Jag har ända sen hatlagarna kom till undrat varför inte hedersmord och hedersförföljelse inte bedöms vara hatbrott. Varför är det bara några få grupper som åtnjuter hatlagars beskydd? Föräldrar och släktingar som drivs av hatet mot det egna barnet, såpass att de dödar henne (för det är hon oftast) Hur kan det vara mindre hat att slakta ett barn än att slå ner en homosexuell eller muslim för vad de är? Dessa barn blir ju mördade av hatet som föräldrar känner mot det barnet valt. Hur resonerar man?
Om vi nu för diskussionens skull bortser från det uppenbara: nazifobin. Att göra skamkulturens yttringar till hatbrott skulle ju enligt tankenormen innebära att man ”fiskar i bruna vatten” eller är ”nyttig idiot”.
Men bortsett från det, hur kommer man fram till att det inte handlar om hat när en släkt mördar ett barn pga. att hon inte delar skamkulturens människosyn och värderingar? Menar man på att det är kärlek? Vilken kärlek då? Kärleken till den ruttna kulturen mordet är ett resultat av? Eller menar man på att ”det tar tid” att ändra attityder, så lite skit får man ta?
Varg i Veum 
Lämna en kommentar