Jag känner mig kränkt å min husguds vägnar (börjar förstå hur härligt det känns att vara kränkt btw)

Nima Dervish har som bekant valt att lämna Sverige för att andas lite frisk luft, men han uttrycker sin åsikt då och då fortfarande. Han har nyligen gett ut boken ”Ordbrand” där han samlat sina texter i media genom åren. Många av dem är kritiska granskningar och synliggöranden av debattklimatet i Sverige.

En ”Kattis” på hans blogg ställer frågan om vad han anser om att Dispatch International gett boken en positiv recension. Bara faktumet att någon kan få för sig att ställa en sådan fråga ger vid handen att någon större tankeverksamhet tycks inte ha föregått den. Visst ska man ställa frågor om man undrar över någonting, men man ska inte förakta tankeverksamhet innan man ställer dem.

”Kattis” anser då tydligen att det finns ett problem med att ”dom” i hennes variant av ”vi och dom” händelsevis säger någonting positivt om en som ännu inte blivit dömd att tillhöra ”dom” och vill höra om Nima ser samma problem. Underförstått att han ”går nazisters ärenden” eller ”simmar i bruna vatten” eller ”legitimierar” förbjudna tankar (orkar inte räkna upp alla twittervänsterfloskler, men ni förstår vad jag menar) genom att ha en åsikt som inte passar makten och normen.

För visst ”legitimierar” han nazism och rasism när såna som jag tycker att mycket av det han skriver är vettigt?