Bara några få burkor

Har ägnat lite tid att läsa vänsterbloggar om invandringspolitiken. En sak som slår mig är att det hela tiden hänvisas till att det bara finns ett tiotal burkor i hela sverige och att de inte är ett problem. Då frågar man sig ju direkt varför det framkallar ett sånt hysteriskt tonläge när någon pratar om att förbjuda dem? Hur kommer det sig att just ett tiotal burkor får detta stöd? Jag har inte hittat någon annan religion som är så hårt beskyddad som islamisternas tolkning av islam. När ”God hates fags” var på ropet såg man inte vänstern reagera mot stigmatiseringen av dem. När knutbysekten var på löpet så såg man inga vänsterbloggar som hyllade religionsfriheten, snarare var det tvärtom.

Jag anser inte heller att burkor är något problem – förräns de börjar kräva att samhället ska acceptera dem medelst diskrimineringskortet.

Att vara stigmatiserad

Satt och slösurfade och snubblade på denna artikel om hur zigenare känner sig utsatta för rasism och diskriminering av finska polisen. Säkert är det så här i Sverige också. Jag antar att de känner obehag när de ser en polisuniform? Helt enkelt av den anledningen att antingen de själva eller någon de känner ofta utsatts för polisens intresse.  Samma känsla får nog mörkhyade invandrare i Sverige eller de svarta i Amerika. Det är en helt naturlig reaktion eller hur? När man blir utsatt för någonting så blir man mer vaksam och försiktig mot det som orsakar obehag. Så man förstår ju hur de känner sig. Polisen skiljer sig från mängden utseendemässigt och är lätta att känna igen då de har uniform oftast.

Precis som finska zigenare, svarta, fundamentalistiska muslimer osv. Alla dessa känner sig utsatta för fördomar då de ser annorlunda ut. De har alla sina ”uniformer” som skiljer sig från mängden och är lätta att känna igen.

Skillnaden i synen på denna naturliga känsla är att om någon har blivit utsatt för obehag från några individer ur ovanstående grupper så kallas precis samma känsla för fördomar och rasism.