Råkade stöta på ett intressant inlägg på bloggen MXp som problematiserar den lika politiskt korrekta som förenklade uppfattningen att en grupps överrepresentation i brott skulle enbart bero på att de är i minoritet eller ”marginaliserade” och i ”utanförskap”.
Följer man svensk debatt om brottslighet och dess bakomliggande orsaker, så kan man lätt få för sig att brottsliga handlingar alltid kan förklaras med att brottslingen t.ex. är fattig, utsatts för diskriminering och rasism, att det s.a.s. finns en direkt korrelation mellan en grupps brottsbenägenhet, dess socioekonomiska status, och hur gruppen behandlas av majoritetssamhället. På samma sätt förklaras också alltid en grupps framgångar; det beror aldrig på gruppen själv, utan på att dom premierats i samhället, och alltså haft orättvisa fördelar jämfört med alla andra. Att det inte är så enkelt, och att det finns många forskningsrapporter från andra länder som både nyanserar och falsifierar denna bild, det kan man kanske inte tro om man bara tillgodogör sig inhemsk information. Men hur absurt detta påstående är kan enkelt illustreras med ett exempel…. (min kursivering)
Varg i Veum 