Blir du kallad ”Islamofob”? var stolt.

Många är rädda att bli kallade för ”islamofob” i debatter med vissa typer av människor. Vid en snabb reflektion kan man ju förstå varför. Ordet uppfanns och används som ett tillmäle, ett sätt att förminska och stigmatisera. Det används flitigt av mindre skickliga debattörer som ett snabbt sätt att styra undan från den jobbiga sakfrågan. Ordet ingår i det som populärt kallas ”härskarteknik”. Avsikten är att en människa ska censurera sina egna tankar för att inte råka ut för obehaget det innebär att bli stigmatiserad som en ”islamofob”.

Men om man tittar realistiskt på ordet och innebörden av det så skulle jag vilja påstå att man inte ska vara rädd för att bli kallad ”islamofob”. Jag har här i denna bloggens propaganda oftat kallat islamofiler för nazifobiker för att reflektera härskartekniken, men den verkar accepteras utan större mothugg eller problematiserande. Så det har inte gett den effekt jag var ute efter; att vissa sorters människor borde ägna sig åt lite självreflektion som omväxling.

Vad fobi är torde vara bekant för den normalbegåvade. Men eftersom den diagnosen nu används så frekvent så får vi väl acceptera den. I den formen diagnosen används så förlorar den ju naturligtvis sin egentliga betydelse. Att kalla någon för ”islamofob” torde då bli ett erkännande snarare än ett skällsord. Fakta är nämligen att det är få utanför den muslimska världen som läst på om islam och vissa av dess verklningar som just ”islamofober”. Så ”argumententet” om irrationalitet och ”rädsla för det okända” ter sig ganska fånigt.

De som slänger sig med ordet så fort de ser chansen har väldigt sällan själva tittat närmare på vad Islam i ”händerna” på vissa ställer till med, denna sortens individer reagerar med känslor, inte argument. Vilket återigen bekräftar min tes om att såna människor projicerar sina egna, i ordets egentliga bemärkelse: irrationella, föreställningar på meningsmotståndaren. Detta faktum borde ju rendera i socialpsykologisk forskning kan jag ju tycka.

Så, släpp rädslan för att bli kallad ”islamofob” av uppenbart känslostyrda individer. Säg bara tack.

Inspiration fick jag från detta blogginlägg av komikern Stephen Fry där han helt onödigt försöker försvara sig mot irrationella stigmatiseringsförsök.