Analys baserad på fobi

Den politiske kommentatorn Margit Silberstein har gjort en analys av Almedalsveckan. Hon noterar att delar av sjuklövern mer eller mindre blivit nationalister (och det är ju någonting jätteharam enligt vänsterns värderingar)

En intressant sak som jag ofta noterar hos folk som hatar nationer och gränser är deras föreställning om ”dom” som inte är som dom i deras ”Vi och dom”. Det tycks basera sitt hat mot nationalister på föreställningar som dessa:

” I samma andetag sa hon att Moderaterna vill ändra lagstiftningen så att det ska bli lättare att utvisa utländska medborgare. Det är en stor förflyttning i retoriken som lätt får lyssnaren att tänka på utländska medborgare som en grupp och att associera till dem som brottslingar. ”

 

Ja, utländska medborgare är en ”grupp” i vissa sammanhang, precis som sk ”rasister” eller är en grupp. Så det är ganska naturligt att tänka på dem som en ”grupp” Margit får det låta som om det vore någonting negativt.

Men att några andra än ett par stollar skulle gå omkring och tänka på utländska medborgare som sådan som brottslingar är sprunget ur kommentatorns fantasi. Det är olyckligt med såna föreställningar som saknar grund i verkligheten. Ännu olyckligare är att såna tankefoster så lätt sprids i Sverige som sanningar. Denna fantasi baseras på irrationell rädsla, ja, nästan som fobi, och är en stor orsak till att svenska journalister tappat sin trovärdighet.

”Starka reaktioner” på agendajournalistiken

Igår synligjorde jag propagandaaspekten av agendajournalistik som DN ägnar sig åt (inlägget under denna). Tydligen var det fler än jag som reagerade, såpass att agendatidningen blaffar på med rubriken att kritik mot dem och det samhällsklimat som agendasättande tidningar och twittervänstern står för blir ”antidemokratiska tongångar”.

Agendajournalisten Ewa Stenberg frågar sig varför Lena Adelsohn inte sade någonting om medias mörkande (jag själv föredrar kalla det vinklande) när hon satt som kulturminister.

Nu låtsas agendajournalisten att hon är förvånad över att Adelsohn inte attackerade medierna för deras agendajournalistik medan hon satt på makten. Vi är många som frågat oss hur det kommer sig att avdankade politiker – och journalister – först när de inte har någonting att förlora börjar säga sin mening. Och det är just det: de har ingenting att förlora längre när de gått i pension, det kostar på mera att bli stigmatiserad och hatad av agendamedia när man är aktiv. Det är ytterst få som i aktiv tid vågar gå emot strömmen.

Notera hur agendatidningen låter socialisten Ulf Bjäred kommentera moderaterna, som om han vore en objektiv part värd att låta recensera politiska motståndare, som genast kör på med härskartekniken som är så välbekant från vänstern. Han låter berätta att Ulf Adelshon minsann sa neger – på 80-talet. Sen går han vidare med att pladdra generaliserande om ”gestaltning av tankefigurer” som han påstår människor som bor på Östermalm har.

I slutet av artikeln låter de, lite pliktskyldigt, Hökmark ställa de problematiserande frågor som agendajournalisterna borde ha ställt i sin agendaartikel, lite journalistiskt så där ni vet. Men å andra sidan hade agendajournalistisken fått sig en törn om de varit objektiva.

En av den kapitalistsocialistiska tidningen Aftonbladets egna små agendasättare Anders Lindberg hakar på och drar sina egna slutsatser som inte förvånar någon. Det ska bli intressant och höra hur han låter när han inte har nåt att förlora längre..

Analys av agendasättande propaganda i DN

Hattidningen Dagens Nyheter, som filtrerar och vinklar nyheter utefter sin agenda, helt enkelt för att tidningen ägnar sig åt ”agendajournalistik” som dess nya chefredaktör infört, låter meddela, efter att ha bl.a. intervjua paret Adelsson, att nu har Sverigedemokraterna minsann ”normaliserats” på Östermalm.

Detta för att dessa två föredetta politiker nu öppet medger att gammelmedia vinklar, eller mörkar, som de uttrycker det. Detta är alltså två ”förrädare” ur maktklassen som nu inte längre har någonting att förlora som säger vad de anser och vet utefter sin erfarenhet från maktens korridorer.

