och har bidragit till ett lands utveckling.
Den andra sidan handlar om känslan av att vi alla är människor och har lika stora rättigheter oavsett vilken kultur man kommer ifrån. Man anser att en kultur har lika stor rättighet att etablera sig i ett annat land som människorna. Kanske anser man att kulturen är en viktig del av en människas identitet? Om man talar illa om eller är negativt inställd till en kultur, det som kallas ”rasism” och ”främlingsfientlighet” så talar man illa om människan, individen, och därmed känner individen obehag.
Men är det verkligen så som känslorna säger vissa?
Är det så att alla kommer att bli homosexuella om Pridegalor får genomföras?
Är det så att vargen kommer att attackera mina barn om den finns i närheten?
Är det så att den avlägsna kulturen kommer att ta över känslan av min identitet genom att omgivningen ändras? Är det så att om jag inte, mer eller mindre exakt, får leva efter den kulturen jag är van vid från hemlandet så försvinner min individualitet? Försvinner min värdighet som människa, som individ?
Är det så att om man inte tillåter vissa att leva efter sin kultur exakt som de vill så banar man väg för nazismen och ”ett samhälle som jag inte vill leva i”?
Är det så att känslan är den högsta och mest tillförlitliga värdemätaren om framtiden?
Ska mina känslor få styra andra människors val och frihet? Eller ska dina?
Varg i Veum 