Reportrarna hänvisar till att det skulle finnas nån forskning på att de i svensk gammelmedia inte alls förtiger, vinklar och ljuger om massinvandringen, men väljer att inte redovisa den eller ens hänvisa till exakt vilken ”forskning” de menar. Det tycks vara en stor sak för agendajournalisterna att Lena Adelsson då och då går in på Avpixlat och läser och gör en grej av det för att illa dolt stigmatisera henne som en ”nazist” …eller nåt.

Agendajournalisterna går sedan vidare med att ta upp det faktum att Avpixlat publicerade en film där några MENA-invanadrare utnyttjade en svensk flicka sexuellt (var väl drogad vill jag minnas?) för fyra år sen. Men Agendajournalisterna väljer helt medvetet och utefter Wolodarskis agenda att inte berätta att det var de som skrev kommentarerna som kritiserade Avpixlat för detta och fick dem att maska kvinnans ansikte innan hatvänsterns fotsoldater ens körde igång sitt drev.

Efter att agendajournalisterna avverkat paret Adelsson går de vidare till nån annan överklassare och börjar stigmatisera honom och menar på att han ”förkroppsligar” en politisk kraft på Östermalm: materiellt välmående män som är förbannade på den svenska ”socialkärringstaten”. Agendajournalister glömde dock det sedvanliga ”vita” framför ”män” av någon anledning. Sen går de vidare och berättar om dennes släktträd i överklassen för att riktigt visa ”dom” i DNs agendasättande variant av ”vi och dom”.

Agendajournalisterna märker det som de tycker är extra ”rasistiskt” …. eller nåt, med gul digital märkpenna för att riktigt visa hur ”rasistisk”…. eller nåt, man kan vara när han påpekar det universiella faktum att kulturer är olika och formar människor och samhällen när han tar upp sin – erfarenhet – som chef för bistånd i Guinea-Bissau.

Agendajournalisterna citerar Irene Lööw flitigt som låter mer eller mindre likställa ”Reinfeldthatet” med Palmehatet. (Reinfeldt, ni vet han som lever på bidrag trots miljoninkomster och ett toppjobb i det globala bankväsendet) ”Hatet” mot Reinfeldt som kom sig inte minst av hans väldigt infantila hållning mot nästan en miljon väljare, där han på fullt allvar menade på att genom att komma överens med extrema Miljöpartiet om att illegala invandrare (från utvalda delar av världen) ska få en gräddfil in i det svenska samhället för att straffa väljarna för att de röstade fel.

Nu har jag bara recencerat knappt halva långa artikeln, men jag känner inte för att slösa mer tid på resten som går i samma agendatecken, jag tror ni förstår vad jag menar ändå.

 

Varg i Veum = Gammelmedias skräck…

Lite bloggaronani.

Tidigare har vänstertidningen Aftonbladets Anders Lindberg uttryckt sin skräck för bloggaren ”Varg i Veum” (eller Peter Sune Person som jag heter på Facebook då FB tror att man är ärligare bara för att man skriver ett namn istället för ett nick) genom att nån facebookhabrovinkel gjort så att jag inte kan följa honom, inte vara ”vän” utan ”följa”, eftersom mina kommentarer synliggör hans hyckleri.

Upptäckte idag att Metro, som stängt sina kommentarsfält för att folk var kritiska, gjort samma sak.
Det är då man vet att man gör skillnad i debatten när makthavare uppmärksammar och blockar en från att ifrågasätta. Den som följt mig vet att jag inte kommenterar som en del hjärnbefriade ”sverigevänner” utan synliggör hycklandet på ett ironiskt sätt. Det är naturligtvis jättejobbigt för såna som Anders Lindberg på Aftonbladet som tycks sakna självförtroende, rentav sakna tro på sina egen propaganda? och numera även Metro.

Det är inte utan att man känner sig som stolt över att de tusentals timmar jag spenderat på att problematisera normen och makthavare inte är bortkastade.
Jag har naturligtvis flera facebook och twitterkonton så man undrar ju hur det står till med denna typen av människors fobi mot ifrågasättanden…

Denna skärmdump är från ett av mina andra konton.

Denna skärmdump är tagen med mitt nick ”peter sune person” föredetta ”Varg i Veum” efter att FB blockat mig från att använda det namnet.

Det är förvisso inte förvånande att jag blir blockad, för vem vill få sitt hycklande synliggjort? Men tror de verkligen att det hjälper att identifiera sig själv som en struts? (fakta är förvisso att naturliga strutsar inte ens stoppar sina huvuden i sanden, sånt beteende är förbehållet människor som gått på myten om att ifall man inte låtsas om någonting så existerar det inte)

Nyheter idag beskriver hur en mörkläggning på DN kan gå till

Den alternativa nyhetssajten Nyheter Idag har idag en intressant artikel om hur det kan gå till när gammelmedia gör det som de ofta anklagas för. De hävdar att de har tillgång till mailkonversation och SMS  mellan DN och källor.

Storyn handlar om hur DN skulle ha valt att låta bli att rapportera om organiserade sexuella övergrepp av vad gammelmedia kallar  ”flyktingbarn” under en festival i Stockholm när det kommit fram att det var just deras skyddslingar som var förövarna.

Hanne Kjöller kontaktades men hon var inte intresserad. Kanske för att hon drabbats av PK-mobbens hat när de upptäckte nåt litet mer eller mindre meningslöst skitmisstag i hennes bok där hon ironiskt nog just tog upp detta med att svenska journalister blivit aktivister istället för journalister.  Denna verbala stening som politiskt inkorrekta garanterat kan räkna med vill man nog inte utsätta sig för mer än en gång. Man tystas effektivt. Staten behöver inte göra något, dess fotsoldater i internets och gammelmedias pissrännor sköter det.

Läs Nyheter Idag´s avslöjande här

Naturligtvis hade alternativa bloggar redan rapporterat om detta när det begav sig. Här t.ex.

”Precis som när svenskar for till Amerikat”

Hos massinvandringsförespråkarna finns en lika komisk som bisarr föreställning om att typ all historisk invandring är ”precis som idag”. Sålunda är det inte särskilt förvånande att man ständigt hänvisar till svenskarnas flytt till Amerika.

Wolodarskis agenda-DN har en artikel om hur exakt lika det är med MENA-invandrare som med de svenska emigranterna för 100 år sen. Som exempel på denna exakt likadana situation hänvisar de till ”Amerikabreven” som svenskarna skrev till anhöriga i Sverige efter flytten.

I artikeln får vi veta att exakt likadant som svenskarna så brer dagens typ av invandrare till med lite lögner för att inte skrämma resten av de flyende i MENAs flyktingläger från att fly.

Muhammed som valt Sverige att fly till (jo flyktingarna har tydligen ett val trots allt) säger:

”– Om jag skulle säga precis som det är skulle de kanske inte komma efter. Du måste förstå, att få ha någon som påminner om vårt gamla liv i Syrien nära oss skulle betyda mer än någonting annat. Om jag berättar om tälten kanske jag skrämmer bort dem. Det är bättre att de inte vet.”

Man blir sålunda inte förvånad när så många av dem känner att det första de måste göra i landet som de valt att få skydd i är att protestera och demonstrera mot att det inte är precis som hemma fast oändligt mycket lyxigare som de blivit lovade.

Dessa lögner om Sverige försökte Sverigedemokraterna mota i grind genom sin civila olydnadsaktion där de informerade redan i flyktinglägren om vad som gäller i Sverige. Vilket naturligtvis fick twittervänstern att gå bananas som vanligt.

USAfobi vs islamofobi

Lyssnar man till twittervänsterns haranger så får vi lära oss att USA är orsaken till alla problem de kan fantisera ihop. De påstår gärna att de inte lider av en fobi mot USA och räknar upp alla krig som USA har varit med i. De kallar det inte fobi när muslimer och ”muslimer” känner fobi mot t.ex. amerikanska soldater som invaderat deras nation (ni vet en landplätt som de anser som sitt eftersom det finns streck på papper)

De räknar gärna upp några enstaka soldaters illgärningar och beskylle alla USAs soldater för att vara mördare, trots att de allra flesta soldater i USAs armé inte gjort en fluga, ännu mindre en muslim, förnär.

Så, låt oss jämföra fobier på det sätt som twittervänstern och radikala muslimer gör. När du sett uppräkningen så kan du fråga dig huruvida det existerar en ”fobi” mot islam.